Regndroppsmassage - va´ e´ de´ ???

Min kompis Gunilla är Yogainstruktör och sedan en tid tillbaka ger hon även regndroppsmassage. Hon har erbjudit mej att komma till studion för behandling flera gånger men det har inte blivit av, så nu tröttnade hon och tog med massagebänken hem till mej istället och tryckte ner på mej på den i mitt vardagsrum. Jag hade ingen aning om vad jag gav mej in på, men la mej lydigt ner.

Gunilla förklarade för mej att regndroppsmassagen är en mjuk och välgörande massage som mjukar upp både sinne och kropp. Massagen består av en slags massage på ryggen och lätta tryck (Vita Flex-teknik) under fötterna. Det är som fjäderlätta strykningar på ryggen som följer ett visst mönster och trycken under fötterna ger stimulans av ryggradspunkterna. Samtidigt andas man in oljorna som man masseras med och dessa sägs rensa kroppen, stärka immunförsvaret, nervsystemet, ryggraden och bekämpar bl.a. virus, bakterier och inflammationer och minskar stress. Som avslutning läggs en varm handduk på ryggen för att öka effekten av oljorna. 

Metoden innebär alltså stimulering av zoner, nervbanor och reflexpunkter. De elektriska impulser som skapas mellan fingertopparna och reflexpunkterna frigör helande energi och denna laddning följer nervbanorna till det område som är blockerat av gifter, syrebrist eller skadad vävnad.
Vita Flex löser spänningar, blockeringar och de obalanser vi har i våra kroppar och sinnen och ger en snabb läkning. 

Jag älskar att få massage oavsett vilken det är. Det är dessutom höjden av lyx att få den hemma i sitt vardagsrum! Så jag bara låg där, kände de fjäderlätta strykningarna på ryggen och trycken under fötterna och njöt! Det var jätteskönt! Lite mysko är det kanske att var tredje minut typ andas in djupt tre gånger av de olika oljor som används just precis vid den strykningen. Men de gör säkert under med min kropp! Det var skönt och oljorna doftade gott!

Efteråt var jag avslappnad men förvånansvärt pigg! Man brukar ju bli lite mosig när man fått massage, här var det faktiskt tvärtom. Så istället för att krypa i min onepiece och lägga mej bekvämt i soffan blev det en rask promenad med hunden och sen jobbade jag effektivt en bra stund framför datorn. Den direkt effekten var alltså energi och det är ju inte så dumt!

Gunilla kommer gärna hem till er också eller till er arbetsplats, enda kravet är att ni bra i Stockholm med omnejd, men det går såklart att besöka henne i yogastudion också. Det här är ju en härlig grej på en möhippa eller tjejträff. Att lyxa med skön massage som gör en piggare är ju hur bra som helst! Jag blev klart överraskad och gör gärna om det!

Veckomatsedel v 22

Zucchinipasta med tomatsås

Då är maj också snart slut och vi går in i sommarmånaden Juni! Så härligt att sommaren äntligen är här! Nu närmar sej bröllopet med stormsteg, men jag har faktiskt ingen större panik för något alls. Det mesta har fallit på plats otroligt nog, å det är bara några mindre detaljer kvar att fixa.

När det gäller vikten så är jag på min målvikt, det får bli lite som det blir med de där minuset jag ville åt. Nåt kilo till borde jag kunna ta... Te-kryssningen igår var väl inte så där jättebra för vikten kanske... men det var gott :-)

Här är veckans planering när det gäller våra kvällsmål:

Måndag: Pasta med laxsås 6 SP plus pasta
Tisdag: Kyckling med färskoströra 7 SP
Onsdag: Snabb lövbiffsgryta 5 Sp plus ris
Torsdag: Zucchinipasta med tomatsås 1 SP!!!
Fredag: Kassler med ananas i ugn 5 SP plus ris
Lördag: Pasta Carbonara med kalkon 11 SP
Söndag: Sparrisrisotto 13 SP

Veckan är ganska lugn. Så både mat och träning borde funka hyfsat, skiner bara solen så blir allt perfekt! Dessutom ska min mamma börja träna på mitt gym, då måste jag ju gå dit och stötta henne  :-)

Ha en riktigt fin vecka everyhopa!!!

Grattis alla glömda mammor...

Idag är det Morsdag. En dag som är så kommersiell att man nästan mår illa. Jag har aldrig gillat den något vidare, eftersom det är så upphausat och i många gånger inte alls barnen som firar sina mammor - utan männen som uppvaktar sina kvinnor å barnens vägnar. Ja menar... de där minsta barnen har lixom ingen koll på vilken dag det är...

Själv har jag varit en dålig dotter både till min mamma och pappa, när det gäller både mors- och farsdag. Många gånger har de varit bortresta på sina respektive dagar och då har det förstås inte blivit något firande alls. Har de varit hemma har jag åkt över med något litet och sagt grattis. Det har aldrig varit tal om några muggar eller kort med "Världen Bästa Mamma". Jag tror nämligen inte att det finns någon sån. Alla föräldrar gör så gott de kan efter sin förmåga, ingen är bäst. Det är heller ingen tävling!

Det här har i sin tur gjort att mina barn inte sett mej fira mina föräldrar så där särskilt mycket och därför inte heller blivit så bra på att fira vare sej mej eller sin pappa. Jag har helt enkelt varit en ganska dålig förebild när det gäller firande av mors- och farsdag och får alltså skylla mej själv idag. Jag har inte förrän sent igår ens tänkt tanken att jag kanske borde hålla mej hemma och iaf ge dem en chans att komma hit...

Så illa är det! Jag varken planerat för, eller räknat med, något eget firande. Istället har jag planerat för vad min mamma ska få idag på Morsdag och samtidigt fira min pappa som fyller år på tisdag (då är vi borta) . Martin är hos sin mamma nu, de är bättre på sånt här, och sen åker vi och firar mina föräldrar innan vi lämnar pälsbollen där och åker in till stan. Jag ger alltså knappt mina barnen ens chansen att fira mej, eftersom jag helt enkelt glömt bort att man borde hålla sej hemma.

Men så tänker jag på alla dem som inte blir firade alls. de som kanske ligger i konflikt med sina barn eller har barn som inte längre finns i livet. Eller alla styv-, bonus- och familjehemsmammor som också finns i barns liv på olika sätt. Ett extra stort och varmt grattis till er!

Jag har ingen aning om jag blir ihågkommen eller ej. Jag blir glad om jag får så mycket som ett sms, det tycker jag faktiskt att sönerna kan kosta på sej. Det lilla borde jag väl iaf vara värd för lite har jag ju ändå gjort för dem genom åren... men vad kan man egentligen kräva eller förvänta sej? Inte ett smack faktiskt. Jag har ingen rätt att kräva något alls, de är vuxna och tar sina egna beslut. Därför känns det också extra bra OM de faktiskt kommer ihåg mej. Då är det de själv som bryr sej, inte deras pappa som köpt något bara för att det är en särskild dag på året. Då kommer det från deras egna hjärta och DET är värdefullt!

Men jag tycker nog att dagen faktiskt kan avskaffas, så kan vi väl fira varandra lite då och då istället. Att något spontant säger att man är värdefull är ju faktiskt mer värt än att få en blomma på Morsdag. Eller vad tycker ni?

Goda nyheter från Cloetta

För ett tag sedan fick jag hem en stor påse med godis. Det var Cloettas nyheter som släpptes för ett par veckor sedan. Jag borde skrivit detta mycket tidigare, men har helt enkelt glömt bort det. Hur som helst, så var där flera godsaker som jag vill lyfta fram och rekommendera!

Nyheterna är:

Läkerol YUP Melon Sour, en sockerfri sur, mjuk godis med smak av melon. 

Gott & Blandat Fruktsallad, en blandning av syrliga och söta fruktsmaker – välkända smaker som redan finns, men även nya med exotiska smaker.

Plopp Rabarber, toffeefylld mjölkchoklad med fyllning av rabarber. 

MüsliBite Nuts, chokladbit fylld med müsli och fruktjuice överdragen med mjölkchoklad.

Ahlgrens bilar Modell A16, samma mjuka bilar som originalet men med nya smaker.

Nutisal Dry Roasted Cashews, torrostade cashewnötter i tre olika smaker – Peppar & Salt, Crystal Sea Salt och Sweet Rosemary.

Sockerbitar Frukt, syrligt fruktskum med smak av blåbär, jordgubb och ananas och Sockerbitar Saltlakrits.

Och mina nya favoriter!!! 
Naturgodisnyheterna: Kanelmandel, Jordgubbsmandel, Bärcrisp och Salt Limelakrits.

Jag älskar ju godis, tyvärr... det är inte alls bra när man har lätt att gå upp i vikt. Det finns nämligen inte i min värld att avstå från det. Jag äter och njuter, men bara en gång i veckan! Nu kan jag lägga till Sockerbitar med saltlakrits, Kanelmandel, Jordgubbsmandel och Salt Limelakrits på min favoritlista. De nya nötterna var inte heller helt fel - vi gillar nötter i vår familj!

