Otroligt resultat och veckomenyn för v 49

Jag har släppt kontrollen total de senaste tre veckorna. Det har varit 3 kryssningar, FEM (!) bufféer, en lakritsfestival och en massa annat. De dagar vi kunnat har vi ätit mat hemma och försökt att minimera skadan så gott vi kunnat. Tydligen hade vi mer koll än jag trodde... vågen visade 9 hekto MINUS! Jag är alltså fortfarande Guldmeldlem med "rätt" vikt  :-)

Nu är det mycket lugnare och vi kan komma tillbaka till våra rutiner igen. Jag har gått runt med en långdragen förkylning ett par veckor som inte vill ge sej. Så den här veckan ska jag mest ligga i soffan, skriva ikapp en massa texter och äta bra mat.

Här är veckans matsedel:
Måndag: Biffstroganoff  5PP plus tilbehör
Tisdag: Blomkålspizza  4PP
Onsdag: Fishtacos 8PP
Torsdag: Köttfärsrulle med skinka och ost 7PP plus tillbehör
Fredag: Filé i dragon och senapssås 5PP plus tillbehör
Lördag: Köttfärslasagne med keso 11PP
Söndag: Ungersk kycklingpasta 5PP plus tillbehör
Veckans sötchock: Lussebullar

Fem veckor kvar till sol och värme. Skulle vara skoj att trivas i en bikini...

Mysigt julpyntat ombord på Viking

Då har vi avverkat tre kryssningar på två veckor och nu tänker vi stanna på land ett tag! I fredags klev vi på Viking Cinderella för att testa deras julbord och ha ett mysigt dygn till havs.

För första gången har vi fått väskorna röntgade när vi åkt på kryssning. Viking Lines terminal är ombyggd och har nu fått en riktig säkerhetskontroll. Det konstiga i detta är att man bara kontrollerar ID när man hämtar ut nyckelkorten, inte när man passerar säkerhetskontrollen eller går ombord. Men det kanske kommer? I nuläget kan man alltså checka in och hämta ut nyckelkorten, men gå ombord som någon annan...

När vi kommer på båten är den julpyntat från golv till tak och det är jättemysigt! Ljusslingor, granris och röda kulor finns överallt och lite här och där står pyntade granar med paket under. Precis som jag vill ha det! Där fick jag min julfeeling  :-)

Vi hann bara leta rätt på vår hytt och lämna våra saker innan vi skulle vara i restaurangen och fotografera julbordet. Jag gillar Cinderellas bufferestaurang, den är mysig och har en massa mindre avdelningar där man kan sitta lite avskilt. Tyvärr blir det ett ganska högt sorl i de större avdelningar när de fylls med folk, vilket gör att man knappt kan föra ett samtal även om man sitter nära varandra. Så vi brukar försöka sitta lite avskilt, men eftersom sittningen var fullbokad så gick inte det den här gången.

På julbordet fanns allt som ska finnas där. Det är Mannerström som planerat årets julbord och där fanns förstås flera olika sorters sill, skinka, sylta, röd- och brunkål, sillsallad, janssons, lutfisk, ischoklad och ris ala malta. Jag brukar bara ta lite Jansson, mest för att ha ätit det - men det här var faktiskt den godaste Janssons jag någonsin ätit och jag tog om! Det talade jag förstås om för kökspersonalen, som tackade glatt.

Årets andra skinkmacka åts snabbt upp och skinkan var riktigt god, tillsammans med Mannerströms egna senap. Men man ska bara ta lite senap, för den är rejält stark! Det fanns faktiskt två skinkor, en upplagd på fat på buffén och en gigantisk som kocken stod och skar upp direkt till gästerna. Som vanligt stannar jag vid räkorna, innan jag äter av det andra. Jag börjar med en räkmacka gjord på räkor, creme fraish, lök och kaviar innan jag äter något annat. Å även om räkor kanske inte är julmat, så var det superfina räkor som jag njöt av både på kvällen och till lunchen dagen efter.

Där fanns förstås köttbullar och prinskorvar och allt annat som ska finnas där och jag måste säga att även köttbullarna var riktigt goda. Sådär lagom stekta med en god kryddning. Bland överrskningarna hittade vi en glöggsill och torsköttbullar, som bägge var riktigt goda!

När vi smakat av allt, vilket vi numera gör på ett helt annat sätt än tidigare eftersom vi vet att vi ska skriva om det, så gick vi ett varv på båten för att kolla lite. Snabbt konstaterade vi att detta var en kryssning med 3/4 män och 1/4 kvinnor. Många företag som var på kryssning och skulle festa loss, och det gjorde det verkligen.

Jag hade gått på Hälsomässan hela dagen, förkyld och dödstrött. Så vi gick ganska snart tillbaka till hytten och släckte ganska tidigt, tack och lov! Jag vaknade kl 1 av en jäkla liv utanför hytten, men det får man ta vi den tiden. När klockan var 4 fick jag nog, då var oväsendet totalt, så jag öppnade dörren och vrålade "håll truten!". Sen var det faktiskt hyfsat tyst, konstigt nog. Ska nog satsa på att åka på söndagar eller mitt i veckan i fortsättningen, då mest äldre åker och det är tyst. En fredag, i advent, när folk har fått lön... inte så mart kanske...

8.30 åt vi frukost och då gungade det rejält! Min väderapp visade 11 sekundmeter, men frågan är om det räckte... vi åt ganska snabbt och drog oss tillbaka ner i hytten där det knappt gungade alls. Tog igen lite sömn innan det var dax att äta lunchen. Vi gjorde som sist och åt buffen även till lunch för att kunna jämföra utbudet med kvällens julbord. Lite skillnad var det, men inte jättemycket. Några sillar färre, ingen sylta och färre efterrätter. Men skinka, Jansson, lutfisk och en hel del annat fanns. För den som ville ha "vanlig" lunch fanns tillbehör till ceasarssallad och några andra varmrätter. Räkorna fanns där och jag var nöjd  :-)

Nu åkte vi i Stockholms skärgård och gungandet var nästa borta. Vi handlade det vi skulle ha, öl till bröllopet och lite annat smått och gott. Bäst att passa på att handla det tunga när man har bilen vid terminalen. Å jag fick min första julkalender på flera år! En med lakritspipor! Så medan Martin får sin minichokladbit varje dag, får jag en lakritspipa. Den ska jag njuta av!

Sen var det bara att kliva av båten igen, köra förbi min föräldrar och hämta upp pälsbollen och åka hem och totalhaverera i tv-soffan. Förkylningen vill inte släppa och idag är jag sänkt, men det är bara att göra det jag ska ändå och ta en dag i soffan imorrn. Då har jag tid att inte göra något alls och försöka kurera mej på riktigt.

