fredag 28 april 2017

Att resa ensam

Jag har funderat på det här med att resa ensam och att upptäcka platser på egen hand. Att åka ensam i en grupp är en sak, att åka helt på egen hand är en annan...

Jag har åkt ensam i grupp förut, men aldrig varit helt ensam som jag är nu på dagarna. I en grupp hittar du ganska snabbt din plats och gör nya bekantskaper som man sedan kan göra sällskap med på lika utflykter osv. Att åka helt ensam innebär att du är helt ensam, vare sej du vill eller inte. Jag har iofs Martin ett sms bort, men har gör mej ju inte mycket sällskap från konferensen mer än på kvällstid. Det har fått mej att tänka lite...

När jag idag gick längst en av huvudgatorna här i Budapest slog det mej hur sårbar jag faktiskt är. Om jag skulle bli påkörd eller svimma på gatan, skulle ingen veta vem jag är. Alla mina id-handlingar ligger i mobilfodralet och mobilen skulle förmodligen snabbt försvinna från platsen tillsammans med min kamera. De enda sakerna som skulle kunna tala om vem jag är. Man kanske skulle tatuera namn och personnummer bakom örat eller nåt, som man gör med djur. För säkerhets skull alltså.

Att resa ensam innebär också att jag inte har någon som hjälper mej att komma rätt eller ger förslag på saker att hitta på. Men samtidigt ger det mej en helt annan frihet att upptäcka saker som jag kanske inte hade gjort annars. Jag går åt det håll jag vill, i den takt jag vill och stannar när jag vill. Idag gick jag jättefel, men fick på så sätt se lite som jag inte hade sett annars och till slut kom jag rätt ändå. Tack GPS  :-)

Jag lyckades hitta fram till New York Cafe som var alldeles för "komplicerat" för min smak. Ett fd palats med guld på hela insidan och priser därefter. Jag nöjde mej med att ta några bilder, det är trots allt Budapest äldsta café, och gick snabbt ut igen. Dessutom var det nästan fullsatt trots att det var ganska tidigt på förmiddagen. Nu har jag iaf sett det!

Jag tog sikte på Saluhallen och passerade ett jättefint torg och en vacker park på vägen. Saluhallen är gigantisk! Det är två våningar och flera hundra säljare. Jag bestämde mej för att äta lunch här och idag var det dax att äta Langos, det är väl ett måste här? Gott, flottigt och mättande. Å billigt! Hela kalaset gick på strax under 50-lappen. Äntligen fick jag sitta en stund också, efter nästan 12000 steg.

Sen gick jag långsamt längst Donau tillbaka till hotellet, där jag förmodligen tillbringar resten av dagen. Jag ska skriva lite, vila benen och vänta på Martin. När han kommer ska vi gå och äta middag med de andra. Det är ca 20 grader varmt, ganska kvavt och regnet hänger i luften. Hoppas det blir bättre väder imorrn, vår sista dag här och då har jag sällskap hela dagen!

torsdag 27 april 2017

Ingen sol här heller...

Jag far Europa runt och letar efter sol och värme, just nu är jag i Budapest! Å jag kan meddela att det iofs är hyfsat varmt, men solen skiner knappt här heller. Den kan komma fram lite tveksamt då och då, men mest är det mulet och man känner en och annan regndroppe på näsan.

Vi kom hit igår strax efter lunch. Martin ska på konferens och alla respektive blev tillfrågade om de ville följa med. Kul tyckte vi och tog för givet att flera skulle tycka det, men det var bara jag som hoppade på erbjudanden. Så nu är jag på resa med Martin och 12 av hans kollegor, så kan det gå.

Direkt när vi landade fick vi en tur runt stan där vi fick se de viktigaste sevärdheterna, bla Citadellet. De andra ska ju sitta i en konferenslokal tills på fredagkväll och sedan åker halva skaran hem på lördagmorgon, så detta var deras chans att se Budapest. För mej var det ypperligt tillfälle att få lite koll på stan som jag ska spendera en massa tid i på egen hand. Efter rundturen installerade vi oss snabbt på hotellet och gick sedan iväg för att äta middag.

Idag vaknade jag tidigt, då var Martin redan på väg till konferensen. Jag tog det lugnt, åt en lång frukost och drog sedan på mej mina bekvämaste gympaskor. Jag ville hinna göra så mycket som möjligt innan lunch, eftersom man varnat för regn senare. Så jag tog sikte på en av broarna som vi bor nära och gick över till andra sidan. Jag tror att vi bor på Pest-sidan... men är inte säker... Jag klättrande upp för alla trappor till ett stort monument där jag kunde se hela stan och ta en massa bilder. Hela vägen doftade det syren, så det var en ren fröjd att gå hela vägen upp. Syrenerna blommar för fullt och det känns riktigt somrigt.

Jag ville inte gå för långt från hotellet förrän jag hade lite mer koll eftersom mitt lokalsinne är lika med noll och min karta är rätt dålig. Men jag hittade både fram och tillbaka och lyckades tom få med mej ett par nya skor hem när jag smet in i en Deichmann när de första regndropparna landade på nosen. Så kan det bli när det börjar regna och hotellet ligger granne med en skobutik  :-)

Jag lämnade av mitt fynd och tog mej ut på lunchjakt. Nära hotellet finns ett mysigt torg med mängder av små matstånd, men inget föll mej i smaken. Jag tog mej lite längre bort, på vägen dit vi gick igår, och halvvägs hittade jag en creperia. Solen sken och jag kunde sitta ute och äta en riktigt god crepes, fylld med skinka och ost. Jag gick förbi en jättevacker synagoga och började ta mej hemåt igen. Dagens uppdrag var att köpa en tandborste till Martin, som han glömt hemma. Och bara några hundra meter från hotellet hittade jag en hyfsat stor livsmedelsbutik som hade det mesta. Uppdraget lyckades alltså!