Jag var så ivrig att smaka att jag missade att fota en del av nyheterna, så ni får hålla till godo med det jag kom ihåg/hann få på bild. Alla nyheter släpptes i butik vecka 20!

2 år sedan livet tog en ny riktning!

Tänk att det redan gått två år sedan vi hade vår sista klass på Viktväktarna. Tiden går så himla fort!!!

För fyra år sedan hade vi precis fått veta att Martin kommit in på den utbildning han så länge önskat. Vi hade då två år framför oss då jag fick dra ett större lass med jobbet och han samtidigt skulle plugga och jobba fyra kvällar i veckan. Rätt snart la vi ner klassen i Tumba pga trassel med lokalen och efter ett tag även Rönninge som inte längre var lönsamt. Så ganska snart hade vi bara två kvällar i veckan och det blev lite tufft ekonomisk, men mer tid för studierna för Martin.

Så kom dagen när vi efter 14 år skulle säga upp oss... vi velade fram och tillbaka om vilket datum vi skulle sluta och bestämde oss till slut för 31/5. Det innebar att vi skulle ha vår sista klass 28 maj 2014. Tack och lov hittade vi en tjej som ville ta över både klasserna i Haninge och Huddinge, så hon var med oss under hela våren och lärde känna alla medlemmar. Det gjorde allt betydligt enklare!

Vårt besked att vi skulle sluta togs emot med viss uppgivenhet av våra chefer och ledsamhet av våra medlemmar. De fyra månader som vi skulle avsluta allt och lämna över gick fort och snart var det dax för Martins examen och vår sista klass. Sista veckan var JOBBIG!!! Många av våra medlemmar hade vi haft under hela vår verksamma tid på Viktväktarna. Vi fick mängder med blommor, hemmet såg ut som en blomsteraffär och tårarna var många. Jag tänker nästan dagligen på några av medlemmarna och undrar hur det går för dem. En del träffar jag på Curves, när jag handlar på Ica Maxi eller när jag åker pendeln till stan. Alltid lika roligt!

För två år sedan var det väldigt skönt att få helt ledigt. Jag gick ju hem. Jag skulle vara hemmafru och Martin skulle leva sin dröm och äntligen jobba med datorer. Men han hade svårt att få jobb... det tog 9 månader innan han fick napp och började sitt första arbete som dataprogrammerare. Då var det i Uppsala, en pendling på ca 3 timmar om dagen. Tiden när vi bägge vara hemma var mysig. Vi tog långa promenader varje dag, tillbringade hela sommaren på Öland och sommaren 2014 var ju en av de varmaste i historien. Jag hade fortfarande inte fått ordning på mej, mitt mående och mina diagnoser. jag hade två operationer framför mej och då var det jätteskönt att Martin var hemma och tog hand om allt.

Sen fick jag min idé om magasinet som vi startade lite spontant och strax efter det fick han alltså jobb och började sin dagliga långpendling. Å sedan dess har det rullat på! Jag är inte särskilt mycket hemmafru längre... snart blir jag dock fru! Martin blev headhuntad för ett nytt jobb som innebar att han slapp pendlingen. Jag fick nya diagnoser och medicin och helt plötsligt var jag pigg! Magasinet gav oss en massa roligt att göra och livet blev ett helt annat än vi tänkte oss den där dagen när vi slutade på Viktväktarna. På två år kan det hända mycket. Vårt liv tog en helt annan vändning än vi tänkt, men absolut inte till det sämre.
Vi trivs med livet och ångrar inte alls vårt val att sadla om totalt. Ibland måste man våga. Vi vågade! Vi kastade oss ut i tomma intet och hade ingen aning om vad som skulle hända. Det enda vi visste var att jag skulle få mer tid för mej och min hälsa och Martin hade äntligen den utbildning han så länge önskat. Han sa häromdagen att han har precis allt han alltid drömt om "en tjej, en familj, drömjobbet och hälsan". Vi har det inte fett och lever inte i något överflöd, vi lever trots allt på bara en lön. Men vi trivs med livet och har allt vi behöver. Vi är nöjda! Hur många kan säga det om sitt liv?

Det finns ett uttryck som säger "Skapa ett liv du inte behöver semester ifrån". Det livet har vi. Har du? Eller ska du kanske våga kasta dej ut, riskera allt och börja leva din dröm? Det kan bli riktigt, riktigt bra  :-)

Värdelöst träningspass - men inte bortkastat ändå!

Just nu är jag inne i en period när jag inte alls har lust att träna. Det är jobbigt att ta sej dit, jobbigt att vara där, resultaten blir dåliga och det är tom jobbigt att duscha efteråt... Ja ni hör ju! Jag låter som en tonåring som måste hjälpa till hemma, allt är jobbigt!

När jag har såna perioder (det har vi alla) så tillåter jag mej inte längre att göra som hjärnan säger. Istället tänker jag på Hristos som vann Biggest Loser för något år sedan. Hans mantra är "Fucking gör det bara!" Någon annan har sagt "Man ångrar aldrig ett träningspass" och Paolo Roberto säger "Även om det är lite och långsamt så är det längre och snabbare än den som sitter kvar i soffan". Alla de här tre har blivit mina egna mantran som jag intalar mej själv när det är riktigt jobbigt att göra något. Det funkar tom på städning  :-)

Jag tror nämligen inte på ordet motivation. Motivation är enligt mej något som sitter i min egen skalle och drar ner mej i skiten och gamla beteenden. Jag behövde ingen motivation för att lära mej gå, prata, cykla osv - jag gjorde det bara! När man var liten gjorde man det bara, ingen snackade något om motivation då. När man blir äldre måste saker vara intressant eller roliga för att man ska orka göra dem, varken viktnedgång eller träning är särskilt roligt om man ska vara helt ärlig. Resultatet är roligt, inte vägen dit... tyvärr! Men att skylla på motivation är att göra det lite enkelt för sej.

Ibland får man helt enkelt göra saker ändå! Jag avskyr att laga mat och inte är det så jäkla kul att dammsuga, men jag gör det ändå! Å när jag tänker så så inser jag att motivation bara är ett hjärnspöke som finns hos oss lata människor och som sabba massor för oss! Glöm allt vad motivation heter och tänk på mina tre mantran istället och tänk också på att ni lärde er gå utan motivation. Det gick ju inte på en kvart det heller och hur jäkla roligt är det att ramla hela tiden? Men vi fortsatte och till slut kunde vi! Inte ett ord snackades om motivation...

Så glöm det ordet! Stoppa det nånstans där solen inte lyser och boosta er med bra mantran istället. Hade jag inte lyssnat på Hristos idag utan på mej själv så hade jag legat kvar i soffan och då hade jag definitivt inte mått bättre än jag gör nu. 257 brända kalorier senare och ett skitdåligt träningspass på Curves, men jag gjorde det! Det var jättejobbigt och skittråkig, sämsta passet på evigheter, men jag gjorde det! Ångrar jag mej för att jag inte låg kvar i soffan? Inte ett dugg! Jag fucking gjorde det bara!

Så här kan man tänka oavsett om det handlar om viktminskning, träning, gräsklippning, långpromenad, städning eller vad som helst. Det kanske inte är särskilt roligt just idag eller just den här perioden, men då är det så! Fucking gör det bara! Du kommer inte ångra dej!

Nåt rätt gör vi tydligen!

För drygt två år sedan fick jag min ide om att starta Du i Fokus. Bloggen spretade lite för mycket och jag behövde en annan plattform för allt kul och intressant som jag får göra och prova. I december 2014 släppte vi sidan och sedan dess har det rullat på så sakteliga.

Tanken har aldrig varit att tjäna pengar, utan att få skriva mer redaktionella texter och tipsa om allt skoj som händer i Sverige och till viss del även i världen. Målgruppen är 45+ som inte längre har barn i hushållet och därmed fått tillbaka sin frihet igen. Det är stor skillnad på att ha barn i hushållet och att ha barn som flyttat hemifrån och det är inte alltid så lätt att veta var man ska börja sitt nya liv. Så var det iaf för oss och vi inbillar oss att det finns fler som känner som vi.

Tydligen har vi tänkt rätt! Läsarna blir fler och fler och vi får mer och mer respons. Sidan ser lite mer ut som en blogg än som ett magasin, men det är bara början och Martin funderar på hur han ska ändra utseende för att få det mer "tidningsaktigt". Gillasidan på Facebook ökar stadigt och det gör även följarantalet på Instagram. Det finns ett hål att fylla, det är tydligt, jag hoppas bara att vi är bra nog!