Vi var iaf väldigt nöjda med julbordet och kan absolut rekommendera det. Som sagt; Janssons Frestelsen var kanongod, skinkan smakade som skinka ska smaka och Martin var nöjd med revbensspjällen. Alla "måsten" fanns där och var snyggt upplagt och hela fartyget var fint pyntat så man fick rejäl julkänsla. Nu ska vi hålla oss på land ett tag, sen ser det ut som att vi ska åka till Riga. Där har jag inte varit, så det blir kul!

Ha en fin första advent och ta hand om er!

Afternoon Tea med Tom och Rosamund från Downton Abbey

För ungefär ett år sedan hade jag bara hört talas om Dowonton Abbey. Alla var lyriska och jag hade inte sett ett enda program och fattade inte alls vad alla pratade om. Men lite nyfiken var jag...

När jag opererades och Martin var arbetslös, körde vi ett Dowinton Abbey-maraton. Alla 5 säsonger på bara några dagar. Det gick ju inte att sluta titta! Familjen Crawley fängslade oss med sina stora hjärtan och sin historia. Vi sörjde med Mary och Tom som förlorat sina kärlekar och gladde oss med Edith som vågade gå emot strömmen och växa som människa.

För några veckor sedan körde sista säsongen igång och vi bävar för sista avsnitten, men hoppas förstås på en fortsättning. Det kan inte, får inte, bara ta slut! Vi sippar på Downton Abbey-vinet och drömmer om ett besök på slottet. Kanske kan det bli verklighet?

Här om dagen blev en annan sak verklighet och det var att jag faktiskt fick träffa två av karaktärerna i serien: Tom Branson och Lady Rosamund. Tom som kom in i serien som chaufför och nu är änkeman efter en av döttrarna Crawley och Lady Rosamund som blev änka tidigt och lever sitt eget liv och är en ganska modern kvinna. Alan Leech och Samantha Bond är deras riktiga namn och de är precis lika trevliga som de verkar i serien!

Vi var en liten skara på kanske 10 personer från olika media som visades in i ett mysigt rum med te och bakverk. Medan vi väntade småpratade vi och fikade. Efter en liten stund kom Alan och Samantha in i rummet och hälsade glatt på oss. En moderator ställde frågor och de svarade och berättade om sej själv, inspelningar och en massa annat. Vi fick även tillfälle att ställa egna frågor och fotografera.

Alan berättade bla att hans bästa vänner under inspelningen är Lady Mary och Tomas, som ofta jäklades med varandra och hade mycket kul ihop. Samantha berättade om sista tagningen och hade svårt att hålla tårarna tillbaka så fort hon tänkte på det. De har blivit ett väl sammansvetsat gäng under åren och saknar varandra rejält även om båda två har nya jobb på gång.

Jag tyckte det var intressant att höra om slottet och att alla scener i huset spelades in på plats, medan scenerna i köket spelades in i studio eftersom slottets kök är för modernt numera. Jag skulle väldigt gärna åka dit!

Självklart var jag en av dem som passade på att få en bild tillsammans med dem! Hur ofta får man chansen lixom??? Nu bävar jag för de två sista programmen och vet att jag kommer att sakna serien. Anledningen till träffen var att säsong fem släpps på Blue-Ray och dvd, så man får väl köpa den eller vänta på hela boxen och köra ett nytt maraton. Men det blir tomt på lördagkvällarna, det är ett som är säkert!

Vad har ni för relation till serien och karaktärerna? Har ni någon favorit?

Låt ingen trampa på dej!

Jag läste en så otroligt sorglig grej idag på en av de FB-sidor jag är med på. En vacker kvinna, lika gammal som jag, normalviktig och hälsosam som ständigt får höra av sin man att hon ska tänka på vad hon äter och att hon rullar fram när hon går osv. Jag blev först ledsen för hennes skull. Sen blev jag fly förbannad! Vem f-n är han att dömma henne? Vad har han för rätt att behandla henne så? Vad kan man göra för att hjälpa henne?

Tyvärr är inte den här kvinnan ensam om att bli nertryckt av sin partner, det är ganska många som blir det. Både kvinnor och män, även barn av sina föräldrar. Det är många som får höra en väldans massa så fort något närmar sej hålet i ansiktet, även från folk de inte känner. Vad tänker vi själv när vi ser en rejält överviktig person äta en hamburgare på tex Mc donalds?  99% av oss tänker förmodligen "det är klart h*n är tjock med de matvanorna". Vissa säger det även högt. Med vilken rätt då?

Att få höra från någon närstående att man inte duger är lika illa som att bli slagen. De allra flesta av oss kan inte förstå en kvinna som stannar hos sin misshandlare, säkert inte de som utsätts för de här kommentarerna heller. Men det är i mina ögon samma sak! En slag gör ont för stunden men läker, ord går aldrig över. Ord sätter sej som avtryck i själen och går aldrig bort.

I en familj stöttar man varandra. Klart att syskon kan vara taskiga mot varandra, men föräldrar får aldrig vara det! Föräldrar ska tala om för sina ungar, oavsett hur gamla ungarna är, att de är vackrast i världen och klarar allt de vill! Det är hos föräldrarna man ska kunna hämta styrka och veta att man alltid duger oavsett hur man ser ut, vad man gjort eller vem man är. De ska aldrig dömma! Inte när det gäller utseende iaf. En person som är tjock vet att den är tjock, det behöver inte ens föräldrar tala om för en!

En partner som vräker ur sej elakheter är inget annat än en sorglig människa utan empati. Förmodligen med egna problem, men det ursäktar inte beteendet! En partner som säger elaka saker är inte värd att vara ens partner, så gör man helt enkelt inte. I en relation stöttar man varandra och lyfter varandra. Åt båda håll! Visst kan det finns bra egenskaper också, men att ständigt få höra att man inte duger gör en knappast lycklig. Och vi är faktiskt värda lycka. Varenda en av oss!

Oavsett hur vi ser ut är vi värda respekt och uppskattning, särskilt från den vi lever med och har valt som vår livspartner. Får vi inte det, så är väl frågan om det verkligen är rätt person som vi valt. En skillmässa är otroligt svår att ta sej igenom, men det är ännu svårare att leva olycklig. Att inte känna sej respekterad. Det kan faktiskt vara värt att ta sej igenom det jobbiga för att sedan upptäcka att världen där ute är full med människor som är mer värda min kärlek och ger mej den respekt jag förtjänar. Man ska växa in en relation, inte tryckas ner!

Så alla ni som lever i respektlösa förhållanden och får orättvisa gliringar för ert utseende - ni är värda något bättre! Det spelar ingen roll hur man ser ut! Kärlek och respekt är man värd oavsett! Se er själva från ett annat perspektiv. Vad skulle er bästa kompis råda er till? Lyssna på er bästa kompis... jobba på självkänslan och bygg den person som ni vill bli och vara. Respektera er själva och lämna den som inte respekterar er. Det finns någon därute som kommer att älska er precis för den ni är. Som viskar kärleksfulla ord i era små öron och som skulle försvara er om någon utomstående bara tittade på er på "fel" sätt.

