En glittrig kväll!

Förra veckan var det dax att klä upp sej och sätta på festansiktet. Då gick nämligen Finest Awards av stapeln. Klockan 19 började kalaset på Operaterassen, vi sladdade in ungefär samtidigt som Martin Melin och systrarna Graaf. Alla var där! Så var det verkligen, precis alla!

Så vi kramades med mängder med människor, beundrade vackra klänningar och förundrandes över hur vissa tolkar ordet galaklädsel. Jag anser iaf inte att det är trasiga jeans... inte ens hela... men det gör tydligen andra, särskilt om man är lite nykänd och i ropet just nu.

Det var mängder med utställare på minglet, alla som ville att man skulle gilla just deras produkt och kanske starta ett samarbete. Jag är lite schitzad vid såna här tillfällen, eftersom jag både är där som bloggare och redaktör för Du i Fokus. Så allt beror lite på hur man kan göra med de olika produkterna och därför får vi se om det blir något samarbete framöver. Men här fanns både stylingföretag, träningstilbehör, fotvård, hotell och en massa annat. Ett företag kommer jag dock att ha ett samarbete med, både som bloggare och till magasinet och det var den godaste och bästa på plats, nämligen Lakrids!!! Vi höll oss nära deras monter ungefär hela minglet  :-)

Vid 21-tiden leddes vi ner på Cafe Opera där själva prisutdelningen skulle vara. Tack och lov fick vi sittplatser, medan de flesta fick stå upp helt kvällen. Det hade jag inte fixat, så jag var otroligt tacksam. Alexandes Erwik bjöd på sej själv och visade upp hela sin lekamen ungefär som i den klädsel han föddes i... nästan alltså. Tillsammans med Annica Englund fixade de kvällen galant och lyckades hålla reda på både kateogrier, prisutdelare, priser, nominerade och vinnare.

Tyvärr drog det ut lite på tiden och om man är förortare så betyder det att ta sista tåget, nattbuss eller taxi. Vi valde tåget och missade alltså slutet och den galna festen efter, men det kändes rätt bra ändå.

Detta är alltså bloggarnas Oscarsutdelning kanske man kan säga. Några av sveriges största bloggare i olika kategorier blir belönade för sitt jobb. De nominerade alltså! Det finns ju en mängd andra bloggare som är jättestora, men som inte blir nominerade och alltså inte uppmärksammas på samma sätt. är man dessutom liiiite äldre, säg näradödenefter45, då vinner man inte mycket. Men Martin Melin var iaf nominerad, det gillar vi! Tyvärr vann han inte, det gillar vi inte!

Så nästa år tycker jag att vi kolla runt lite och nominerar de där lite ändre, mindre kända personerna som har stora bloggar med inte syns så mycket. Det tänker iaf jag göra!

Tack fina Alexander för att vi fick komma och tack för en himla trevlig kväll! Allt var proffstigt arrangerat och du var en riktigt bra konferncier. Hoppas vi får komma nästa år igen  :-)

Läs om mej i Tara nr 5

För ganska länge sedan blev jag intervjuad av en frilansjournalist om träning och specifikt hemmaträning. Alla som känner mej vet hur mycket mitt löpband betyder för mej och att det är enda sättet jag kan träna på när vädret ställer till det för mej. För några veckor sedan kom fotografen Annelie hem till oss för att fota mej och löpbandet.

Innan helgen hörde jag att prenumeranter fått tidningen och sett artikeln. Idag fick jag den själv med posten, så jag antar att den finns i butiken nu. Det blev rätt ok tycker jag, även om jag själv inte är nöjd med mitt eget utseende på bilden. Det är lite för mycket mage och rygg... men det är ju det jag jobbar på ständigt att få bort. På vintern går jag upp i vikt och på sommaren går jag ner i vikt och i slutänden brukar det vara ett minus totalt.

Löpbandet är en stor del i min träning och mitt välmående. Oftast går jag bara i rask takt en timme till något tv-program, men nu har jag kommit igång med löpningen igen. Å det känns så skönt! Igår lyckades jag springa en kvart utan att bli så trött att jag måste stanna, jag stannade istf för att hunden ville ut... Idag har jag inte stått på bandet alls, jag passade på att gå ett långt varv med hunden istället ute i solen. Å när vi kom hem började det regna, så för en gångs skull hade vi tur.

Herr Kiropraktor har justerat mitt bäcken, rygg och nacke idag. Han skällde inte ens på mej, bara suckade... å nu är jag törstig och trött. Så det blir nog en tupplur strax, annars orkar jag inte göra något mer idag. Å lite jobb måste jag få gjort.

Så jag ska nog lägga mej och läsa Tara och läsa om de andra tjejerna som blev intervjuade i samma ämne. Man får lite motivation att testa andra träningssätt när man ser hur mycket andra gillar sina sätt. Så köp Tara nr 5 du också! Läs om mej och de andra och få tips på träning du kan göra hemma, du kanske också hittar din grej. Vem vet?