Igår fick jag flera tydliga bevis på att vi syns och att folk börjar känna till oss. Det ena var ett mail från tidningen Land, som ville ha med ett av våra recept i sin webbtidning. De är ju betydligt större än vi så jag sa självklart ja! Vi gör ju nästan ingen reklam för magasinet, men läsarna vi har återkommer och är en trogen skara. Att Land sprider ett enda recept och länkar till oss betyder massor! Dessutom är det ett jäkla bra recept! Du hittar det HÄR.

Ett annat bevis som återkommit de senaste dagarna är när jag presenterar mej. Från början fick jag förklara vad Du i Fokus är för något, idag säger jag bara vad jag heter och att jag kommer från Du i Fokus och de flesta säger "Just det! Där har jag varit inne och läst!". Första gången jag hörde det blev jag väldigt förvånad, nu får jag en pirrande liten lyckokänsla. Min idé funkade! Klart vi inte är i nivå med de stora grabbarna, men med tanke på hur lite reklam vi gjort för oss så är det ändå ganska otroligt att vi kommit dit vi är. Det är ändå ett antal tusen som läser varje vecka, delar recept och ger oss feedback.

Det där att ha en idé, förverkliga den och se den fungera är häftigt! Jag tjänar inte ett öre, men det kanske kommer. Jag får göra så himla mycket kul att det inte spelar så stor roll just nu. Allt handlar inte om pengar  :-)

Behöver du bra recept, tips på kul grejer att göra, restips, inredningsidéer och eller något annat intressant. Sånt som gör livet lite roligare och sätter Guldkant på tillvaron. Då ska du gå in på Du i Fokus och kika. Där finns den mesta!

Bästa presenten till Mamma!

Som ni vet så finns mitt hjärta i Afrika, jag lämnade det där på 90-talet. Jag hade drömt om att få åka till Afrika och 1/11 1990 blev drömmen verklighet. När jag såg Saharaöknen gå över i mangroveträsk överväldigades jag av enorma känslor. Jag var på väg hem! Inte kunde jag väl då drömma om att jag faktiskt skulle bo där...

26 år senare är intresset och engagemanget ännu större. Särskilt för Gambia förstås, men även för allt annat som händer på den stora elefantörat till kontinent. Någon jag skrivit mycket om är Denis Mukwege, läkaren som startat och driver Panzisjukhuet. Sjukhuset i Kongo som hjälper våldtagna och misshandlade kvinnor. Mukwege är nog moderna tiderns största hjälte och jag hoppas han får Fredspriset!

Han lagar trasiga underliv på kvinnor i alla åldrar, den mista bara något år... På Panzi kan man även föda sitt barn, men det kostar ca 150 kr vilket är en stor kostnad för den som inga pengar har. Barn föder man förstås hur fattig man än är, men i Kongo kan det vara förenat med livsfara. Därför kan du göra en stor insats för de fattigaste kvinnorna! Du kan nämligen köpa en förlossning och hjälp ett barn att komma till världen med läkare som står vid mammans sida under hela förlossningen. Barnet blir även kontrollerat och mamman får hjälp med eftervård. Snacka om att enkelt rädda två liv!



Den som kan se den här filmsnutten utan att beröras räcker upp en hand... ALLA kvinnor, oavsett land, ålder eller religion, vill föda sina barn tryggt och få hjälp om det händer barnet något. ALLA mammor vill sina barns bästa! Så är det bara! Ingen kan säga emot detta faktum!

Genom Läkarmissionen kan du via sms köpa en förlossning för 150 kr. Det är betydligt mera värt än den där blombuketten eller chokladasken som man vanligtvis köper. Vill man ge bort något mer fysiskt och skyndar sej kan man köpa Emma Israelssons halsband "To Congo with Love". Ett vackert smycke som räddar liv!

Tror ni inte att mamma skulle uppskatta att ge en kvinna och hennes barn en säker förlossning mer än en blomkvast? Tänk med hjärtat i år och rädda liv!

Veckomatsedel v 21

Nu jäklar är det fart på tanten! Förra veckan var jag på gymmet tre gånger, jag var ute och sprang tre gånger, gick med hunden varje dag och lyckades skapligt med att hålla mina points. Lite syntes det på vågen och mer ska det bli!

Det är ganska precis 2 månader kvar till bröllopet och det skulle kännas rätt kaxigt att kapa ett par kilo tills dess. Går det så går det! Idag ska jag träffa Pethra som ska sy om min klänning, men hon får sy efter mina mått jag har idag. Vi ska också spåna lite om hur bröllopstårtan ska se ut och smaka. Himla schysst att ha en kompis som är konditor och som dessutom är superduktig på att sy  :-)

2 månader... tiden kommer gå hur snabbt som helst fram tills dess. Så nu ber jag om er hjälp, ni som brukar gå på pressvisningar och mingel med mej. Ser ni mej dricka alkohol, slå glaset ur handen på mej. Ser ni mej äta för många snittar, distrahera mej och ta undan faten. Typ! Nu jäklar ska under ske med kroppen  :-)

Veckomatsedeln är min största hjälp. Här är vår planering för den här veckan. Klicka på maträtten så kommer ni till receptet.

Måndag: Vitlöksräkor med ris 6 SP/ 5 PP plus ris
Tisdag: Kyckling med grönsaker i ugn 4 SP plus potatis
Onsdag: Pasta Carbonara med kalkon 11 SP
Torsdag: Fylld aubergine 4 SP
Fredag: Färsspett med raita 6 SP plus ris
Lördag: Krämig fiskgratäng med räkor 4 - 9 SP plus potatis
Söndag: Lasagne med keso 12 SP/ 11 PP

Söndagen är knepig. Då ska vi på Afternoon-tea-kryssning... men man måste ju inte smaka på allt! Återkommer om den med bilder och allt. Men fram tills dess håller vi oss till planen.

Ha en fin vecka everyhopa!

Roligare än att städa!

Jag skulle behöva städa. Särskilt vardagsrum och kök är akuta områden... de ser ut som krigszoner ungefär. Jag har iaf dammsugit, då känner jag på nåt sätt att jag gjort något bra och resultatet syns direkt. Å igår dammade jag faktiskt av tv-bänken som var mer gråvit än svart... suck! Varför är det så satikens tråkigt att städa??? Å hur kan vissa tycka att det är kul???

Tack och lov är Martin och jag lika dåliga på att hålla i ordning, så vi kan inte skälla på varandra. Han försöker hålla undan i köket och jag försöker hålla takten med tvättkorgarna i tvättstugan. Å det är ungefär där det stannar... åsså en dammsugning någon gång i veckan. Men det där andra... röran! Jag lever en stor del av mitt liv i soffan och där samlas det förstås lite prylar som har en tendens att stanna där. Samma sak med köksbordet, där ligger post som ska kollas lite extra, grejer vi ska testa och en massa annat. Hur gör folk för att ha tomma köksbord???

Istället för att ta tag i den där förhatliga städningen pysslar jag med annat. Igår ändrade jag utseende här på bloggen. Det rosa blev blått och headern blev lite mer stilren. Säg gärna vad ni tycker om den nya layouten; bu eller bä?

När man har saker man verkligen inte vill göra dyker det upp väldigt mycket intressant saker. Som saker att läsa, nya tv-serier, recept som ska letas fram och testas och en massa annat. Jag har fastnat för en tv-serie på SVT som heter The Island. Det är ungefär som Robinson men utan tävlingar och utröstningar. Det är ett psykologiskt experiment mellan kvinnor och män strandsatta på varsin öde ö. Jätte intressant! Eftersom alla avsnitt finns på SVT-play så kan man maratontitta på hela serien i ett svep. Mycket roligare än att städa.

Jag inbillar mej att alla är ungefär lika dåliga på att hålla ordning och vi har ändå inte någon som kommer på besök. Det är ju lixom bara vi som ska leva med röran och även om det är trevligt med ett vackert och välstädat hem så är det så här vi är. Å i värsta fall kan vi ta ett gemensamt ryck och röja på någon timma, det är inte värre än så. Men eftersom ingen av oss gillar det så väntar vi till en annan dag...

Att ha stökigt/rörigt är tabu. Inget man får säga högt eller visa på bild. Det är rent av skamligt att inte hålla ordning i sitt hem. Varför är det så? Det ska väl inte andra bry sej om hur det ser ut hemma hos mej? De får ju något att skvallra om... Å varför får man egentligen dåligt samvete och tom skäms om någon kommer hem till en när det är rörigt? De kommer ju för att besöka mej, inte för att granska min städning! Något som täpper till folk ganska bra är att säga att man haft roligare saker för sej än att städa. Som vadå kanske de undrar. Som sex! Jag lovar att följfrågorna uteblir...

Nu undrar jag förstås hur det ser ut hemma hos er och hur ni tänker kring detta med städning? Har ni städat och ordning? Skäms ni när det kommer oanmälda besök? Hur skulle ni vilja ha det? Å kan vi inte bara enas om att ens kvaliteter inte sitter i hur man städar  :-)

Jag syndar icke!!!