Låt ingen trampa på dej! Särskilt inte du själv, genom att stanna i ett desruktivt förhållande...

Vilken skillnad!

I somras testade vi kryssningar både på längden och tvären. Silja vann och vi totalsågade Birka. Från första kontakt med kundtjänst tills vi gick av båten var det tråkigheter av alla de slag, det postitiva var hytten som var enormt fin och ett kanonhärlig soldäck. Eftersom jag är av den åsikten att man inte utvecklas med enbart ja-sägare runt sej, så talade jag om för ledningen vad jag tyckte, och tänkte att jag för all framtid skulle vara portad från Birkas kryssningar och knappt kunna passera kajplatsen ens.

Så blev det inte! I söndags klev vi på fartyget igen, den här gången för att testa julbordet och kolla in den nya designhytterna. Snacka om förändring! Nu har vi iofs inte testat kundtjänsten, så den kan vi inte uttala oss om, men precis allt det andra som vi anmärkte på hade ändrats!

Bland annat blev vi då bemötta av en ganska sur och vresig personal, den här gången var alla supertrevliga och Magnus som tog emot oss och visade oss runt var en riktig pärla! Nu finns det skyltar att personer under 18 inte får vistas i nattklubben efter kl 23, vilket lyft! Den sk lyxfrukosten äts numera i avskildhet och inte bakom en avgränsande tross där man kände sej som aporna på skansen då alla glodde på en. Å buffén, alltså julbordet, var rent, fräscht och hade snygga uppläggningar. Vilken skillnad!

Direkt när vi klev på träffade vi Kryssningschefen Magnus som vi senare skulle bli mer bekanta med. Vi skyndade oss till hytten och bytte snabbt om för att träffa Niklas som skulle släppa in oss i matsalen innan den öppnade så att vi skulle hinna fota maten innan alla passagerare gick loss på den. Vi fick även träffa kökschefen och prata med honom och ta alla bilder vi ville. En stund senare satte jag tänderna i årets första skinkmacka! Den första är alltid godast!

Allt var gott och fräscht förutom revbensspjällen som var jättfeta. Vi använde våra bordsgrannar som testpatrull, ett härligt par från Motala som gärna åt och berättade vad det tyckte för oss. Ingen av oss hade tidigare sett mandelmusslor på ett julbord, men enligt kökschefen hörde det visst till. Kanske en åländs eller finsk jultradition? Där fanns iaf allt som hör julen till; Janssons, skinka, olika sillsorter, ris ala malta, sylta, mängder med julgodis och en massa annat. Dessutom är båten redan julpyntad, så det var riktigt mysigt. Jag hade dock önskat lite julmusik för att slippa lite av sorlet i resutaurangen.

Direkt efter maten, när vi var proppmätta, mötte vi upp Magnus igen som skulle visa oss designhytterna. Man har alltså gjort om de lite mindre attraktiva insides-hytterna till modern design av Alexander Lerwik. Jättefina! Men jag vill ändå ha fönster när jag åker, trivs lixom bäst med att kunna se ut. När vi ändå gick runt fick vi även se en av sviterna och höra alla planer om terassen som ska byggas om i januari. Det ska bli en oas med vinbar och en massa annat, ska bli väldigt intressant att se resultatet sen.

Vi hade en av de lite större hytterna, som vi hade senast också. Jag älskar panoramafönstret och soffgruppen vid fönstret där man kan sitta och titta ut. Helt fantastisk utsikt klockan 7.30 på morgonen att vakna upp i ett frostigt Mariehamn. Så det fick bli en liten fototur på däck innan frukost. Soluppgången var magisk!

Efter frukosten hade vi återigen en date med Magnus som tog med oss upp till Kapten Dan Sjölund på kommandobryggan. För mej som är uppvuxen i ett litet fyrsitsigt flygplan var det här en höjdpunkt. Så stort och rymligt! Ingen risk att komma åt känsliga knappar här inte! Men i övrigt gäller samma principer med kapten och styrman, autopilot osv. Det roliga är när kaptenen berättar om sin dröm att börja flyga. Men inga små fyrsitsiga flyglap utan gärna stora aribus. De berättade om sommarens planer om kryssningar till Höga Kusten och hur ruttplaneringen redan är igång. Intresset är tydligen enormt och även vi är otroligt sugna på att åka. Detta är ju faktiskt helt unikt! Att kryssa i Norrland är ju så smart! Varför har ingen kommit på det förut? Norrland är ju så fint! Alla vi nämt det för (och det är väldigt många nu) vill absolut åka med.

Efter besöket hos kapten fick vi en rundtur bakom kulisserna på fartyget. Magnus berättade om livet ombord och vi fick göra en snabb visit i det enorma köket. Det här är något alla kan göra, ha bara koll i evenemangslistan man får när man kliver ombord. Absolut värt en timme av ens liv!

Sen var det dax för mat igen, vi valde att äta lunchbuffén för att se skillnaden på julbuffén och lunchen. Lite skillnad var det. Syltorna, revbensspjällen, ris ala maltan och en del av sillarna var bortplockade. Istället fanns där en salladsbuffé som jag fastnade vid. Det går alltså att åka på kryssning och äta buffé även om man försöker gå ner i vikt! Jag gjorde en jättegod och fräsch räksallad och plockade sedan bara lite av det andra.

Sen var det dax att jobba! Det var tur att vi befann oss i Sverige igen så vi kunde koppla upp oss mot Martins mobil. Fartygets nätverk är ingen vidare tyvärr, inte ens när vi satt i konferensen och försökte koppla upp oss. Tydligen ska även detta förbättras och arbetet är på g. Det är självklart i dagens samhälle att wi-fi ska fungera i de lite dyrare hytterna och särskilt i sviter med konferensmöjligheter. Vi försökte först sitta på terassen, men där funkade dert inte alls vilket var synd eftersom det är varmt och skönt där. I Konferensen kunde jag iaf till slut lägga ut ett blogginlägg och skriva klart och redigera bilderna till magasinet.Texten till Du i Fokus fick Martin lägga när han kom hem, eftersom vi var i hamn när vi äntligen lyckats få ihop allt.

Någon avkopplande resa har det inte varit tal om alls! Men det har varit otroligt intressant och en massa intressanta möten med väldigt trevliga människor. Vi har sett fartygets innersta och verkligen fått veta precis allt om det mesta. Ett dygn långt studiebesök känns det som ungefär. Å nu är jag jättetrött! Jag åkte nämligen inte hem efter kryssningen, utan var på ett event på kvällen med bla Tilde de Paula och Tony Irving. Det ska jag berätta om i ett annat inlägg.