Å jag hittade hem även denna gång! Så nu sitter jag här nyduschad och ska ta en tupplur innan jag börjar fundera på kvällens matställe. Martin äter middag på konferensen och kommer väl tillbaka vid 21-tiden eller nåt. Det är inte jätteroligt att göra allt på egen hand, men en liten utmaning för mej med jordens sämsta lokalsinne. Imorrn ska jag leta rätt på Cafe New York som jag hört en massa om, det ska bara vara raka vägen från hotellet... vi får väl se...

Det finns fler bilder på min instagram @marlenerinda  :-)

onsdag 26 april 2017

Jag är ingen ängel...

Jag säger ofta att Martin är det bästa som hänt mej, näst efter mina barn. Han är den första personen någonsin som accepterar och respekterar mej till 100 %. Han är helt enkelt en pärla!

När vi var i Milano såg jag den här statyn och direkt såg jag mej och Martin. Han som stor och trygg gör allt för att lyfta mej och bära mej fram när livet är lite jobbigt. Han som skulle gör allt för mej. Åsså lilla jag som till slut faktiskt låtit mej bli omhändertagen och älskad. Jag har iofs inga vingar... men i stort sett stämmer bilden. 

Ofta funderar jag på hur det blev så här.  Hur kunde jag ha sån tur och vad har jag gjort för att förtjäna honom? Är jag verkligen värd honom? Jag har inget svar men vilar i känslan av att han faktiskt vill vara hos mej och kommer att stanna för en lång tid framöver. Ingen kan säga något om framtiden, så jag lever nu. Det är det enda jag vet.

Just nu är jag trygg. Känslan är underbar!

tisdag 25 april 2017

Mångsidiga Milano!

Jag tänkte berätta lite om Milano men vet knappt var jag ska börja. Det finns hur mycket som helst att se och göra i den otroligt vackra staden. Å bor man bara lite smart har man gångavstånd till det allra mesta!

Vi bodde på Nh Touring Hotel som ligger ganska nära centralstationen och mittkärnan av Milano. Ett fyrstjärnigt hotell som jag absolut kan rekommendera. Det tar ungefär en kvart att gå till den enorma katedralen (Duomo) och den vackra och anrika gallerian med alla märkesbutiker. I gallerian ligger bla den första och därmed äldsta PRADA-butiken som är värd ett besök bara därför. På vägen passerar man bla La Scala som inte är lika imponerande på utsidan som på insidan, men kul att ha sett ändå!

För många är Milano detsamma som mode och shopping, men det är mycket mer än så! Här bodde bla Leonardo Da Vinci på 1400-talet och man kan besöka huset han bodde i och och hans vingård, La Vigna di Leonardo (mitt emot kyrkan Santa Maria dellea Grazie), med vinstockar från Argentina. Huset bebos fortfarande av familjen som tog över efter Da Vinci, men man får ändå se fyra av rummen i huset och den vackra trädgården . Har man tur kan man även få se en liten bit av originalväggen i ett av rummen från Da Vincis tid. På min instagram (marlenerinda) finns en liten filmsnutt när väggen öppnas.

Tar man sej till stadsdelen Isola får man uppleva den vertikala skogen (Il Bosco Verticale) som är två fascinerande höghus med de mest fantastiska balkonger man kan tänka sej! Italienarna är nog mästare på lummiga fönster och balkonger och de här två husen tar absolut priset! Bakom alla träd och buskar hittar man några av Milanos dyraste lägenheter. Husen ligger nära stationen Garibaldi och en alldeles nybyggd plaza där man man kan shoppa eller mysa i solen med något gott i glaset. Här ligger också Italiens högsta byggnad, Unicredit Tower. Här ifrån går man på bara några minuter till Ea Ta Ly, som jag berättade om häromdagen.
En av höjdpunkterna, men betoning på "höjd" var när vi gick på taket ovanför katedralen. Vid katedralens ena långsida går det en hiss upp till taket och där har man byggt en spång över taken så man ser hela Milano. Längs spången finns små vätskestationer och i slutänden en restaurang med galet god pizza! Vi gick på taket en lång stund, tittade, fotade och bara hänfördes av utsikten. Sen satt vi lika länge och åt och tog en fika ute på takterrassen i solen. Den där hissen hade jag nog aldrig hittat själv, men fråga er fram - för detta är ett måste!

Det finns förstås massor att se och göra i en stad som Milano, men glöm inte att bara sitta och mysa också. Att ta en apertivo på en mysig liten piazza är ett måste och bästa sättet att uppleva de genuina Milano och dess folkliv. Vilken piazza du ska välja är en smaksak, det ligger på rad så det är ingen brist på dem. Vårens trendigaste drink är Campari Spritz eller Aperol som kostar ca 5 Euro. Kanske inte min favorit, men nog sjutton var jag tvungen att ta en ändå - bara för att!

Man kan tycka att Milano är stort, men det är faktiskt ganska litet och man hinner se väldigt mycket på bara en weekend. Vi åkte direktflyg med Easy Jet som tog knappt 3 timmar och sedan tog det ungefär 45 minuter till hotellet med bil. Det är alltså helt ok att bara åka ett par dagar som vi gjorde, bara för att göra något annorlunda över en helg.