Sitter på min härliga uteplats med ett glas vin i handen. Ibland när man tar en bulle, glass, vin eller något annat som inte är så där superbra för vikten så brukar folk säga att man syndar. Eller att man unnar sej, den är nog vanligast. Jag varken syndar eller unnar mej, jag väljer!

Synd är i mina ögon något heeelt annat och mycket roligare  :-)  Att unna sej är något man säger för att få en ursäkt att äta eller köpa något. Tycker jag alltså, ni får tycka precis vad ni vill. Men har ni någonsin hört något med mycket pengar säga att de unnar sej ett par nya skor? Eller någon som är smal säga att de unnar sej en glass? Det har inte jag. De lixom bara köper eller äter utan att fundera så mycket.

Alltså väljer jag att äta eller dricka och tar konsekvenserna av mitt val. Handlar det om att äta något som inte har plats i mina dagliga budget så kan jag vara rätt säker på att jag står still eller går upp i vikt. Handlar det om alkohol så vet jag att morgondagens träning inte kommer gå något vidare. Men jag är väl medveten om detta, det kommer inte som någon överraskning. Jag väljer och sen får jag ta konsekvenserna. Svårare än så är det faktiskt inte! 

Jag ser inte min viktminskning som en kur, utan ett sätt jag levt efter i 16 år och förmodligen kommer att fortsätta leva för resten av livet. Jag menar... 16 år... varför lägga om ett vinnande koncept lixom?! Jag har hållit min målvikt i massor med år nu och vet att den där bullen, glassen eller glaset vin inte spelar någon roll! Så länge jag inte äter 200 bullar på raken eller en hel flaska vin och sedan bestraffar mej för det! Samtidigt som jag gör valet att äta eller dricka det jag vill, måste jag också lägga undan det dåliga samvetet. Jag väljer att njuta av det jag valt att tugga i mej - varför inte?! Om jag nu ändå ska göra det så ska jag sjutton i mej också njuta av det!

Jag kan inte leva ett helt liv utan godis, så är det bara. Jag tycker om godis och vill ha det i mitt liv. Ett liv utan lakrits finns lixom inte. Men jag behöver ju inte trycka i mej det dagarna i ända... jag väljer att äta det när jag är sugen, njuter så in i bängen och tar konsekvensen på vågen. Det enda som egentligen händer är ju att jag får jobba med vikten lite extra några dagar. En riktigt svullarhelg, typ Finlandskryssning tar väl ett par veckor att jobba bort. Men det vet jag ju! Då är det så, alternativet är inte att låta bli kryssningen.

Nånstans måste man hitta en balans där man får plats med både godsaker och ett gott samvete. Jag ursäktar inget jag stoppar i munnen. Däremot tar jag gärna en promenad eller ett pass på gymmet om jag vet att det blir mycket gott samma kväll. Balans. Energi in - energi ut. Ibland kanske ekvationen slår snett. Livet måste ju faktiskt levas också, allt kan inte handla om att ständigt vara på sin vakt och ha dåligt samvete för att man ätit något man kanske inte borde. Just ätandet är så pass socialt att det bara blir konstigt om man ska tacka nej till precis allt och ha dåligt samvete när man någongång tackar ja. Då blir mat negativt och det sociala lidande. Att istället hitta ett sunt förhållande och en balans gör att man väljer sina tillfällen och kan njuta med gott samvete.

Så jag sitter här med mitt glas vin, som inte alls passar in i min matbudget eftersom jag åt choklad igår. Jag har försök att kompensera med en rejäl promenad idag, gymmet och en löptur igår. Blir det plus på vågen så är det så och då är det helt ok. Valet var mitt och helt medvetet! Det dåliga samvetet har jag kastat iväg för länge sen. Vem behöver det lixom?

Vad tycker ni?

Nu går det faktiskt framåt med bröllopsplanerna! Igår träffade jag Jenna som ska fixa mitt hår och makeup till vigseln. Vi spånade på olika förslag och enades om olika grejer som vi ska testa. Redan om någon vecka ska Jenna göra en testuppsättning och make för att se om det blir bra.

Tanken är att allt ska vara väldigt enkelt. Klänningen är rak och enkel, då ska inte håret eller makeupen sticka ut heller tycker jag. Lite sommarsvalt sådär... Här vid sidan ser ni några förslag på uppsättningar. Vad tycker ni?

När det gäller hårdekorationer: ska de vara pärlor, stenar eller blommor? Å vilken färg ska jag ha på mina smycken; rosa, vita eller någon annan färg?

Ge mej tips! Bara några veckor kvar nu  :-)

Yngre av träning!

Jag brukar säga att jag tränar för att bli äldre och nu när jag tittar på bilder så ser det totalt tvärtom ut! Å andra sidan så är det kanske samma sak... fast två sidor av myntet?

Det ni ser på bilden är mej med tre års mellanrum. Den vänstra är sommaren 2013 och den högra är tagen idag. Jag väger i stort sett lika mycket på bägge bilderna, men har gjort en bröstförminskning på den högra. Enda skillnaden är alltså storleken på bysten och hårlängden. Jag borde alltså se äldre ut på den högra bilden, men känner att det är helt tvärtom!

2013 hade jag inte kommit igång med någon träning alls. Jag hade heller inte fått mina diagnoser; Fibromyalgi och Hypotyreos. Då jobbade vi på Viktväktarna, kämpade med vikten och jag var ständigt trött. Jag hade nått mitt viktmål och höll på att samla mod för att be om remiss till bröstoperationen. Den blev beviljad och operationen gjordes sommaren efter, i augusti 2014. Efter det började jag träna och mina diagnoser föll på plats.

Jag kan med egna ögon konstatera att träningen gjort mej yngre, starkare och förmodligen fått mej att leva längre. Målet var att orka mer, bli starkare och slimma kroppen lite. Jag tror att alla håller med mej om att jag ser yngre och friskare ut på den högra bilden. Eller?

Men är det så himla viktigt att se ung ut då? Nej, inte ett dugg faktiskt! Jag blir gärna äldre och får lite rynkor, men jag vill inte bli svag och sjuk. Ska jag bli gammal så vill jag orka med livet på alla sätt, annars får det vara! Å det är därför jag tränar! Det är det viktiga! Att de sedan syns är ju bara en positiv bonus.

Jag hävdar fortfarande att ska man gå ner i vikt så ska man göra det med mat. Träningen lägger man till för att må bra, bli starkare, friskare och för att leva längre. Ni ser här intill hur mycket träning gör på bara fyra veckor när det gäller måtten. Nu kan jag lägga till att man ska träna för att se yngre ut också  :-)

Varför är kvinnor så elaka?

There is a special place in hell for woman who dont help other women. Det finns en särskild plats i helvetet för kvinnor som inte hjälper andra kvinnor. Så brukar min ganska nyfunna vän Annika säga så fort jag tackar henne för något hon hjälpt mej med.

Jag har funderat lite på uttrycket, just för att jag tycker det är så himla bra och för att jag blivit lite nyfiken på vart det kommer ifrån. Vad jag har förstått så var det Madeleine Albright som myntade uttrycket under en lunch för kvinnliga företagare och sedan använt det under åren.

Nu kan man ju tycka att alla ska hjälpa varandra, inte bara kvinnor. Och visst är det så! Men är det någonstans man ser elakheter, baktalande och krokben så är det mellan kvinnor. Självklart finns det mellan män också, men jag vågar påstå att det inte är lika vanligt bland män som bland kvinnor (ller också gör männen det snyggare, så det inte syns lika tydligt). Lyssna på Albrights ord och fundera på vad de verkligen säger och betyder.

Jag har själv varit utsatt för en massa skit och det har så gott som alltid varit kvinnor inblandade. Vad som triggat deras elakhet har jag ingen aning om. Redan som liten tyckte jag bättre om grabbarnas sällskap eftersom de körde med raka puckar och jag kände mej trygg med dem. Under åren har det varit mobbing på arbetsplatser, nättroll och puckon som ringt på nätterna. Alltid kvinnor.

Varför är kvinnor så elaka mot varandra? Handlar det om avundsjuka eller är elakheten medfödd? Ingen människa föds väl elak? Det är väl sånt man lär sej på vägen lixom... kanske vill man uppnå nånslags status genom att baktala någon annan. Kanske tror man att man kan vinna något genom att sänka någon annan. Vad vet jag.

Jag tror på att vara schysst! Mot alla! Självklart har även jag mina dåliga dagar, det har vi alla, men jag är inte medvetet elak bara för att vara elak. Jag har för länge sedan förstått att man vinner mer på att vara schysst och därför försöker jag att prata gott om, och stötta, de som är runt mej. Det kan dessutom vara ganska intressant att ifrågasätta andras skitsnack och se folks reaktion när man frågar hur det vet att det de säger är sant...