Nu kan vi iaf rekommendera en tur även med Birka Cruises. Företag som lyssnar på kritik och ständigt förbättrar sej ska ha kredit! Ska bli kul att åka med dem igen  :-)

Veckomatsedel vecka 48

En katastrofvecka bakom mej och en katastrofvecka framför mej... Nästa vägning blir inte förrän nästa måndag. Nu står advent för dörren och snart är det lucia, jul och nyår. Planering är ett måste!

Här är veckomatsedeln för denna vecka:

Måndag: Krämig citron- och vitlökspasta

Tisdag: Pasta Leggera Carbonara

Onsdag: Vitlökskycklinggryta

Torsdag: Kålsoppa med köttfärs

Fredag: Vitlöksräkor med ris

Lördag: Vegetarisk Moussaka

Söndag:Gratinerad kyckling med chili och oregano

Veckans sockerchock: Ginospecial

Planen håller inte alltid, men det finns iaf en. En får göra så gott en kan lixom :-)

På måndag får vi se om mitt nollresultat höll sej eller ej... 

Musikhistoria på Berns

I fredags skulle vi sett genrepet av Motown featuring Afro-Dite, men vi hade fått fel tid och kom dit när det bara var en kvart kvar av föreställningen. Svårt att få en uppfattning när man sett så lite, särskilt om man ska skriva om det. Så Anna (regissören och min vän) slängde snabbt in oss på gästlistan på VIP-premiären igår.

Så strax efter 14 stod vi på Berns, uppklädda och redo att se föreställningen igen. Den här gången från början :-)

Precis som i fredags på Filmgalan kunde vi konstatera att alla var där. Jag hade den stora glädjen att få krama om Bert-Åke och hans Juliana. Alltid lika mysigt att träffa dem och BÅ är alltid lika hjärtlig. Extra roligt är det när folk faktiskt kommer fram till oss och hälsar, istället för att vi letar upp dem. I mitt liv är sånt inte självklart. En bekräftelse på att man faktiskt är lite trevlig i någons ögon iaf. Tänk på det: att bara komma fram och hälsa kan betyda väldigt mycket för någon. Jag blir iaf jätteglad!

Efter ett kort mingel satte vi oss på våra platser och fick sällskap av ett annat par som kändes lite bekant... Efter lite snack kom vi fram till att mannen vuxit upp i huset brevid oss och att jag umgåtts med hans syster en hel del. Vad är oddsen för det lixom? Att just vi skulle hamna brevid varandra i ett rum med flera hundra personer. Helt otroligt och jätteroligt! 

Så körde showen igång och under ungefär 90 minuter hade vi en totalupplevelse med musik, kostymer och jätteläcker ljussättning. Ljuset var så snyggt att man blev alldeles salig! Teaternörd som man är så är ju sånt lite viktigt lixom och även de som inte är nördar var riktigt imponerade.

Motown är en musikresa genom gospel, blues, tidig rock och R´n´B. Och på något underligt vis har även Latin Kings lyckats nästla sig in bland klassikerna genom att få ett helt nytt sound. På scenen är det främst Afro- Dite som syns, sånär som på Kayo som är utbytt mot Jessica Folcker pga sjukdom. Gladys del Pilar, Blossom Tainton och Jessica Folcker passar perfekt i sina roller och är helt perfekta för den här musiken. Det är ståpäls mer än en gång!

Men de får god hjälp av en ensamble som Anna och Robert på Dröse och Norberg som vanligt lyckats klockrent med! Kanske för att några av artisterna följer med dem från andra produktioner? Anders Bertilsson ses just nu både i Snövit, Wild Thing och Motown och det gör absolut ingenting. Vilken människa! Vilken utstrålning! Hur han orkar är en gåta...

En annan som imponerar är Anja Björk som jag är helt säker på att vi kommer att få se på många scener framöver. Vilken röst! Hon kan lyckas med precis vad som helst inom musik och jag önskar henne ett stort lycka till! Caroline Kuhmunen, Bill Sundberg, Olle Hammar, Maria Franzen och Simon Lingmerth är också artister att räkna med, härlig utstrålning, scennärvaro och fantastiska röster! Ska bli väldigt kul att följa alla dessa personer i framtiden.

Showen är underhållande, rolig, lärorik och en nostalgitrip i 60- och 70-talets musik. Alla gamla härliga hits radas upp som på ett pärlband utan slut. Det är glitter, paljetter, utsvängda byxor, buskiga mustascher och afrofrillor. Det är total musikglädje! Och det är så bra! Alla sjunger med och de där 90 minuterna går alldeles för fort och när showen är över står folk upp och jublar. Snacka om ståpäls!

Att det bara är inplanerat ytterligare fyra föreställningar är nästintill katastrof faktiskt! En sån här show ska åtminstonde visas upp 2-3 månader så att alla får chansen. Men jag hörde något om en turné, så jag hoppas att den körs runt i Sverige så att alla får uppleva den. Skam vore det annars!

Gillar du musik så är detta ett måste! Biljetter fixar du HÄR!

Prisutdelningsgala för Stockholm Filmfestival

Stockholm Filmfestival har pågått i Stockholm under veckan och igår var den stora prisutdelningsgalan på Södra Teatern. Alla var där! Vi också!

Det som är roligt och annorlunda vid Stockholm Filmfestival är att det till skillnad från Guldbaggen är utländska gäster närvarande. Det är lite smalare filmer som många gånger inte ens går upp på bioduken, men som brukar vara otroligt sevärda och intressanta. Tyvärr har jag inte lyckas pricka in någon film alls under festivalen under många år. Men när jag jobbade på SF BIO så var det en självklarhet att iaf se ett par stycken.

Som sagt; alla var där! Prisutdelarna var kända svenska skådespelare som var uppklädda till tänderna. Eva Röse var absolut snyggast av alla! Priserna delades ut i en rasande fart, allt under ledning av proffsiga Kodjo Akolor. Priset består av en dalahäst som väger 7,5 kg! Alla blev nog lika överraskade av tyngden på den lilla hästen när de fick den i handen  :-)

Det var himla mysig alltihop och att vara på fina gamla Södra teatern vid Mosebacke var extra mysigt. Teatern är byggd på 1800-talet och så otroligt fin! Här finns nog flera teaterspöken som skulle vilja säga sitt.

När prisutdelningen var över var det mingel, snittar och självklart champagne. Som sagt; alla var verkligen där! Iaf alla inom filmbranschen, som tex Marika Lagercrantz, Regina Lund, Thomas Hansson, Ulrik Munther, Melinda Kinneman och en massa andra! En härlig och färgstark kväll helt enkelt!