Detta var bara ett litet axplock och en liten smakbit av mitt Milano, jag återkommer med mer... var så säker!

måndag 24 april 2017

Matsedel v 17

Efter fantastiska dagar i Milano, packar jag om för att åka till Budapest. Maken ska jobba och jag ska bara upptäcka staden och mysa på egen hand. Jag älskar att resa och har inga problem att göra saker ensam. Dessutom har jag fått massor med tips från min ungerska granne på saker att göra  :-)

Italiens sol gjorde att jag piggnade till en hel del. Medicinen har nog också gjort sitt för jag känner hur livsandarna i mej börjar vakna efter många månader i dvala. Nu finns en ny energi och glädje som var länge sedan jag kände. Så nu tar jag nya tag med vikten efter att ha lagt på mej lite under vintern.

Här är veckans matsedel:

Måndag: Tomatsoppa 3 Sp för hela satsen
Tisdag: Pasta med laxsås 6 SP plus pasta
Onsdag: Kyckling med timjan och senapssås 6 SP plus ris
Torsdag: Kryddig lövbiffsgryta 5 SP plus ris
Fredag: Parmesangratinerad kyckling 5 SP plus ris
Lördag: Köttgryta 3 SP plus ris
Söndag: Vegetarisk moussaka fr 5 SP

Lövbiffsgrytan, köttgrytan och moussakan är suveräna matlådor - så gör lite extra och passa på att ladda frysen. Ha en fin vecka!


söndag 23 april 2017

Fick en pinne i ögat

Igår var det städdag i området där vi bor och jag skulle förstås vara en duktig granne och vara med och göra fint. Det skulle jag låtit bli...

Jag hann bara vara med någon halvtimme när jag skulle böja mej ner och ta bort skräp ur häcken som går runt hela området. Det sticker till rejält i ögat och jag inser att jag trots glasögon, lyckats få en liten gren rakt in i ögat. Det är suddigt, gör ont och ögat rinner rejält. Så jag släpper allt jag håller i och går hem och kollar läget.

Inget verkar vara sönder, det blöder inte men är rejält rött, ömt, svider och rinner. Så jag lägger mej på soffan och Martin åker iväg och köper ögonsalva. Synen är tillbaka så vi väntar med läkarbesök. Jag tillbringar resten av dagen på soffan och låter salvan och vilan göra sitt. Jag förbannar mej själv och mitt öde. Jag kan inte ens säga att jag var klantig, den där pyttelilla grenen kunde jag lixom knappast förutse. Å med glasögon är man ju ändå ganska skyddad. Ändå hände det...

Så hela dagen försvinner där på soffan, jag ömsom sover ömsom vilar. Att jobba vid datorn är uteslutet, jag kan knappt titta på mobilen. Men vid 20-tiden kan jag iaf titta på tv lite, även om jag får göra paus då och då och vila ögat. Under dagen gjorde det mer ont att blunda helt än att kisa, men det går ändå bra att sova under natten trots att jag inte gjort mycket annat under dagen. Å imorse när jag vaknade var det mycket bättre även om det fortfarande är rejält svullet. Efter tredje omgången salva vände det totalt och nu känner jag att allt blir bättre. Så imorrn är det nog ok, annars blir det en tur till ögonkliniken.

Det här med ögon är ju lite läskigt. Det tycker iaf jag! När man inte kan använda ögonen förstår man hur mycket man faktiskt använder dem. Min bästa kompis blev blind som 25-åring, så jag vet ju att det funkar så också - men ögonen betyder ändå väldigt mycket och fungerande ögon ger ett betydligt enklare liv än om de inte fungerar. Men synen är det alltså inget fel på, det är nog bara en reva på hornhinnan som kommer att läka helt. Men visst blir man rädd!

Så jag tar en dag till på soffan och hoppas allt är bra igen imorrn.

fredag 21 april 2017

En helt ok lakritsglass!

Ni vet ju att jag gillar lakrits och gärna har lakrits av någon form i det mesta. Nu har jag testat att göra bananglass med lakritssmak och det blev skiiiitbraaa!

Det här är ett jättebra sätt att göra sej av med övermogna bananer, som iaf vi har en tendens att få lite för ofta. Bara skiva dem och frys in och ta fram när du vill göra din glass. Dessutom är detta en glass som även vi Viktväktare kan äta nästan hur mycket som helst av utan det minsta dåliga samvete  :-)

OCH det är superenkelt! Allt du behöver till ca två personer är två bananer, lakritspulver och ev lite mjölk.

Skär bananen i skivor och frys in den ett par timmar.
Ta fram och låt tina ett par minuter

Mixa med en stavmixer eller en matberedare och ta 1-2 teskedar med lakritspulver. Jag tog även en skvätt lakritssyrup och lite mjölk för konsistensen.

Mixa till glassig konsistens och frys eventuellt igen om den blivit för lös eller om du vill spara och ta fram den senare.


0 SP eller 0 PP om (man inte tar någon syrup och mjölk)


torsdag 20 april 2017

Ea ta ly kommer till Sverige!

Ni som varit ute och rest lite, och särskilt i Italien, kanske har trillat in i någon av Ea Ta Ly´s butiker. Då kanske ni dessutom blir extra glada om jag säger att kedjan kommer till Sverige i höst.

Ea Ta Ly är ett butikskoncept där man både kan äta och köpa sin mat. Du kan tex äta något väldigt gott på lunchen, köpa alla ingredienser på plats och laga detsamma hemma på kvällen. Som exempel alltså... man kan äta utan att handla och handla utan att äta också förstås!