Så vad säger ni? Ska vi slå ett slag för snällhet och försöka vara lite schysstare mot varandra? Å när någon ber om er hjälp så hjälper ni till! Är det någon som inte vill hjälpa er eller säger något elakt om er eller någon annan så är det bara att citera Albright "There is a special place in hell for woman who dont help other women". Att hjälpas åt är ju så självklart! Å tänk så mycket trevligare världen skulle bli om vi alla hjälptes åt, var schyssta och stoppade elakheter och rykten.

Tack Annika för att du fick mej att tänk på det som faktiskt är så självklart! Nu sprider vi budskapet! Be nice!!!

Så rätt!!!

Jag håller absolut inte med om att allt har en mening. Men i detta fall var det kanske lite mening med vårt sökande och trassel när det gällde vigselförrättare. Vi har nämligen hittat den perfekta!

Det mesta har som ni vet trasslat när det gäller vårt bröllop. Först var det namnet som skulle ta drygt 9 månader att få klart. Å när vi börjar lyssna med våra vänner om vigselförrättare så visar det sej att alla är bortresta på semester när vi vill gifta oss. Vi kollar utanför vår närmaste krets, ingen kan. Så hör vi med vänners vänner och bekanta och får rekommendationen om en Monica...

Jaja... vi har inget att förlora! Nu är det enda viktiga att få tag i någon som kan vårt datum. Spelar ingen roll vem!!! Jag mailar. Och hon svarade ja!!! Monica kunde viga oss mellan 13-14 den dag vi ville. Efter det hade hon nästa vigsel. Men först ville hon träffa oss.

Idag kl 18 stod vi utanför kommunhuset i Tyresö och väntade på henne. Det dyker upp en liten, vithårig dam som verkar jättemysig. När vi pratat en stund visar det sej att vi har fler gemensamma bekanta mer än den som rekommenderat henne och att vi har en väldans massa gemensamma erfarenheter. Det kommer bli så otroligt bra!!! Hon är perfekt!!!

Nu ska vi svara på en massa frågor; hur vi träffades, vad vi gillar att göra osv. Detta ska vi göra gemensamt. Sen ska vi även svara på frågan "vad är det bästa med XXX?" och det svaret ska vi maila separat. Svaren får vi höra på vigseln. DET ska bli väldigt spännande! Jag visste direkt vad mitt svar var, men jag undrar vad Martin säger om mej...

Vi har fått en mängd förslag till vigsellöften som vi nu ska läsa igenom och antingen sno direkt av, eller göra om så de passar oss. Löftet kan vi läsa upp själva eller låta Monica läsa upp. Tror jag väljer Monica, hur Martin gör återstår att se.

Jag vill rikta ett stort tack till alla som engagerat sej och hjälpt oss. Alla som mailat, ringt och gett förslag på instagram och erbjudit sej att hjälpa oss. Det betyder så otroligt mycket för oss att ni alla är så omtänksamma och verkligen vill vårt bästa! Extra stort tack till den vigselförrättare som ringde häromdagen och erbjöd oss sina tjänster. Då hade vi precis fått ja från Monica.

Nu är alltså den viktigaste pusselbiten på plats! Nu spelar det ingen roll var det blir, vi har iaf någon att säga ja till. Men de ser faktiskt ut att lösa sej med platsen och lunchen också. Kanske kanske blir det precis som vi vill. Håll tummarna, imorrn borde vi få svaret om det.

Äntligen kan vi pusta ut! Vi har en vigselförrättare och hon är helt perfekt!

Veckomatsedel v 20

Halva maj har också sprungit förbi. Fattar ni vart tiden tar vägen??? Om drygt två månader ska jag dra på mej min finaste klänning och säga JA till en av jordens finaste män. Å vågen går bara åt fel håll!!! Jag måste verkligen skärpa mej nu!!!

Jag tränar som jag ska, men det har varit alldeles för mycket godis och gott att dricka. Förra veckan hade jag fyra vinprovningar och fick en säck med nyheter från Cloetta... gott, men inte så bra för vikten. Nu ska jag mest sitta hemma och jobba, så den här veckan ska fungera hyfsat.

Att ha en färdig veckomeny hjälper massor! Hoppas den hjälper er också  :-)

Måndag: Pasta med krämig spenatsås 2 SP/ 2 PP plus ris
Tisdag: Kyckling med grönsaker i ugn 4 SP plus potatis
Onsdag: Krabb- och räkgratäng 8 SP
Torsdag: Kassler med ananas i ugn 5 SP plus ris
Fredag: Blomkålspizza 4 SP/ 4 PP
Lördag: Vegetarisk Moussaka 6 SP/ 6 PP
Söndag: Pasta med laxsås 6 SP

Ha en fin vecka!

Så nöjd!

Förra måndagen testade jag en ny behandling hos Maria på Total Hälsa. Nu var det dax att testa Cellox-maskinen (IPL) som sägs snygga till ytskikten av huden på ett snabbt och smärtfritt sätt. Den kan även ta bort oönskad hårväxt, men det har jag inget större problem med. Precis som med de andra behandlingarna har syftet varit att känna hur det känns, resultatet har inte varit lika viktigt.

Det här är en ansiktsbehandling med ljuspulser som passerar det yttersta hudlagret där värmen reducerar små fina kärl i ansiktet, fina acne ärr, rodnader, rosacea, solskadad hud, åldersförändringar, pigmenteringar, samt grova porer. Även hudens nybildning till kollagen stimuleras och huden får en jämnare ton och ger ett slätare intryck.

Det första som hände var att Maria rengjorde mitt ansikte ordentligt! Porer tömdes och särskilt vid näsans rot tvättades det frenetiskt med något slags rengöringsmedel. Sen fick jag små solglasögon och smörjdes in med något som kändes som vaselin ungefär. Om den förra behandlingen kändes som stekflott som fräste länge på huden, var detta mer som snabba stick. Alltså ungefär samma känsla som när man får stekflott på huden men mycket snabbare och inte alls lika smärtsamt. Maskinen lyser över ett område som är ca 2x2 cm tror jag hon sa, så det tar en stund att gå runt hela ansiktet. Men det är helt ok. Tills man kommer ut i den eventuella solen!

Efter behandlingen känns det ungefär som när man solat för mycket och det tom bränner när man duschar. Det var strålande solsken när jag klev ut ur salongen och då brände det rejält i hela ansiktet, men det var inte rött eller något som syntes för andra. Den brännande känslan satt i ett par timmar och då hade Maria ändå smort in mej med solskyddsfaktor som jag sedan fyllde på flera gånger under eftermiddagen. Ett tips är alltså att göra detta när solen inte skiner. Inomhus kändes det precis som vanligt.

Dagen efter kändes inget alls, men jag var noga med både fuktgivande kräm och solskydd enligt rekommendation. Dagen efter syntes däremot varenda liten fläck i ansiktet och ytterligare en dag senare var prickarna jättemånga och kolsvarta. Jag såg nästan lite brännskadad ut, men det kändes ingenting. När jag tvättade ansiktet dag tre följde det med lite prickar när jag torkade mej, nu började jag se resultatet. Drygt en vecka senare var nästan varenda prick borta och huden såg mycket friskare ut. Jag är så imponerad!

Oftast tar det ca tre veckor innan man ser hela resultatet, men redan efter knappt två veckor är jag hur nöjd som helst! Skillnaden är helt otrolig! Å det efter bara en enda behandling! Man rekommenderar att göra 3-5 behandlingar med 3-4 veckors mellanrum, men jag såg alltså resultat direkt! Så detta är något jag absolut kan rekommendera om man som jag har fått lite solskador eller åldersförändringar. Det går att göra över hela kroppen, många behandlar även dekolletage och armar.

Jag är supernöjd! Jag gick dit utan några större förväntningar alls. Det gjorde lite ont under behandlingen, lite mer efter - men inte mer än någon timme. Jag har varit extra noga med att smörja in mej efter, nu vill jag ju inte sabba det fina resultatet. Jag vet inte om jag ska göra en till, det får nog Maria avgöra. Men jag kommer inte att tveka om hon tycker det, för det här var verkligen resultat direkt! Så detta kan jag absolut rekommendera! Lite smärta men synliga resultat efter bara några dagar. Jag fattar inte att en maskin kan göra såna underverk! Varför har jag inte gjort detta tidigare?

En helt fantastisk människa!

Jag har tidigare berättat om 4Good som arrangerar fantastiska pepp-föreläsningar med inspirerande människor som berättar om sina livsresor. Idag var det dax igen! Temat den här gången var Love Your Life och den här gången hade vi äran att lyssna till Paolo Roberto, Agneta Sjödin, Annika Sjöö och Tobias Karlsson. De tre första hade jag bra koll på men den sista visste jag inte mycket om alls. Typ att han varit med i Let´s Dance och En Dans På Rosor, det var allt...

Nu vet jag betydligt mer! Vilken otrolig människa! En oerhört karismatisk talare, rolig och kärleksfull. Jag talar nog för hela publiken när jag säger att han kunde hållit på hela kvällen, jag kunde lyssnat på honom hur länge som helst. Tobias livshistoria handlar om utanförskap, mobbing, att starta om, vänskap och att våga stänga en dörr för att öppna en annan. Att våga drömma och sedan ta språnget och gripa chansen i språnget.

