De där dagarna...

... när allt känns blä. När man känner sej som den sämsta mamman, partnern och vännen. När man känner sej som en total sopa. Har ni också såna dagar?

Jag har jobbat med min självkänsla i många år och numera är den ganska ok. Jag skämtar inte om jag säger att jag kanske inte hade jordens sämsta självkänsla, men iaf Sveriges sämsta, för 15-20 år sedan. Då hade jag hela världen på mina axlar och var orsaken till varenda världskrig, typ...

Men så dog min bästa kompis och jag insåg att jag var tvungen att göra något åt mej. Och det har jag gjort! Jag har gått i terapi, utmanat mej själv och kommit långt. Åldern gör ju tack och lov sitt också och det är väldigt skönt. Jag kan numera säga att jag struntar i vad folk tycker, jag går min egen väg. Det gjorde jag tidigare också, men då lyssnade jag ändå med ett halvt öra på folks åsikter och tog åt mej en del.

Jag har numera en ganska ok självkänsla och kan tom se mej i spegeln och tycka att det jag ser är helt ok. Men så kommer det bakslag. Som idag. När jag tänker på mitt liv och undrar vad jag egentligen åstadkommit. Jag har två fina barn, that´s it! Å det är iofs inte fy skam. Men jag blir nog inte ihågkommen särskilt länge den dagen jag dör. Men spelar det någon roll? Förmodligen inte.

Jag har inget häftigt jobb, jag är ingen god dotter eller svärdotter, knappt ens heller en god hustru. Jag är bara jag... ingen särskild. Å ibland undrar jag vad det är Martin ser hos mej och hur han står ut med mej. Det jag ser i spegeln idag är en lönnfet 47-åring som bara är trött och på dåligt humör. Hon tvättar iofs alla smutsiga kläder och håller värsta skiten borta i hemmet. Men inte ens det är jag särskilt bra på. Han gör resten! Han tjänar pengarna som jag gör av med. Han lagar maten som jag äter upp. Nog kompletterar vi varandra alltid...

Tack o lov så kommer de här bakslagen allt mer sällan och det är oftast när jag sovit dåligt. Som inatt... enligt min sömnregistrering har jag varit vaken ca 35 ggr inatt. Det är ju sjukt! Inte konstigt man blir knäpp i skallen! Så inatt hoppas jag att sömnen ska bli bättre och att jag imorrn är värd lite mer... i mina egna ögon alltså  :-)