Ea Ta Ly i Milano är tre våningar högt och nästan hela översta våningen är restaurang. Vi hade äran att äta där ikväll tillsammans med delar av turistansvariga i Milano och sällan har jag ätit så gott! Carpaccio med sallad till förrätt, musslor med pasta till varmrätt och tiramisu till efterrätt. Allt lagat till perfektion och med absolut trevligaste sällskapet.

När jag fick höra att Ea Ta Ly kommer till Sverige visste jag inte vad det var och tyckte mest att det lät som en kul grej. Nu kan jag säga att jag verkligen ser fram emot det! Ett roligt koncept som dessutom flyttar in i en av Stockholms vackraste lokaler och min fd arbetsplats - nämligen Röda Kvarn! Eller det som är kvar av den gamla biografen...

I eftermiddags testade jag även deras uteservering och satt i solen och drack en av vårens innedrinkar i Italien; Campari Spritz. Så härligt med sol och värme på näsan och kunna sitta i bara t-shirt och njuta.

I september kommer Ea Ta Ly till Stockholm och då kommer även jag att vara på plats! Kommer du?


onsdag 19 april 2017

Äntligen sol och liiiite värme!

Vädret hemma känns rätt hopplöst just nu, så dagens resa till Milano kändes mer än välkommen! Efter att ha förberett, fixat och packat så var det äntligen dax att sätta sej på flyget i förmiddags. Det är alltid lika spännande att åka på pressresa eftersom man oftast inte har en aning om ressällskapet.

Vi var 5 personer som skulle dra iväg tillsammans och vi träffades i gaten. Vi var ungefär lika gamla, res- och skrivgalna och i mina ögon ett himla bra gäng! För första gången satt jag dessutom tillsammans med mitt ressällskap under flygresan, till min grannes kanske inte lika stora glädje eftersom hon var tvungen att jobba lite under flygresan och det var svårt när vi var två på var sida om henne som höll låda större delen av vägen.

Hur som helst så kom vi fram som vi skulle och solen skeeen! Vi kördes till hotellet, packade upp, fick en liten lunch och traskade sedan ut på stan en liten snabbis innan programmet skulle köra igång. Milano. Vad vet jag om Milano? Jo, jag har varit här en gång förr... 2006 på vår bilresa genom Europa med en 11-årig junior som kartläsare och en 12-årig Senior som sjöng julsånger i baksätet. Vi skulle inte till Milano utan helst passera förbi, men alla vägbyggen gjorde att vi hamnade mitt i smeten i världens största rondell. OCH vi körde rätt! Sedan dess har jag hävdat att kan man köra bil i Milano och dessutom hitta rätt, ja... då kan man köra och hitta överallt!

Den här gången behöver jag dock inte köra, utan kommer mest använda fötterna. Bara idag har vi gått nästan 20 000 steg. Det är så jag gillar att se en ny plats, men fötterna! Man ser saker så bra då! Så bara på en enda eftermiddag har vi sett La Scala, den gigantiska kyrkan, ett jätteläckert köpcenter med den äldsta Prada-butiken och en massa annat. Vi avslutade dagen med en fantastisk middag på The Westin Hotell tillsammans med en av höjdarna från flygplatsen här. Ett otroligt fint hotell med fantastisk mat och ett väldigt trevligt sällskap. För precis som det kändes på flygplatsen så var detta ett riktigt mysigt gäng!

Jag är helt slut, så jag berättar mer imorrn om det finns mer tid då. Att vara på pressresa är ingen semester om ni trodde det. Schemat är fullspäckat (idag 07-23), alla sinnen måste vara på helspänn så man inte missar något och sen ska man få ihop nån slags text av det också och gärna några sjujäklabra bilder... Å jag älskar det!

Svårt att välja!

Vi ska måla om vårt hus och det är så himla svårt att veta vilken hantverkare man ska välja, varför och vad man ska titta på. Därför har vi använt en tjänst som kolla upp allt detta åt oss och som skickar ett gäng hantverkare till oss som kommer med olika offerter som vi kan välja mellan i lugn och ro. Smidigt!

När vi väl valt den som ska göra jobbet åt oss så ska ju detta finansieras också och då är det lika svårt att veta om man ska låna upp lite till på huset eller ta ett separat lån och vem man isf ska ta lånet igenom. Då kan man vända sej till Consector, som precis som i fallet med hantverkarna, kollar upp alternativ åt oss, ger oss olika förslag och sedan låter oss välja mellan allt de kommit fram till.

För mej som avskyr siffror och att ta kontakt med en massa olika firmor och människor, och dessutom försöka förstå och komma ihåg allt som alla säger, är detta helt suveränt! Nu slänger jag iväg en fråga och får flera svar på mail eller post, som Martin och jag sedan kan skriva ut och gå igenom tillsammans i lugn och ro. De här är tjänster som passar mej och säkert andra som också behöver lite tid på sej för att känna sej ok med beslutet som ska tas. Det är ju ändå rätt viktiga grejer det här och inget man gör särskilt ofta, så det måste lixom bli rätt!

Detta inlägg är ett samarbete mellan mej och Consector, men det betyder inte att jag inte gillar idéen. Jag gör bara samarbeten med företag jag tror på!


måndag 17 april 2017

Matsedel v 16

Påsken är så gott som över och jag lyckades faktiskt gå ner ett par hekto istället för upp som jag trodde. Å andra sidan har vi knappt ätit någon sk påskmat utan hållit oss till vår planerade veckomeny. Påsk-/midsommar-/julmat är ju inte så där otroligt upplyftande direkt...