Han berättar öppenhjärtligt med stor humor och långa tankepauser som ger möjlighet att smälta det han precis har berättat. Han fångade hela publiken så pass att inte ett öga var torrt när han levererade sin sista mening. Då hade han precis berättat att han på senare år mötte sin värsta mobbare och hur han genast var tillbaka i skolan som liten igen. Den fd mobbaren ville ha Tobias autograf till sina två barn... Han berättar hur han darrade när han skrev till barnen och lämnade över lapparna och avslutar " Jag vet inte om han har nått sina drömmar... men jag vet att jag nådde min..."

Jag pratar också ofta om drömmar och att man måste drömma både vitt och brett! När barnen var mindre pratade jag ofta med dem och deras kompisar om drömmar och jag blev förskräckt över hur många unga det då var som inte hade några. Men fick jag bara tillfälle att prata lite till med dem så brukade vi så småningom kunna skrapa fram en och annan dröm till slut. Då var det inte så enkelt som att de ville bli kända eller rika. Det var mycket djupare än så. Ungdomar som tappat både drömmar och hopp har helt andra tankar, de vill bli sedda! Accepterade och respekterade. Allt detta som Tobias berättade om och genast kom jag ihåg alla killar och tjejer jag pratat med.

Det viktigaste för oss individer är att bli sedda. Att få höra till. Att känna gemenskap och tillhörighet. Så enkelt och självklart och ändå så svårt och i vissa fall något som man inte ens vågar drömma om. Då kan en enda människa förändra livet för en annan. Så var det för Tobias. Han fick en riktig vän, någon som stod upp för honom. En person som inte visste hur mycket hans självklara handlingar gjorde för hela Tobias liv. En sån vän behöver vi alla! En sån vän ska vi alla vara!

Med Tobias ord fortfarande ringande i skallen vill jag uppmana er att vara den vännen. Särskilt i tider som denna med näthat, skitsnack och baktalande. När ni hör någon tala illa om någon annan, det spelar ingen roll vem, så ber jag er att ifrågasätta det som sägs. Var den vännen som ni själva skulle vilja ha. Det krävs så lite och kanske kan ni förändra en annan människas liv. Att veta att någon skyddat en och vill vara ens vän kan ibland betyda precis allt för att orka gå vidare. Det vet Tobias och det vet jag också, det vet vi nog alla egentligen... vi behöver bara påminnas lite då och då.

Tack Tobias för en helt fantastisk eftermiddag och tack till 4Good som återigen lyckats skaka fram fyra fantastiska människor som berättar om sina liv och peppar oss. Jag tror att nästa 4Good är i september och jag rekommenderar er att gå dit!

Snacks och godis vid viktminskning

I morrnkväll är det Eurovision och visst vill man ställa något gott på bordet och ta av medan man tittar? Även om man försöker att gå  ner i vikt så finns det ganska mycket i snacks och godisväg som man kan äta med gott samvete. Här är några exempel, receptet hittar ni om ni klickar på det ni är nyfikna på  :-)

Gelegodis 0 SP
Grönkålschips 4 SP för en hel plåt
Rotfruktschips 4SP för en hel plåt

Bananglass 0 SP
Persika under marängtäcke fr 3 SP
Lätt Äppelkaka 13 SP för hela formen
Nutellakaka 68 SP för hela formen
Kladdmuggkaka 8 SP (räcker till två)
Gino 6 SP
Muggkaka med bär 8 SP (räcker till två)
Njallastrutar fr 3 SP

Det finns alltså en hel del gott att festa loss på utan att det drar iväg. Ha en god Eurovision!!!

Angry Birds The Movie!

I måndags var vi på galapremiären av Angry Birds the Movie. Det är en familjefilm och därför tog vi med oss äldste sonen och hans flickvän. De är iofs över 20, men är väl familj ändå - ingen sa barnfilm  :-)

Filmen handlar om den röda, arga, lilla fågeln Red förstås. Det finns en ö där bara glada fåglar som inte kan flyga bor. Eller nästan bara glada fåglar åtminstone. I detta paradis har Red, Chuck och Bomb alltid varit outsiders. De är utstötta, lite bittra och blir väldigt misstänksamma när ön plötsligt invaderas av mystiska gröna grisar. Eftersom ingen annan på ön verkar tycka att något är konstigt  är det upp till trion att lista ut vad inkräktarna egentligen är ute efter.

Det är snabba puckar, en del moralkakor (precis som det ska vara) och mycket skratt. Jag har ingen aning om vem den passar bäst i ålder, men den är från 7 år. De minsta hade väl lite svårt att sitta still, för den var ändå 1 och 40 lång.

Vi gillade den och kan absolut rekommendera den! Angry Birds har premiär imorrn, fredag, och passar perfekt nu till helgen när det tydligen ska bli lite sämre väder. Regnar det kan man ju faktiskt mysa i biomörkret utan dåligt samvete  :-)

Allt går åt skogen!

Nu har vi ett namn efter många om och men... men vi har fortfarande ingen vigselförrättare eller plats för vigsel. Jag ringer och mailar, folk ska återkomma... men de enda som återkommer är de som kommer med negativa besked. Det börja kännas som det inte är meningen att vi ska gifta oss...

Det skulle inte förvåna mej om papprena med hindersprövningen kommer bort eller att min klänning inte går att sy om. Jag är väldigt negativ just nu, det ska jag erkänna. Allt verkar gå emot oss och har gjort sedan vi förlovade oss. Trots det så brukar det mesta lösa sej på vägen, men det är lixom bara två månader kvar lite drygt.

Jag har avsatt dagen idag för just bröllopsfix. Tagit kontakt med ytterligare två ställen för vigseln det ena svarade direkt att det inte funkade med en lördag. Mailat ytterligare två tänkbara vigselförrättare, där den ena sa nej direkt pga semester. Möte med Jenna som ska fixa håret är iaf spikat! Alltid nåt! Ska försöka få en date med Pethra också som ska se om hon kan fixa klänningen. Så hoppas jag att det ska trilla in positiva besked under dagen så jag kan slappna av lite.

Jag har en ring som jag älskar! Det är min förlovningsring som även får fungera som vigselring, så jag slipper bekymret med att hitta en ring till. Jag har en klänning som ska sys om. Det enda som egentligen behövs är en kostym till Martin och en vigselförrättare som vi kan säga ja till. Det behövs ju egentligen inget mer. Å inte ens det går att fixa!

Nån slags blombukett ska jag väl ha? Å någonstans ska man ju säga Ja, gärna en fin plats. Åsså är det väl brukligt att man äter något efter, tillsammans med närmaste familjen, även om det är en borgerlig vigsel. Men det enda som är riktigt viktigt är ju just vigselförrättaren, annars faller allt!

Så jag fortsätter väl att leta. Har pratat med 4-5 stycken hittills och har väl förslag på lika många till. Vi får väl se om alla har semester eller om någon möjligen har fem minuter över. För datum ändrar vi inte! Det står redan i ringen och bröllopsresan är bokad efter den dagen.

Är det inte meningen att vi ska gifta oss kanske... man brukar ju säga att allt har en mening (även om jag inte tror det). Så vad är isf meningen med att allt trasslar? Vad vill det sk ödet säga oss? Jag orkar inte fler negativa besked, nu vill jag bara att allt ska falla på plats!!!

Varför ska det vara så jäkla krångligt? Det enda vi vill är att säga ja till varandra!

Så får du en bikinikropp!

Det går runt en skämtbild både på Facebook och Instagram med en bild på hur man får en bikinikropp. Man tar sin kropp och kliver i en bikini så har man en bikinikropp. Roligt tycker kanske de flesta, ända tills de ser sej själva i bikini...

Det handlar nämligen inte om kroppen och bikinin. Det handlar om självkänsla!!! Det jag ser i min spegelbild och det du ser är nämligen inte samma sak! Särskilt inte när självkänslan är åt fanders! Det spelar ingen roll om man är tjock, smal, lång eller kort - trivs man inte i sin kropp så vill man inte visa sej i bikini ändå!

Alla har bikinikroppar! Men det är inte alla som trivs med att visa sej i dem ändå. För allt sitter i skallen tyvärr.

Jag får ofta höra att jag blivit så smal och att jag ser vältränad ut. Jag vet rent intelligensmässigt att jag är normalviktig, men jag ser det inte i spegeln. Jag ser ganska mycket som inte borde finnas där men trots detta drar jag på mej en bikini och visar mej offentligt. Jag tycker inte om det, men gör det. Jag har nämligen insett att alla är lika självupptagna och inte kommer att lägga märke till mej på stranden. Alla har nämligen sina egna valkar att bekymra sej över och dölja så mycket det går.