Här är alla vinnare i alla kategorier:

Bästa film: Louder Than Bombs av Joachim Trier

Bästa regidebut: Mediterranea av Jonas Carpignano

Bästa regi: László Nemes, Son of Saul

Bästa manus: Deniz Gamze Ergüven och Alice Winocour, Mustang

Bästa foto : Manuel Dacosse, Evolution

Bästa kvinnliga skådespelare: Julija Steponaityte, The Summer of Sangaile

Bästa manliga skådespelare: Koudous Seihon, Mediterranea

Bästa dokumentär: Behemoth av Liang Zhao

Stockholm Impact Award: Leena Yadav, Parched

Bästa kortfilm: A Few Seconds av Nora El Hourch

Stockholm Rising Star: Aliette Opheim

Telia Film Award: Mediterranea av Jonas Carpignano

FIPRESCI-priset: Macadam Stories av Samuel Benchetrit

Stockholm Achievement Award: Ellen Burstyn

 
Stockholm Lifetime Achievement Award: Stephen Frears

Stockholm Visionary Award: Yorgos Lanthimos

1 km film-stipendiat: Jag vill nå dig av Victor Lindgren

iFestival Award: Tisure av Adrian Geyer
Framröstad av Stockholms filmfestivals besökare.

Advent närmar sej...

Efter alla mina år i kassan på Viktväktarna har jag tydligt sett när det är extra svårt att gå vidare med sin viktminskning och när väldigt många brakar rätt ner i diket. Det finns två stora perioder på året då de allra flesta får ett plus när de kommer tillbaka och det är semestern och julhelgen. Med julhelgen menar jag hela vägen från första advent till trettonhelg, för det är faktiskt så länge som många firar jul.

Måste det vara så svårt då? Jag påstår motsatsen eftersom jag är en av dem som brukar gå ner i vikt då. Särskilt på semestern, det är då vi lägger på ett extra kol och satsar på oss själva. Advent, jul och nyår är ett kapitel för sej - det håller jag med om. Men det är inte kört! Problemet är inte helgerna och maten i sej, utan att tillfällena till att äta är så jäsikens många! Det ska vara glöggmingel hit och julfester dit, har man barn är det julfiranden både i skolan och på deras aktiviteter och har man släkt, kanske är skild och har en ny relation så ska det firas jul flera gånger både här och där. Och sen kommer det där ordet som jag avskyr; man ska UNNA sej eftersom det är jul/nyår/ledigt osv.

Men hur gör man då om man inte vill braka käpprätt åt skogen? Jo, man väljer att göra bra val. Låter kanske enklare än det faktiskt är. Men allt handlar ju om att respektera sej själv och göra bästa möjliga val utifrån sej själv. Först och främst kan man ta beslutet om hur man vill att vågen ska svara i januari. Ska det vara minus, eller är det ok om jag stått still eller får det kanske till och med vara ett plus? Så länge man har en plan och tänker sej för på vägen, har man iaf försökt.

Satsar man på ett minus så får man helt enkelt bita i det sura äpplet och bli den som är den där "tråkiga" på festerna som tackar nej till en extra portion, nöjer sej med ett litet glas glögg, inte tar alla sju sorters kakor eller går loss totalt på julbordet och faktiskt skriver upp allt i checklistan när man är färdig. Är det ok att stå still lägger man på 5-6 PP och har alltså fortfarande viss koll, kan släppa lite mer på tyglarna men tar ändå inte allt från julbordet och julgodiset. Struntar man totalt i vågen den här perioden äter man precis som man vill och tar pluset på vågen som garanterat kommer, utan att bryta ihop! Genom att bestämma sej innan har man lagt ribban för hur man tänker agera, sen kan det iofs gå åt skogen ändå... men man har ändå en plan.

Det viktiga är att hur man än tänker så SKA man vara tillbaka på banan direkt efter trettonhelgen! Går man i klass, så ska man vara där första bästa tillfälle efter nyår och gå man bara online så ska porgrammet följas from det datum festerna är slut. Kommer man inte tillbaka direkt är det nämligen väldigt lätt att dra ut på återvändandet och då har helt plötsligt en massa kilon kommit tillbaka. De som man kämpade bort innan jul och var så stolt över.

Glöm heller inte att alla dagar av ledighet bjuder på en mängd tillfällen till lite extra motion! En halvtimmes promenad mår hela familjen bra av och kan vara skillnaden mellan plus och minus på vågen. Å de lediga dagarna är som gjorda för extra vila och avkoppling, det där som är så superviktig när man ska gå ner i vikt! Kanske passa på att köra lite storkok och göra en massa matlådor att ha i januari när allt kör igång igen.

För oss funkar det faktiskt så. Visst dricker vi glögg och äter julmat (just i år ska vi testa en mängd julbord för att skriva om dem...) men vi äter bara av det som vi inte äter annars. Köttbullar och prinskorv är ju faktiskt sånt som äts året om, det skippar vi på julbordet. Tycker man inte om sill ska man helt enkelt inte äta det bara för att det står där och är jul, då hoppar man över det och det gör jag! Vårt julbord består bara av några få rätter som vi bara äter på julen och som vi tycker är gott, lutfisk, snaps, dopp i grytan och en massa annat är borttaget sedan länge. Och vet ni? Det blir jul ändå!

Precis som det där med städning, matlagnig, julklappsinköp och allt annat som man stressar runt för att hinna. Klart man ska ha julklappar och att julbordet ska finnas där. Men även om bostaden inte är klinisk ren i varenda hörn så blir det faktiskt jul ändå. Å julen blir faktiskt ännu bättre om man inte stressat runt som en tok och morsan ligger som en urvdriden trasa i soffan. Julen handlar ju varken om mat, julklappar eller städning - den handlar om att vara tillsammans!

Så gör upp en plan redan nu hur ni vill att er jul ska bli och vad vågen ska säga efter jul. För ett minus behöver ni avkoppling och koll på intaget, för ett nollresultat behöver ni också avkoppling och en viss koll på maten. För ett plus behöver ni bara återgå till livet ni hade innan VV och sedan utrusta er med nytt tålamod efter nyår igen. Man gör självklart som man vill, bara man är medveten om vilket val man gör och konsekvenserna av det.

Det viktiga är ändå att man försöker att få avkoppling och tid för återhämtning - det är faktistk det viktigaste av allt! För alla!

Min relation till Baileys...

Som ni vet så har jag en hund som heter Baileys. Det säger väl rätt mycket om vad jag tycker om...? Ja, jag erkänner! Jag är väldigt svag för drycken Baileys och skulle nog kunna leva på det och lakrits om jag även fick lite sol på näsan samtidigt.

Jag dricker det gärna som det är, men kan lika gärna ha det i en drink. Martin brukat skaka ihop Baileys, is, mjölk och lite Malibu - så smakar det som Bounty ungefär - jättegott!

Hittills har jag varit på tre olika event med Baileys, det var faktiskt på så sätt som jag och Annelie träffades på tu man hand första gången för två år sedan. I våras var jag på ett annat event där bakverken var i fokus och igår var vi på ett med vinterdrinkar. Jag blev inbjuden och tog med mej Annelie som min plusetta, det blev en plustvåa också då Annika också följde med.