Några promenader har det också blivit. Vi var till stan i lördags och fick massor med steg och har tagit våra hundpromenader som vanligt. Så det har nog också hjälp vågen att inte peka uppåt. Den här veckan blir det värre... jag åker till Milano ons - fre och har ingen större koll på maten då och på lördag är det fest!

Här är veckans matsedel (som den var tänkt innan jag bokade upp annat):

Måndag: Pasta med spenatsås 2 SP plus pasta
Tisdag: Vitlöksräkor 6 SP plus ris
Onsdag: Kyckling med tomatsås 4 SP plus pasta 
Torsdag: Stroganoff 3 SP plus pasta
Fredag: Räkor och grönsaker i ugn 2 SP
Lördag: Vitlöksdoftande fläskfiléwok 5 SP plus ris
Söndag: Dillkyckling 3 SP plus potatis

Jag ska lapa så mycket sol jag bara kan under de få timmar jag är i Italien. Stockholm +/-0 - Milano +16-18... jag vet ju vilket jag föredrar! Hoppas ni får en fantastisk vecka - det ska jag ha! Häng med på instagram @marlenerinda för soliga Italienbilder och experiment från vårt kök  :-)


söndag 16 april 2017

Vi gick längst Drottninggatan

Jag var på Drottninggatan några timmar innan attacken och har inte varit där sedan dess. Jag har av någon anledning känt ett behov av att åka dit och gå längst lastbilens färdväg och på något sätt bli ett med alla andra. Så igår åkte Martin och jag in till stan med flera ärenden på fickan.

Vi parkerade på Kungsholmen och gick över Kungsbron, förbi Oscarsteatern och gick sedan norrut på Drottninggatan till att börja med. Vid Kammakargatan vände vi och försökte förstå hur lastbilen kört samtidigt som vi tittade på alla blommor, gåvor och lappar som lämnats på olika platser längst vägen. Det var en helt annan stämning än det brukar vara på Drottninggatan. Inga höga ljud, bara ett svagt sorl, mycket värdigt och respektfullt. Jag tror inte att någon kan gå där helt oberörd. Blomsterhaven, alla nallar och flaggor gör något med en.

Vi fortsatte förbi Åhléns, över Klarabergsgatan och ner till Sergels torg. Även här var det bara ett svagt sorl och mycket kärlek. Bara under den lilla stund som vi var där kom det mängder med nya blommor i det redan överväldigande blomsterhavet. Nästan hela trappen ner till torget är full, så när som på ett par smala gångar så man ska kunna gå där. Här stod folk och grät, kramades, tittade, fotade eller bara kände in atmosfären. Stämningen i Stockholm är väldigt annorlunda just nu. Jag kan inte förklara hur, bara att det är annorlunda. Det finns ingen ilska alls, utan bara en slags kärleksfull tystnad. Ett tyst samförstånd att vi står enade. Inget kan knäcka oss Stockholmare!

Vi uträttade ett par ärenden i Gallerian och fortsatte sedan till Kungsträdgården och de alltid lika vackra körsbärsträden. Det är lika galet vackert varje år och jag tar lika många bilder varje år. Martin undrade hur många hundra bilder man kan ta av en liten blomma... MÅNGA svarade jag! Ena sidan håller på att blomma över och den andra har precis börjat blomma, så skynda er dit om ni vill hinna ta era egna bilder. Det spelar ingen roll hur många bilder man än tar, den där perfekta bilden låter fortfarande vänta på sej. Men en dag... då ska jag knäppa den!

Sen tog vi tunnelbanan tillbaka till bilen och åkte hem till hunden och kollapsade. Så många känslor och så många vackra blommor både på Drottninggatan och i Kungsträdgården. Det var mycket att ta in, så vi var helt slut när vi kom hem. Så det var himla gött att yngste sonen tittade förbi, så vi fick rå om honom lite med mat och hundmys. En lång, solig och känslosam dag. Påsken kändes långt borta och inte alls viktig.

lördag 15 april 2017

Vinn makeup från Viva La Diva!

TÄVLING!!!

Vad sägs om en ny tävling? Den här gången kan två av er vinna nyheter från Viva La Diva. Move me jungle - Eyeshadow kit och Zanzibar glow mud highlighter. 

Viva La Diva har mängder med fina produkter och de är självklart inte testade på djur.

Tävlingsreglerna är som vanligt enkla:
 
* gilla bloggen på FB

* skriv om du vill ha ögonskuggorna eller higlightern och varför i en kommentar här under.

* ange din mailadress i samma kommentar. 

Delar du inlägget får du en stjärna på himlen :-)
Tävlingen avslutas 30/4 kl 23.59.

(Ibland fungerar det inte att kommentera från mobil, testa från en dator istället om det krånglar eller maila svaret till mrinda@swipnet.se) 
 

torsdag 13 april 2017

Liten mjuk mandelkaka och lite andra tips till påsk!

Idag är det många av er som går på påskledigt och planerar påskmaten till helgen. Här är recept på en kaka som även Viktväktare kan äta med gott samvete.

Liten mjuk mandelkaka (ca 25 stycken)
  • 200 gr mandelmassa
  • 2 äggvitor
  • rivet skal av en citron
  • Valfri smaksättning (tex 1 tsk lakritspulver eller 1 tsk vaniljsocker)
Gör så här:
Sätt ugnen på 175 grader.
Riv mandelmassan, blanda ner äggvitorna, det rivna citronskalet och ev smaksättning. Häll smeten i en sprits och spritsa ut lagom stora munsbitar på en plåt med bakplåtspapper.
Baka i ugn ca 8 minuter.