Tänk efter: hur mycket tittar du på andras valkar på stranden? Inte så mycket va? Man tittar kanske lite extra om någon är väldigt stor eller jäkligt snygg. Övrig tid har man nog med sin egen kropp. Håller ni med?

Så till viss del stämmer bilden, en kropp och en bikini blir en bikinikropp. Men det sitter ändå i skallen att klara av att bära den där bikinin offentligt. Men tänker du då på att alla har samma bekymmer och inte ser dej ändå så kanske det känns bättre. Å lyfter man blicken och faktiskt tittar runt sej så ser nästan alla likadana ut, men volanger och allt. Majoriteten ser ut som du och jag, det är de andra som är utstickare - inte vi!

Så även om du inte gillar det du ser i spegeln. Dra på dej de strandkläder du vill ha och gå till den strand du trivs bäst på. Strunta sedan i alla andra, de ser dej förmodligen inte ändå. Genom att acceptera dej själv får du en bikinikropp!

Veckomatsedel v 19

Vilket väder! Solen gör under med oss människor och den senaste veckan har man mötts av leenden var man än varit. Folk blir gladare, vänligare och mår bättre när solen visar sitt vackra ansikte, verkar det som. Så är det iaf för mej!

Men den gör också att man får mer energi och kanske vill klä sej lite annorlunda. Man upptäcker en och annan "volang" som inte riktigt passar in i klädseln. Men då får man väl använda sin nya energi till att jobba lite extra med vikten då och inte bara sitta och jäsa i solstolen!

Jag har faktiskt varit ute och sprungit flera gånger och verkligen njutit av värmen och att känna kroppen jobba. Det kommer kanske inte synas på vågen imorrn eftersom kryssningen satt sina små spår, men nästa vecka så! Då jäklar ska det vara minus på vågen igen!

Här är veckans matsedel, den är tänkt att passa varmt väder. Smalare mat som går snabbt att göra. Inte sjutton vill man stå och laga mat när det är varmt och soligt ute!

Måndag: Pasta med laxsås 6 SP plus pasta
Tisdag: Färsspett med raita 6 SP plus tillbehör
Onsdag: Kassler och ananas i ugn 5 SP plus ris
Torsdag: Vitlöksräkor med ris 6 SP plus ris
Fredag: Vegetarisk moussaka 6 SP
Lördag: Taco med hemmagjord tacokrydda
Söndag: Filé i dragon- och senapssås 4 SP plus ris

Gott till Schlagern på lördag: Lätt Äppelkaka 13 SP för hela kakan!

Hoppas det smakar och att ni får en fin vecka!

Grease, strålande sol och god mat! Del 2

Vi bubblade en stund innan det var dax att få en visning av kommandobryggan. Nu har vi besökt tre av Östersjöns kommandobryggor och den här var gigantiskt! Det är alltid lika intressant att komma upp och titta, man kan ju tro att det ser likadant ut överallt, men det gör det faktiskt inte. Den här var stor och ganska kal, och där stod ett fint gammal roder och glänste. Rundturen gick ganska snabbt och vi hade lite tid över innan vi skulle äta middag.

Så var det bara att svida om för middagen. Den här gången ville vi testa skaldjursplatån som vi sett på bild och frestats av. Men där var det fullt och folk på kö. Damen som tog emot oss ville verkligen inte ha oss där utan lät oss veta exakt hur många som väntade (pekade tom på dem...), hur jättelång tid det skulle ta och att vi borde gå någon annanstans. Ganska surt gav hon oss iaf en slags sökare när vi sa att vi kunde vänta. Å det tog inte så lång tid. Vi hann precis gå igenom butikerna i närheten innan sökaren började blinka. Samma dam tog lika surt emot oss och viftade nonchalant mot ett bord där vi skulle sitta, likadant gjorde hon med paret efter oss.

Vi började prata med paret som vi nu skulle dela bord med och upptäckte ganska snabbt att vi kom från Tumba bägge två och var bekanta med mannens storebror! Vi hade ju massor att prata om och slog följe resten av kvällen. Nu hade en annan, trevligare, dam tagit över vårt bord och våra skaldjur kunde snart börja avnjutas. De var av god kvalitet och smakade riktigt gott! Vi tog god tid på oss och njöt så mycket vi bara kunde av hummer, krabba, räkor, musslor och en massa annat. Till dessert blev det en lakritspannacotta som var ljuvlig! Snacka om den perfekta middagen! Vi var mer än nöjda när vi var färdiga. Allt hade varit helt perfekt om det inte hade strulat med notan... det tog lite tid att reda ut allt, men till slut var allt iaf frid och fröjd och vi kunde fortsätta till nattklubben med våra nyfunna vänner.

Vi satt så länge och pratade att vi kunde se midnattsshowen! Det var läääänge sen! Å tur var väl det, för den var riktigt bra! En finsk artist som gjorde både covers och parodi på en mängd finska och svenska artister och han gjorde det så bra! Vi skrattade och hade väldigt trevligt! Men sen dök vi i säng!

På morgonen gick vi till den restaurang där det var meningen att vi skulle äta vår frukost. Det var något helt annat än morgonen innan. Här var lugnt och bara ett fåtal som åt frukost samtidigt. Här fanns ingen buffé utan man fick ett eget fat med olika pålägg och sedan beställa allt varmt. Jag vet faktiskt inte vilket jag föredrar... Efterrättsbordet morgonen innan hade färska kokosbollar, som jag älskar. Här fanns mindre bitar av en mängd olika kaksorter. Morgonen innan var det mycket folk och mycket ljud, här var nästan helt tyst. Jag hade nog velat ha det tysta men med kokosbollarna  :-)

När vi ätit upp var det dax att packa ihop oss och invänta landgång. Vi utnyttjade hytten in i det sista, det var nästa så de fick sparka ut oss. Vi trivdes verkligen där!

Sammantaget så kan man konstatera att vi haft två fantastiska dygn! Silja Serenade är mer än bara en kryssning. Det är ett eget litet samhälle där allt man behöver, och lite till, finns. Allt är fräscht och trivsamt, förutom ett par olika personer som hamnat på helt fel arbetsplats. Miljön och vädret har varit helt perfekt! Det mesta av maten har varit god och underhållningen riktigt bra! Grease-showen är kanon och är absolut värd att åka för bara den!

Vi kan alltså rekommendera en musikal-kryssning med Östersjöns största kryssningsfartyg utan tvekan! Men skynda er - Grease spelas bara maj ut.

Grease, strålande sol och god mat! Del 1

Jag älskar att vara på kryssning! Att gunga runt på havet, omgärdas av hav och bara ta det lugnt. DET gillar jag! Festande får andra ägna sej åt, jag sitter gärna i hytten, läser något eller bara tittar på havet. Det är en av anledningarna till att vår bröllopsresa blir just en kryssning, men kanske inte till Finland, utan liiite längre bort  :-)

I onsdags drog vi iaf iväg på helgens äventyr. En musikalkryssning med Tallinksilja stod på agendan. För mej var det första gången på Silja Serenade, Martin har åkt med den förut. Det är Östersjöns största kryssningsfartyg och det som mest liknar de stora kryssarna i tex Medelhavet och Västindien. Å det är jättestort, men ändå drygt 100 meter kortare än det vi åker med i sommar. Det är såna obegripliga storlekar att man faktiskt inte kan ta in det.

När man kommer ombord känns det ungefär som man är i en shoppinggalleria med små butiker och restauranger överallt. Hissarna går upp och ner och det är ett myller av människor, men även om det är fullt på fartyget som känns det inte alls trångt. Det finns gott om plats för alla trots att det var nästan 3000 personer ombord. Vi installerades i vår hytt som var otroligt fin! Det var en sk Commondorehytt och låg lite avskilt så man hade det lite lugnare. Jag har sällan sovit så gott på en båt! Inget spring eller skrik alls utanför hyttdörren - så skönt!

 Direkt när vi gick ombord var vi inbokade på buffén. Så det var bara att snabbt duscha och svida om och sedan gå ner till restaurangen. Maten var god men tyvärr inte riktigt varm. Jag hamnar oftast vid räkorna och det gjorde jag även denna gång. En räkröra på bröd är en av mina favoriter! Jag gillade det kallskurna bäst och att det finns prytlar att fixa taco med. Jag gillar också att det finns en glassmaskin och fler olika såser att ha på glassen. Däremot var jag inte särskilt imponerad av köttsektionen, där det som sagt var ljummen mat och mycket fett och senor på köttet. Men vi åt tills vi var sprickfärdiga som vanligt...

Efter maten hade vi några minuter över innan det var dax att sätta sej i nattklubben för att se musikalen Grease. Jag såg den för ungefär en månad sedan och det var ganska mycket som hade ändrats faktiskt. Tre av karaktärerna hade bytt skådespelare och en del av dansnumren var annorlunda, men den var precis lika bra som förra gången. Grease är en otroligt bra musikal! Den spelas månaden ut, så boka in er om ni ska åka med Serenade eller Symphony.