Vi var på ett gäng pressvisningar på förmiddagen och efter lunch gick vi iväg till Svartengrens på Tulegatan. Där fick vi se hur man blandar fyra olika drinkar och förstås smaka på dem! Min favorit var en varm drink som smakade som en lyxigare variant av varm choklad och som kommer att passa perfekt i vinter. Eftersom den var så attans god och jag vet att flera av er där ute också tycker om drycken, så kommer recptet här:

Baileys Orange Chocolate Dream

50 ml Baileys

Varm choklad:
3 dl mjölk
1 dl grädde
100 gr choklad
2 msk sockerlag
1 nypa salt

Blanda Baileys med den varma chokladen. Toppa med en klick grädde, gärna smacksatt med grand marnier och lite rivet apelsinskal. Servera bums!

Fler recept kommer senare på Du i Fokus. Där kan du läsa allt om Amaryllisens dag som är idag och hur du ska sköta din blomma på bästa sätt för att sedan få den att blomma igen. Missa inte det!

Ett himla bra och viktigt jobb!

Jag har haft en herrans massa olika arbeten, som jag trivs mer eller mindre bra med. Ett av de jobb jag trivts bäst med är som ledsagare och personlig assistent. Arbeten då man verkligen känner att man gör nytta och på riktigt hjälper någon som verkligen behöver det.

Först var jag bara kompis med min blinda väninnan Eva. Självklart hjälpte jag henne i vardagen och såg det förstås inte som något jobb. Men sedan behövde hon mer specifik hjälp och då hoppade jag in som ledsagare då och då. Då började jag förstå att det faktiskt var ett jobb att hjälpa någon som saknade ett sinne eller en funktion och behöver hjälp i sin vardag.

När Eva dog och jag behövde ett extrajobb så började jag kolla in arbetsannonser på olika assistanssidor. Första assistentjobbet hade jag hos en väldigt sjuk kvinna som hade hemsjukvård. Jag var en av fyra assistenter som hjälpte henne hemma och vid sjukbesök. Där var jag i kanske ett år innan jag fick andra åtaganden och gjorde annat ett tag. Efter något år fick jag jobb hos en kvinna med MS, som jag hjälpte hemma och mest åkte runt och shoppade och hade kul med.

Tyvärr sa min kropp upp sej och när jag inte längre kunde lyfta in hennes rullstol i min bil var jag tvungen att sluta. Nu får jag nöja mej med att vara kontaktperson, då jag inte längre kan lyfta eller knappt dammsuga. Jag är alltså inte mycket till hjälp längre, tyvärr.

Men jag tycker fortfarande att personlig assistent är ett av det bästa jobb man kan ha! Att vara någons ögon, händer eller ben är faktiskt att verkligen behövas i en annan person liv. Man gör skillnad på riktigt! Jag ångrar verkligen inte att jag testat på det, det har berikat mitt liv och mej som människa.

Vill du jobba som personlig assistent i Göteborg, så kan du alltid kontakta Carelli Assistans. Ett familjeföretag med lång erfarenhet som ser till både brukarens och assistentens bästa. Mycket har förändrats sedan min tid som personlig assisten, nu får man ju tom friskvårdsbidrag! Carelli finns även på andra orter i Sverige, så kolla in dem om du är intresserad och känner att du vill jobba med något som är viktigt!

En dag kanske det blir jag som behöver söka personlig assistans själv, vem vet???

Lakritsfestivalen och Viking Line

Jag har alltså varit på Finska Lakritsfestivalen i Helsingfors i helgen. Efter den fantastiska lunchen i söndags, hade vi några timmar på egen hand. Jag valde att gå runt själv för att kunna prata med nyfunna lakritsvänner på Lakritsfabriken och Haupt lakrits. Det var dubbelt så mycket besökare som förra året, ändå fanns det ganska många tillfällen att få ett bra snack med alla man ville prata med. Så det blev ganska mycket tid i just de två montrarna.

Sandra på Lakritsfabriken lovade mej smakprov på nyheterna som kommer efter jul, bla en saltlakritssås och Rasmus på Haupt lovade mej ett besök i hans paradis. Jag ska alltså få se var lakritsen tillverkas! Snacka om lakritshimlen! Innan vi gick tillbaka till båten hann jag prata ordentligt med Douglas Spiik också, han är alltid så stressad, men nu höll han på att plocka ihop för att åka hem och kunde prata i lugn och ro. Tre härliga samtal som gav en massa energi.

Jag vet inte hur många utställare det var där, men man gick utan problem runt i lugn och ro och smakade allt och pratade med alla på ett par timmar. Den tid jag sedan hade kvar passade jag på att sitta i bloggrummet och lägga ut bilder och blogga. Efter en stund fick jag sällskap av de andra också, alla nöjda men ganska trötta. Å sen var det dax att gå tillbaka till båten och åka hem igen.

Det var faktiskt helt ok att åka ena kvällen, gå på festival över dagen och sedan åka tillbaka nästan kväll igen. Vem vet, nästa år kanske det blir någon slags paketlösning med kryssning och festivalinträde. Då kommer det säkert att vara ännu fler utställare och snart är nog den Finska festivalen i klass med den Svenska i storlek.

Vi åkte med Vikingline som jag gillar sedan innan. De kom tvåa i vårt test som vi gjorde i somras, men låg egentligen jämt med vinnaren som bara vann med ett ynka poäng. Viking har trevlig personal och mysiga båtar. Jag trivs där helt enkelt. På utresan åt vi buffé och på hemvägen åt vi a la cart. Vi fick testa en meny som från början var en tävling bland Vikings egna kockar. Resultatet av tävlingen blev Nordic Tastes som innehåller lokala råvaror med Nordisk touch. Modernt, naturligt och säsongsanpassat. Å snyggt! Kanske inte riktigt mina smaker, men jätteläckert serverat! Fram till och med den 29 februari kan man äta den vinnande meny ombord på alla Viking Lines fartyg.

Vi åt sockersaltad sik med ärtpuré, sikrom och citronmajonnäs och svartbrödssmulor till förrätt, stekt älginnanlår med kroppkakor av potatis och rostade morötter med brynt smör till varmrätt och rårörda blåbär  med blåbärssorbet, vitchoklad Skyr och marängcrisp. Älgen var väldigt mycket bättre på tallrik än i bilen, det är helt klart!

Det var en riktigt roliga resa med jättetrevligt sällskap. Det var Pernilla som driver bloggen Bli min jäst, Linda som bloggar på Matstugan och Malin och Aicha som tillsammans precis har startat nätmagasinet Modern Lifestyle. Besök dem gärna, där finns en himla massa härliga recept och annat smått och gott att ta del av. Fem ungefär jämnåriga tjejer som inte träffats förr, men fann varandra direkt! Alla var generösa och hjärtliga och vi kommer absolut att träffas igen!

Nu ser jag fram emot den Svenska Lakritsfestivalen som går av stapeln i slutet av april. Tack Tuija och Anette för en riktigt roliga helg. Å tack för trevligt sällskap Pernilla, Malin, Aicha och Linda!