För er Viktväktare: 39 för hela satsen.

Här är tips på flera desserter och godsaker till helgens fika:

Lätt Äppelkaka 13 SP för hela
Nutellakaka 68 SP för hela 

Hoppas ni hittar något som passar er, annars kanske det finns något annat på Du i Fokus som passar bättre. Ha en "god" påsk!


onsdag 12 april 2017

Snart får jag sooool!!!

Ni vet ju att jag inte är gjord för annat än sol och värme och att jag bor på fel breddgrad. Jag har sett fram emot våren, men blir lika besviken varenda dag när jag vaknar och solen lyser med sin frånvaro. Just nu är det så där riktigt skitjobbigt igen!

Vi drog ner värmen inomhus när värmen steg utomhus, men den har jag fått dra upp igen. Vi har luftvärmepump och det är knepigt att reglera den när det pendlar mellan -5 och +10. Det blir lixom inget bra alls, på morgonen kan vi ha 16 grader inomhus och det är liiiite för kallt för min smak. Så jag tänder ljus, tar på mej både vantar och tofflor och dricker mängder med te. Å vid minsta lilla solstråle sätter jag mej på trappen och lapar sol tillsammans med pälsbollen. Men de där solstrålarna är ju ganska få, så igår gick jag och la mej under täcket med värmedynan igång för att tina upp.

Men nu ska jag faktiskt få sol! Nästa vecka åker jag till Milano och där är det ca 20 grader varmt och sol! Jösses va jag ska njuta!!! Det är iofs bara ett par dagar, men jag lovar att ta vara på varenda solstråle! Sen hinner jag bara vara hemma enågra dagar innan jag åker med Martin till Budapest på arbetsresa. Han ska jobba - det ska inte jag! Eller jo... lite blir det ju ändå... jag har gott om tid och kommer att blogga både från Milano och Budapest. Ni måste ju få vara med!

Å sen dröjer det bara någon vecka innan jag åker till Birmingham! Det kanske inte är så varmt men det ska bli väldigt spännande. Bla ska jag få se en Shakespeareförställning på en anrik gammal teater och besöka ett slott. England kanske inte är så känt för sol och vackert väder, men vi brukar ha tur när vi åker dit. Det är säkert inte värre än här...

Så jag sitter här och huttrar och försöker planera för den närmaste tiden. I två dagar har jag suttit och sprutat ur mej texter till Du i Fokus så det finns förinställt när jag är borta. Jag har gjort matsedlar ända fram till september och ska lägga in så många jag hinner, så slipper jag fixa det sen. Jag röjer, lägger i loppislådor, städar och försöker få nån slags ordning. Medicinen börjar göra nytta och allt känns lite bättre. Hjärnan är inte lika trög, jag orkar mer, hektona trillar av och jag är mycket piggare. Det finns hopp!

Å får jag bara lite sol är jag snart som vanligt igen!


måndag 10 april 2017

Matsedel v 15

Påskveckan är här! Nu är många av er på väg, eller redan iväg på påsklov och kanske njuter av en lång ledighet. När man är ledig släpper man gärna lite på "viktväkteriet" och det ska man såklart kunna göra eftersom detta är för livet, men man behöver ju inte släppa precis allt kanske...

Efter mina dryga 16 år på VV har jag lärt mej ganska många knep för att klara större helger. Min största nyckel för att faktiskt kunna äta tillsammans med andra utan att behöva fundera särskilt mycket är PROMENADER! Å inte bara för mej, utan för hela familjen! Alla behöver röra på sej, särskilt när man ska äta en massa och det finns godis framme flera dagar i sträck. Så dra med hela gänget ut på en daglig långpromenad och kolla in hur långt våren har kommit.

En annan grej är att inte "go bananaz" utan välja det jag verkligen tycker är gott. Jag älskar smågodis, men inte de där färgade påskäggsgodisarna som alltid finns överallt - varför ska jag då äta dem? Och påskmaten... det är ju samma sak varje jul, påsk och midsommar - så jäkla speciellt är det ju inte. Så jag äter det jag tycker är godast och nöjer mej med det.

Å visst kan det bli plus på vågen, men då är det så - bara att ta nya tag direkt när påsken är slut. Det är ingen idé att straffa sej för sånt som redan är gjort, kör man bara upp på banan direkt igen är ingen större skada skedd. En planering för övriga dagar hjälper också bra, så här är veckans matsedel:

Måndag: Tonfiskspagetti 2 SP plus pasta
Tisdag: Vitkålsgratäng med sojakorv 14 SP för hela gratängen
Onsdag: Krabb- och räkgratäng 8 SP
Torsdag: Lasagne 9 SP
Fredag: Taco med hemmagjord tacokrydda 0 SP
Lördag: Kyckling i ugn med färskost  7 SP
Söndag: Filegryta med ananas 4 SP plus ris

Som ni ser så firar vi inte påsken särskilt mycket. Det blir nog bara buffé med påskmat på lördagen. Så med några promenader kan det nog bli ett minus ändå nästa måndag  :-)

Glad påsk everyhopa!


söndag 9 april 2017

Försöker komma ikapp

Solen skiner och det är så härligt ute, trots att det blåser en del. Efter en fullbokad period då jag även varit väldigt trött har jag idag passat på att komma ikapp lite. Halva dagen gick åt ute, så nu är iaf alla julslingor borta  :-)

Vi är fortfarande lite "dagen efter" här hemma. Även om vi inte befann oss mitt i attentatet i fredags, så är man ändå berörd på något sätt. Jag var på Drottninggatan bara någon timme tidigare och hade jag inte hunnit stoppa Martin hade han kommit dit strax efter allt hände. Vi har flera bekanta som befann sej på gatan eller i närheten och har vänner som jobbar i husen runt Drottninggatan. Klart som sjutton att man är berörd!