När föreställningen var slut satt vi kvar en stund, pratade med ett par ur föreställningen och gick sedan till hytten. Jag hann nog inte mer än lägga huvudet på kudden så sov jag!

Igår när vi vaknade sken solen från en klarblå himmel och det var dax att upptäcka Helsingfors. Vi gick ner till frukosten som var sk specialfrukost och såg ut ungefär som på andra båtarna vi åkt. När det är specialfrukost får man alltid champagne och det fick man även den här gången, men det skulle visa sej senare att vi var i fel restaurang. Trots personalen såg vår biljett sa man inte detta till oss, utan vi åt där i tron att vi var på rätt ställe. Gott var det och mätta blev vi hur som helst. Men vi skulle se skillnaden när vi hamnade rätt dagen efter...

Sen fixade vi till oss och gick iland. Vi gick långsamt in mot centrum och njöt verkligen av vädret och atmosfären. Det är helt fantastiskt vad solen gör med folk! Alla blir glada och vänliga! Vi gick runt i lite butiker innan vi satte oss på ett ställe och fikade. Där kom vi överens om att vi skulle gå tillbaka till båten och ägna resten av tiden i jacuzzin för att testa även den avdelningen av båten.

Så vi gick tillbaka till båten, tog badkläderna i handen och gick upp till SPA-delen av båten. Där hade man inte jordens roligaste personal! Jösses så man kändes sej som man störde! Det snöptes med munnen, himlades med ögonen och jag vet inte vad. Men vi fick iaf våra skåpnycklar och handduk tillsammans med en barsk tillsägelse att vi bara fick bada 1,5 timme. Punkt! Ja, inte var man särskilt sugen på att stanna längre med den servicen...

Jag fortsätter med resten av resan imorrn... vi träffade några till som borde byta jobb, åt en fantastisk middag och träffade kompisar från Tumba. Häng med imorrn igen :-)

Nu är det på riktigt!

Jag har som sagt aldrig ens tänkt tanken att gifta mej igen. Alltså har detaljerna kring bröllopet varit ganska diffusa och avlägsna. Men nu är det bara några månader kvar...

Här om dagen hade Martin skrivit ut papper för hindersprövning och mitt namnbyte. Jag tittade på papprena men inget mer. Igår skrev jag på dem och med ens blev allt på riktigt. Precis så sa Martin när han stod med papprena i handen "Nu är det på riktigt! Vi ska faktiskt gifta oss!" 

Klart det varit på riktigt förut också, men nu finns det lixom på papper. Så igår satte vi igång på riktigt med att hitta vigselförrättare då den vi hade i första hand har fått förhinder. Så nu letar vi febrilt. Vi vill ha någon som känner oss iaf lite och inte är helt okänd. Så ett par stycken är kontaktade, så får vi se. Jag har även mailat en förfrågan till platsen där vi vill gifta oss och se om vi får komma dit, men det känns osäkert.

Men papprena är påskriva och så länge Skatteverket inte hittar på att vi är syskon eller nåt så säger vi alltså snart JA till varandra. Nu är det på riktigt!

En sjukskriven läkare...

Jag har världens bästa doktor! Jag kallar honom Dr Kompis eftersom vi kände varandra innan han blev min doktor. Den vårdcentral jag tidigare gick hos gjorde inte sitt jobb och när allt såg helt hopplöst ut chansade jag och frågade om jag kunde bli hans patient trots att vi känner varandra. Att han sa ja räddade nog livet på mej!

Han har lyssnat både på sånt jag sagt och inte sagt och även på sånt som Martin sagt. Han har skickat mej på mängder med undersökningar och tagit en miljard prover och hittat en massa skit! Sånt som jag gått omkring med i flera år och mått riktigt dåligt av men som den förra läkaren bla avfärdat med "alla är lite trötta ibland". Inte ens ett blodtryck var taget innan Dr Kompis tog över och då hade jag bett om hjälp hur många gånger som helst.

Jag hade bla gått omkring med en allvarlig infektion i hela kroppen i flera år som jag nu kunde få medicin för. Jag hade en ovanlig form av sömnapné och fibromyalgi och senaste diagnosen är hypotyreos. I fredags skulle jag tillbaka för första kollen av medicineringen kring hypon men i mitten av veckan ringde en sköterska och sa att min kära doktor var sjukskriven "en längre tid". Då är det antingen en hjärtinfarkt eller också har han gått in i väggen, jag gissar på det senare tyvärr. Så istället för att gå dit i fredags skickade jag en blombukett med en hälsning och hoppas han blev glad.

Idag var jag därför till en annan läkare och det var allt lite nervöst innan. Med tanke på hur jag tidigare blivit behandlad och anledningen till att jag bytte läkare så förväntade jag mej det värsta och hade förberett mitt försvarstal om varför jag tyckte att vi ska höja min medicin. Men jag behövde inte oroa mej! På Järna Vårdcentral verkar man bara ha läkare med stora hjärtan! Han visste precis hur allt stod till, jag behövde inte dra något alls av min tidigare historia och han sa direkt att han tyckte att vi skulle höja medicinen. Så skönt! Nu hoppas jag att jag snart mår ännu bättre!

Efter 23 år med barn med sjukdomar och sk särskilda behov är man van att försvara sej. Att favoritläkaren sjukskriver sej eller tom slutar kan vara en katastrof! Läkare får helt enkelt inte bli sjuka eller sluta! Har man många sjukdomar vill man träffa en och samma vårdgivare varenda gång, han som vet allt om en utan att man säger något. Särskild när det handlar om barnen! Jag vet inte hur många läkare vi träffat under åren och när man väl lärt känna dem så slutar de. Det var så otroligt skönt på allergimottagningen där barnen gick i 17 år, där hade vi samma sköterska alla år och det var tom tårar när killarna gick över till vuxenavdelningen.

Men nu handlar det inte längre om barnen utan om mej och Dr Kompis som jag önskar allt gott! Jag hoppas han kan tänka bort oss patienter som han brinner för och verkligen ta sej tid för återhämtning. Så han inte trillar dit igen och blir borta ännu längre. För han är bäst! Jag och många andra behöver honom! Jag ska på återbesök igen i juli och då hoppas jag att han öppnar dörren med glimten i ögat, flinet på läpparna och en väntande stor famn. Precis som han brukar. Så som det ska vara. Läkare får lixom inte vara sjuka, det blir lite knas då.

Veckomatsedel v 18

Äntligen maj!!! Snart är det faktiskt sommar!!! Å då ska sommarkläderna på... vad tycker vi om det? För mej är det ok, jag har samma storlek som jag hade förra sommaren. Men det är alltid skoj med lite nytt  :-)

Den här veckan bjuder på kryssning till Helsingfors för oss, men jag gör matsedel för hela veckan ändå. Det blir enklast så. Onsdagskvällen bjuder på buffé och torsdagens middag blir förmodligen en härlig skaldjursplatå ombord på Silja Serenade. Självklart hänger bloggen med och då gör ju ni också det. Särskilt Instagram brukar vara en bra källa om man vill ha koll på mina äventyr.

Här är veckans matsedel:

Måndag: Vitlöksräkor med ris  6SP/5PP
Tisdag: Kyckling i balsamico- och oreganosås 4 SP plus potatis
Onsdag: Pasta Carbonara Leggera 10SP/10PP
Torsdag: Potatis- och tonfiskgratäng 7 SP
Fredag: Kyckling med grönsaker i ugn 4 SP plus potatis
Lördag: Köttgryta med ris 3 SP plus ris
Söndag: Fylld aubergine 4 SP

Nu hoppas vi att solen och värmen stannar till Oktober minst!!! Ha en riktigt fin vecka!

Vilken härlig dag!!!

Äntligen kom värmen till Tumba!!! Jag har saknat den så otroligt!!! Att kunna äta frukost ute och sedan tillbringa hela dagen ute i solen är lixom min grej. Det där med solceller på skallen stämmer nog... jag orkar så otroligt mycket mer bara solen skiner och värmen kommer. Idag var första dagen utan strumpbyxor!

Direkt efter frukost började jag städa i trädgården. Allt visset klipptes bort, samlades ihop och kördes till sopen. Uteplatsen rensades på grejer som också skulle iväg och bilen fylldes till brädden. När vi kom hem klippte jag gräset på baksidan, men lämnade framsidan eftersom det är så mycket fin Skilla som blommar där. Sen kunde jag nöjt sätta mej i solen resten av eftermiddagen och läsa. I SHORTS!!!

Yngste sonen kom hit. Vi satt i solen och pratade medan Martin stod vid grillen. Sen kunde vi faktiskt sitta ute och äta. Inte förrän alldeles nyss var jag tvungen att gå in och klä på mej. Äntligen har min period på året kommit! Så skönt!

Hur har vädret varit hos er? Har ni också varit ute hela dagen?