Matsedel vecka 47

Tillbaka efter en kanonhelg i Helsingfors med lakrits både på längden och tvären. Jag har hållit mej förvånansvärt mycket på mattan faktiskt, trots att jag kunnat äta hur mycket godis som helst - helt gratis! Jag brukar kunna trycka i mej obegränsat utan att ens fundera, nu tog det stopp efter bara några montrar. Lite tråkigt faktiskt. Jag älskar ju lakrits!

Jag har inte vägt mej, men hoppas på ett litet minus från förra veckans stora plus. Den här veckan bjuder på ett gäng pressvisningar och ytterligare en kryssning. På söndag hoppar vi på Birka för att testa deras julbord. Ingen vägning nästa måndag heller alltså.

Här kommer veckans matsedel iaf. Klicka på länkarna så hittar ni recepten, som alla är beräknade i PP för oss Viktväktare. Håll till godo  :-)

Måndag: Pasta med spenatsås
Tisdag: Fisk i gräddig purjolökssås
Onsdag: Nudelsoppa med kyckling
Torsdag: Krämig chickenkorma
Fredag: Chili con Carne
Lördag: Vegetarisk Moussaka
Söndag: Blomkålspizza
Veckans sötchock: Jordgubbstriffle
 Mycket vegetariskt med lite PP. Gott och bra när man inte har superkoll på luncherna. Det mesta funkar också att frysa och ha till matlådor. Sånt gillar jag!!!

Ha en fin vecka  :-)

Lakritsfest i Helsingfors!

Årets godaste festival är Lakritsfestivalen i Stockholm. Årets nästgodaste festival är Lakritsfestivalen i Finland, där jag befinner mej nu!

Festivalen i Finland är inte alls lika stor som den i Stockholm, men den kommer säkert att bli det. Lakrits är hett även i Finland och sorterna ännu fler än i Sverige. På bara två år har besöksantalet ökat rejält!

Vi är ett gäng bloggare som klev på båten i Stockholm igår och kom fram i morse. Festivalen ligger bara ett stenkast från båten så det funkar faktiskt att åka en 36-timmarskryssning och ta festivalen på stoppet i Helsingfors. 

Vi fick börja med ett matlagningspass med Douglas Spiik som man just nu kan se i Dessertmästarna på tv. Han är en kock som älskar att leka med smaker och teknikprylar och inte alls håller sej till de traditionella reglerna i köket. Vi fick laga biff med brännare och pickla grönsaker med sifon. Jättegott!

Sen hann jag precis gå ett varv och fota innan det var dax att äta lunch där alla rätter innehöll lakrits på ett eller annat sätt. Också jättegott!

Tror jag fortsätter med resten i ett annat inlägg... :-)

Respekten för andras tid

Jag hörde en intervju med Carolina Gynning här om dagen som bla handlade om att komma tid. Gynning berättade glatt att hon alltid kommer för sent och att det är sån hon är. Intervjuaren frågade om inte det är respektlöst mot andra och det tyckte hon inte alls. Där sjönk hon i mina ögon...

Det är en sak att komma för sent då och då, en helt annan att skryta om att alltid göra det. Jag avskyr både att komma för sent och att vänta på folk som inte kan passa tiden. Det är respektlöst. Punkt!

Visst händer det att saker och ting inte blir som planerat, särskilt när man har med kommunala färdmedel att göra och när man bor i förorten... SL är inte min kompis alla dagar... men detta är sånt jag vet och oftast tar något tåg tidigare för att undvika. Blir man ändå försenad så meddelar man självklart den som väntar.

Att alltid komma för sent är att förringa andra människor och att se deras tid som oviktig. Det är ett sätt att säga att man själv är viktigare än den man ska träffa. Å jag undrar lite hur en sån person reagerar när andra kommer för sent?

Jag kommer alltid på minuten eller långt i förväg. Sån har jag alltid varit och uppfostrat mina barn till att vara. Men man får heller inte komma för tidigt... särskilt inte om man ska hem till någon. Då får man helt enkelt ta en promenad runt kvarteret eller nåt. Jag har laddat telefonen på åtskilliga kaféer den senaste tiden för att fördriva tiden när jag tagit ett eller ett par tidigare tåg för att helt säkert komma i tid. Hellre slösar jag med min tid, än med någon annans.

Hur tänker du om detta? Är du som Gynning eller retar du dej också på den typen av människor?

Sprid ljus och kärlek!

9/11. Utöya. Paris. 

Vart är vår värld på väg? Hur stoppar vi detta? Mörker fördrivs inte med mer mörker utan med ljus. Det är verkligen dax att sprida ljus och kärlek. 

Låt oss börja idag! 

Två recept på lakrits!

I morgon åker jag till Helsingfors på Lakritsfestival. Jag möter upp Pernilla på pendeltåget och en massa andra bloggare på Vikingterminalen. Tillsammans ska vi äta middag och ha skoj innan vi går till sängs för att vara utvilade och gå på mässan hela söndagen. Sen blir det en repris på söndagkvällen, med middag och skoj innan vi kommer i hamn i Stockholm igen på måndagmorgon. Det ska bli himla kul! Självklart ska jag både försöka blogga och instagramma under tiden, men allt beror på om det finns wifi.

För att komma i rätt stämning bjuder jag på två härliga recept med lakrits. En Hummersoppa som är så fantastiskt god och faktiskt passar även den som ska gå ner i vikt, har för mej att det bara var 2 eller 4 PP för en portion. Åsså Lakritsfudgen från himlen, den är så snuskigt god! Klicka på länkarna så kommer ni till recepten  :-)

Det är snart dax för lunch och jag har knappt börjat dagen. Ska väl börja packa lite och förbereda helgen. Får nog börja med en hundpromenad innan regnet kommer tillbaka. Ha en riktigt fin fredag!

Ont i plånboken...

Vi har länge funderat på ett nytt objektiv till vår systemkamera, eftersom det gamla är sönder. Så i lördags var vi på Fotomässan och kollade runt. Först var vi till en expert för att se om objektivet gick att laga, men det skulle inte vara värt jobbet och kostnaden.

Nu hade vi två alternitv; köpa ett nytt objektiv eller en helt ny kamera. Systemkameran vi har nu är min pärla, en Canon 350D som tar jättefina bilder, men den är tung och därför har jag bara med den när Martin kan bära. Jag får ont i ryggen bara av en liten handväska och kan helt enkelt inte bära runt på en tung kamera en längre tid. Men jag tycker om min kamera och använder den när jag kan. Man kanske skulle välja en liten kamera istället, med wifi och en massa annat fiffigt...? Kostnaden skulle i stort sett vara densamma, men en liten kamera som är stor som en mobil skulle jag faktiskt kunna bära runt och ha med mej överallt. Så vad skulle vi välja???