Under senaste veckorna har jag varit enormt trött och inte känt igen mej själv. Förklaringen fick jag i onsdags och det berodde tydligen på folsyrebrist och för låg dos Levaxin. Efter 4-5 dagar med medicin mår jag mycket bättre och känner att det finns hopp om livet igen. Igår började jag plocka lite här hemma, dammsög och gick igenom alla dessa högar som ständigt växer hemma hos oss. Det är fortfarande långt ifrån städat, men iaf mycket bättre!

Jag har mängder med texter att skriva och mail att svara på, men allt blir på nåt sätt oviktigt efter fredagens händelse. Men nu känner jag mej redo att ta tag i även detta och med en helt obokad vecka framför mej så ska jag nog lyckas komma en bra bit. Om jag bara kommer ihåg vad det är jag ska göra. Jag har en benägenhet att komma på saker jag måste göra när jag ska sova och sen när jag väl sätter mej så har jag glömt allt... jag försökte skriva upp alla grejer men kom inte på en enda grej... men mailen ligger jag alltid efter med, så det är ett säkert kort att börja där.

Så nu ska jag sätta mej och göra matsedlar fram till augusti tror jag, det är så himla skönt att ha det klart. Sen lägger jag in dem här på bloggen 2-3 veckor i taget, så slipper jag tänka så mycket på det. Vi ska ut och åka en del och då är det skönt att ha detta klart.

Det är först nu när jag mår bättre som jag förstår hur dåligt jag faktiskt mått och hur trött jag varit. Nu hoppas jag bara att jag snabbt ska bli så pigg som jag vill vara så jag orkar springa igen. Jag har tränat regelbundet men knappt orkat ta mej dit och promenader har knappt varit att tänka på och det är inte likt mej. Så nu hoppas jag att allt ska bli bra igen. Jag längtar efter att känna mej stark i kroppen igen!

Idag njuter vi av solen, påsken ska tydligen bli väldigt tråkig med både regn och snö... så det gäller att passa på! Ha en fin söndagkväll allihop!

lördag 8 april 2017

Jo, det kunde hända här också...

Igår hände det alltså, det där som så många trott aldrig skulle kunna hända här... det jag själv räknade med skulle hända, frågan var bara var, när och hur. Å det är ju faktiskt inte första gången Stockholm drabbas av en terroristattack, folk glömmer snabbt...

När vi skulle åka till Egypten sist så var det många som tyckte att vi var galna. Dit kan man ju inte åka, där är det oroligt. Mitt standardsvar var och har hela tiden varit "terrorattacker kan hända precis vart som helst, ska man tänka på det så kan vi inte åka någonstans. Ska vi vara helt skyddade så får vi helt enkelt låsa in oss och sluta leva." Det var så många som reagerade över vårt resmål att jag den 4 januari skrev en blogg om det och där nämnde jag att någon förmodligen planerar att attackera Stockholm...

Jag är inte rädd för terrorattacker, däremot är jag rädd för vad det gör med människor. Terrorismen har långsamt krupit närmare för att igår nå hela vägen fram till vår trygga vardag. Så länge läskigheterna höll sej långt bort var det iofs obehagligt, men när först Berlin drabbades och sedan även Nice... ja, då blev det helt plötsligt på riktigt och några av oss hade även vänner som drabbats. Men det kunde ju inte hända här hette det... Ett resonemang jag inte kan förstå. Varför skulle det inte kunna det?

Det har ju dessutom redan hänt, även om det var ett misslyckat försök. Många verkar ha glömt mannen som sprängde sej själv mitt i julhandeln på Drottninggatan för några år sedan. Han misslyckades, men självklart skulle det bli ett nytt försök. Jag trodde däremot att de skulle hända en dag med mer folk på stan, typ Nationaldagsfirandet på Skansen, Prideparaden eller Nobel. En helt vanlig fredag var mer otippat.

Nu står vi inför faktum, det hände även här. I lilla Sverige. Det viktiga nu är att visa våra besökare och turisterna att landet fortfarande är så säkert ett land kan bli och väl värt ett besök. För om turisterna slutar besöka oss så är vi körda! Hela Sveriges ekonomi skulle gå åt skogen! Vi får inte bli rädda för att resa och berikas av andra länder och kulturer. Däremot kan man resa med förstånd, ett förstånd man även ska använda när man åker in till stan i vårt eget land. Att undvika folksamlingar är en sån grej, eller iaf stå lite i utkanten av folkmassan. Festivaler och sånt är jättekul och mysigt, men jag väljer oftast bort det oavsett land. Att kanske gå på en parallellgata till huvudgatan istället för att gå på huvudgatan är också en sån enkel sak. Att faktiskt observera människorna runt oss och kanske gå lite åt sidan när magkänslan säger att något inte stämmer.

Vi måste komma ihåg att det handlar om ett fåtal galna människor som vill oss illa, inte en hel befolkning eller att ett helt land är farligt. Terrordåd kan hända precis vart som hest, när som helst! Vi som fortfarande vågar resa måste fortsätta, för om resandet minskar så har terrorismen vunnit. Vi måste blanda oss med varandra, berika varandras länder och bli vänner över gränserna. Först då kan terrorismen stoppas! 