Det är ändå en kostnad på runt 5000 kr att ta hänsyn till och för mej är det en herrans massa pengar. Särskilt för något som egentligen är en lyxsak. Fast... den skulle ju vara för att få bra bilder till magasinet och bloggen. Så den skulle i slutändan dra in pengar, då texter är lättare att sälja om man har bra bilder till. Så det var ju inte bara en lyxgrej, utan även ett arbetsredskap. Till slut sa jag att Martin fick bestämma, jag tänker helt enkelt för mycket med plånboken.

Han hade tänkt att köpa nytt objektiv till mej i kombinerad julklapp-födelsedagspresent. Nu tog han beslutet att jag istället skulle få en helt ny kamera. Så det blev en liten Sony RX 100 M3, med wifi och en massa andra grejer som jag nu ska lära mej. Jag är ingen tekniknörd och gillar egentligen inte nya saker som jag måste lära mej, men till viss del funkar den som min gamla Canon så det ska nog bli bra till slut. Just nu fattar jag nästan ingenting.

Men jösses vilka bra bilder den tar!!! Jag har testat att ta lite produktbilder av saker som vi just nu testar och ska skriva om. Man kan gå nästan hur nära som helst, ljuset spelar ingen roll och det är superenkelt att föra över bilderna till telefonen och använda dem till tex instagram. Å den väger ingenting! Jag kan absolut ha med både den och mobilen i varsin byxficka utan problem. Så himla bra! Den kommer absolut att användas massor med början i helgen.

På lördag åker jag till Finland för att tillbringa hela söndagen på Lakritsfestivalen i Helsingfors. Då ska kameran få visa vad den går för. Det kommer bli massor med bilder från båten och festivalen. Följ med på Instagram så får ni se  :-)

Lite ont i plånboken har jag fortfarande, men försöker se det som en investering. Dessutom är det ju faktiskt min julklapp! Så medan alla andra öppnar sina julklappar får jag fota dem istället för att öppna egna. Jag har ju redan min julklapp i handen.

Nya stygn...

De senaste tre-fyra veckorna har bestått av en herrans massa läkarbesök, behandlingar och ingrepp. För tre veckor sedan ungefär tog jag bort fem födelsemärken. Nu när de stygnen är borta och allt läkt fint var det dax för nästa ingrepp. Den här gången lämnade Dr Kompis över mej med varma händer till sin kollega, eftersom det handlar om stygn i ansiktet. Kollegan är tydligen väldigt duktig på att göra snygga snitt och sömmar, så det var väl bara att låta honom göra sitt.

Jag har haft ett stort födelsemärke i tinningen sedan jag föddes. Det har vuxit vart efter jag vuxit kan man väl säga, men vuxit lite till den senaste tiden. Varje gång jag klipper mej så rispar frisören där så det gör ont, det har hänt att den även gått sönder lite. Så nu var det dax att ta bort den tyckte jag och fick medhåll från alla håll. Som vanligt går allt snabbt; bedövning, ett snabbt litet snitt, ett par stygn, klart! Om 7 dagar ska jag ta stygnen och de här kan jag nog inte ta själv  ;-)

Även om ingreppet gick snabbt så är jag supertrött nu. Allt jag gör just nu kräver massor med energi och ofta slocknar jag helt utmattad efteråt även om jag försöker att hålla mej vaken. Det har varit ungefär tre läkarbesök i veckan de senaste veckorna. Det tillsammans med sjukgymnastiken hemma, hundpromenader, pressträffar och hushållsarbete har varit tillräckligt för att jag ska vara helt slut. Det låter kanske märkligt att en 45-åring som inte ens har ett heltidsarbete inte ska orka vara vaken en hel dag. Men så är det för många av oss som har fibromyalgi. Tröttheten är nog det värsta av allt för oss fibro-kärringar. Glömskan kommer på andra plats.

Att hålla reda på en massa läkartider, samtidigt som jag varit frustrerad över sjukgymnastiken som inte funkat och dessutom ett gäng väderomslag har knäckt mej. Nu har sjukgymnasten dragit i handbromsen när det gäller sjukgymnastiken. Hon såg tydligt att min kropp inte klarar den takt vi försökte hålla, så nu är det ackupunktur och försiktigt träning som gäller några veckor framöver. När hon sa det släppte en stor tygnd från mina axlar. Så skönt att hon förstår!

Stressen släppte och nu verkar även sviterna av vaccinationen vara borta. Det där extra, oförklarliga, kilot är nämligen väck utan att jag gjort något. Jag är övertygad om att det var influensasprutan. Så jag behöver inga fler råd om vilka dieter jag ska prova eller produkter jag ska utesluta, tack för alla tips, men jag håller mej till Viktväktarna som jag vet fungerar. Jag säger det återigen; jag har ingen övervikt, jag är inom bmi - jag ska bara ta bort några valkar på ryggen som inte hör hemma där och det ska jag försöka göra med träning och bra mat.

Nu börjar bedövningen i tinningen att släppa och ögonen går i kors. Så jag ska ta mina stygn och pälsbollen och krypa ner i sängen en stund. På lördag åker jag och stygnen till Finland på Lakritsfestival, kul att gå där och se ut som Frankensteins monster... men men... det kunde varit värre. Mycket värre!

Matsedel vecka 46

Måndag och vägning. Jag har hållit mina PP och tagit massor med steg under veckan och allt såg bra ut ända till i fredags. Då kände jag hur kroppen svällde och fuskvägningen visade ett stort plus, utan anledning. Lördag visade ännu mer plus. Söndagen något mindre men ändå mer än befogat och jag fattade ingenting!

Veckans vägning visade 1,1 plus och jag vet att jag skött mej. Så jag började fundera så det knakade och det enda jag kan komma på är att jag i torsdags tog influensavaccinationen. Det enda som står som biverkan är feber och influensaliknande symptom, inget om viktuppgång. Men jag är rätt säker på att det är detta som gett mej plusen på vågen. Skit också! Så det där kilot som jag kämpat med en hel månad är nu tillbaka. Surt! Hoppas det iaf är lite mindre nästa vecka, trots att jag ska till Finland på Lakritsfestival.

Här är veckans matsedel. Recepten får ni om ni klickar på länkarna.

Måndag: Spagetti och Kasslersås
Tisdag: Chili con Carne
Onsdag: Krämig citron- och vitlökspasta
Torsdag: Fiskgratäng med spenat och pinjenötter
Fredag:  Filé i dragon- och senapssås
Lördag: Köttfärslasagne med keso men med quorn istf köttfärs
Söndag: Skink och lökpizza
Veckans sockerchock: Nutellakaka

Favoriten den här veckan är Filén i dragon och senapssås. Det är så snuskigt gott att jag nästan får rysningar!!! Vi gör lite extra av allt, eftersom det är mat som passar matlådan till jobbet. Å nutellakakan... vad ska man säga om den... Två ingredienser sen kommer man till nutellahimlen  :-)

Ha en fin vecka!