Just idag är det viktigaste att vi bara bryr oss om varandra och våra nära. Vi som faktiskt kom hem till våra familjer med livet i behåll igår hade tur! Några gjorde ju som bekant inte det... Det viktigaste i livet är vår hälsa och kärlek, har vi bara det så brukar resten ordna sej. Så krama varandra lite extra idag. Tillsammans bekämpar vi terrorismen med kärlek och omtanke om varandra. Det finns inget annat sätt!

fredag 7 april 2017

Kryssning till St Petersburg i sommar!

I veckan var jag på besök på M/S Princess Anastasia som precis har börjat trafikera Stockholm - St Petersburg. Det är en fd Vikinglinebåt som nu tillhör St Peterline och som rustats upp och målats om för att passa ändamålet och de nya passagerarna.

Kryssningen går från Stockholm på tisdagar och hela rutten är Stockholm - Tallinn - St Petersburg - Helsingfors - Stockholm. Åker man med hela varvet är man hemma i Stockholm igen på lördagen och har då fått se flera vackra städer medan båten bara legat och väntat på en. Det är det jag gillar med att kryssa och då menar jag långkryssningar. Att bara checka in och packa upp en gång, men se massor med spännande platser under en och samma resa. Så otroligt bekvämt och lyxigt!

Självklart tände jag på alla cylindrar! Det är svårt att göra annat när man sitter där på båten och lyssnar på alla presentationer och får smaka specialiteter från de olika destinationerna. Vi fick även gå runt på båten och se oss omkring och visst var det lite "finlandskryssningskänsla" men vad gör det?! Jag gillar såna kryssningar också!

Det som lockar mest med den här kryssningen är förstås att få se St Petersburg igen. Jag var där som 9-10-åring, när det fortfarande hette Leningrad och var väldigt reglerat och fyrkantigt. Vi åkte buss från Åbo och åkte igenom mängder med kontroller på vägen, då alla skulle legitimera sej och bussen gås igenom. Väl framme fick man inte lämna gruppen och när min pappa kom ifrån oss blev han genast ifrågasatt av polisen. Det är tydligen väldigt annorlunda nu... nu behöver man inte ens visum om man är där bara ett par dagar.

Vi var där på vintern och det var smällkallt! Vi såg Vinter- och Sommarpalatset och flera vackra
kyrkor. Jag upplevde staden som väldigt fin och spännande, trots att jag var så pass liten. Att få komma tillbaka dit, och då gärna på sommaren, skulle vara otroligt roligt! Jag pratade med vår guide som sa att han tycker att juni - aug är bäst, även om det kan vara väldigt varmt då. Tänk så bekvämt att bara hoppa på båten i Stockholm och sedan komma fram till Ryssland någon dag senare! Att få återuppleva staden och sedan hoppa på båten igen. Smidigt!

Så nu hoppas jag förstås att detta kan bli vår sommarresa, vi har ju inte planerat något, och minst en kryssning per sommar måste man väl göra  :-)

onsdag 5 april 2017

Ny dom och ny medicin...

Så var det äntligen dax att ta sej den långa vägen till Järna för att träffa Doktor Kompis igen. Jag visste att hans suck skulle ljuda över nejden och höra ända till Tumba när han skulle få psykbryt på mej...

Min doktor heter egentligen Lennart, men eftersom han är en god vän till familjen så har jag döpt honom till Doktor Kompis. Hade det inte varit för honom vet jag inte ens om jag hade levt idag. När jag kom till honom för ungefär sju år sedan var jag i så dåligt skick att han inte ens visste var han skulle börja. Jag hade gett upp på den vårdcentral jag då gick på och frågade om jag fick komma till honom trots att vi kände varandra. Ofta vill ju inte läkare vårda sina vänner, men han såg nog min desperation och sa ok. Idag ångrade han sej nog  :-)

På de här sju åren har det hänt massor och pusselbitarna har trillat på plats undan för undan. Jag har mått bättre någonsin, men så hände något under vinter och jag började må så otroligt dåligt igen. En diffus känsla som jag inte kunde sätta fingret på och som jag inte känt förut. Idag fick vi svaret. Jag har ett alldeles för lågt värde av folsyra.Vilket är totalt oförklarligt eftersom det oftast är tarmopererade och folk som inte äter grönsaker som får det... bristen gör att blodsystem och centrala nervsystemet sätts ur balans och man kan må riktigt dåligt. Som jag gjort hela vinter utan att fatta varför.

Det fanns även utrymme att höja mitt Levaxin som jag gjorde på eget bevåg redan förra veckan för att jag var helt desperat... jag vet att man inte ska mixtra med mediciner och jag trodde att han skulle få psykbrytet när jag erkände... men vi pratar fortfarande med varandra och jag fick en kram innan jag gick. Åsså hittade han en inflammation i ett scenfäste i överarmen också, som lite bonus.

Så nu har jag alltså ytterligare en medicin i mitt sortiment och hoppas att må bättre inom kort. Känslan av att inte fungera är ingen angenäm känsla. Jag vill ju må bra! Å det hade jag tänkt att få göra nu och inte dra på mej någon ny åkomma. Jag tycker det räcker med hypotyreos, fibromyalgi, fd utbrändhet, sömnapné, olika långa ben, allergi, astma och allt annat som finns där... hoppas den där folsyrebristen bara är tillfällig. Eller är det en kronisk grej? Det glömde jag fråga...