Nya hajtunneln på Aquaria

Förra måndagen hade vi förmånen att besöka Aquaria som öppnat igen efter en ganska stor renovering. Medan alla andra tog med sej sina små barn, så tog jag med mej Martin, Senior och mina föräldrar. Jag tänkte att man säkert vill ha den vinklingen också och inte bara se hur små barn upplever stället. Dessutom har jag ju just nu inga små barn att ta med...

Så hela gänget tog sej igenom regnskogar, träffade malen Bosse, såg hajar, muränor, rockor och en massa andra fina fiskar, försökte hitta clownfiskar som lekte kurragömma och tittade på trötta sjöhästar som hängde uppochner och sov. Å när vi var nöjda så åt vi en fantasiskt god middag i restaurangen.

De öppnade 1991, men av någon anledning så åkte jag aldrig dit med mina barn. Det kan ha berott på att jag var ganska luspank, men det kan också bero på att det är knepigt att åka ensam med två grabbar varav den ena var hyperaktiv och inte gillade folksamlingar... en ganska stor anledning tror jag faktiskt... vi var bara på Junibacken en enda gång och det var ett litet "mission" i sej som inte gjordes om.

Men vi gillade det. Allihop! Personalen var fantastisk och kunnig och svarade på alla nyfikna frågor från både stora och små. Det fanns alltid någon till hans för alla frågor, så man behövde inte leta efter någon med risk för att glömma bort sin fråga heller. Å trots att vi var ganska många på plats och de flesta var en halvmeter höga, så var det inte särskilt trångt elelr stojigt heller. Här är några av de många bilderna jag tog, klicka på dem så blir de större och tydligare.

Jag kan absolut tänka mej att åka hit flera gånger och då alltså inte med barn, utan kanske med Martins föräldrar eller när hans bror kommer hit med sin familj. För det är faktiskt inte specifikt en plats gjord för barn, även om alla vuxna kanske inte får plats i hajtunneln. Det är ett himla bra utflyktsmål även för äldre och vuxna utan barn.

Tänk dej en fin dag och att promenera ut på Djurgården där Aquaria ligger, uppleva regnskogen och titta på alla fina och spännande djur, äta en bit mat i restaurangen eller ta med egen matsäck och äta vid vattenkanten. Så himla mysigt! Det är iaf något som vi kan tänka oss att göra, både med och utan sällskap  :-)

Så vill ni hitta på nåt kul och annorlunda i påsk, så är det ett hett tips att besöka Aquaria. Jag kan nästan lova att ni kommer att vara där hela dagen och att alla kommer att gilla det!

Upp igen...

Efter en riktig katastrofvecka var det alltså dax att ställa sej på vågen igen... fuskvägningen i helgen bådade inte gott... men det var inte sååå illa. I fredags var det ILLA, nu var det bara lite illa... 3 hekto upp. Jag kan ta det, särskilt som jag sett drygt 2 KILO framför mej.

I lördags styrde vi upp allt, pratade igenom hur vi måste göra och vad vi mår bra av. Jag fick jobba ikapp en hel del och Martin gjorde det jag bad honom om. Hemmet är fortfarande rörigt, men lite bättre än förut. Kommer bara den efterlängtade solen tillbaka så ska det nog bli riktigt bra.

I lördags var det bara jobb! Jag satt precis hela dagen och fick massor gjort. Igår började jag dagen med en timme på löpbandet och där ska jag ställa mej strax igen. Är inte särskilt taggad, men det får jag bortse ifrån. Motivation är oftast inget som bara kommer, det får man ibland tvinga fram. Så är det nu. Jag vill inte se siffrorna på vågen eller bilden i spegeln, då får jag göra nåt åt det. Det finns inga genvägar.

Jag ser i almanackan att jag har två lugna veckor framför mej. Påsken kommer verkligen som en räddande ängel. Största godishelgen på året ska bli friskvårdshelg för oss. Allt är planerat, här är planen, (klicka på de färgade länkarna - där finns recepten):

Måndag
En timme på löpbandet + hundpromenad
Muggkaka till lunch
Köttfärsås till middag (blir matlådor också)

Tisdag
Besök hos Kiroporaktorn som kommer skälla på mej
Hundpromenad
Fried Rice på det som finns till lunch
Sallad till middag

Onsdag
Hundpromenad
Lunchdate med bästa kompisen
Event på Röhnisch
Panerad kyckling till middag

Torsdag
Martin är ledig och får ta hundpromenaden medan jag tränar på Curves
Sushilunch med kontaktpojken
Sallad till middag

Fredag
Löpbandet eller springa ute om det är tillräckligt varmt.
Hundpromenad
Sallad till lunch
Risotto till middag

Lördag
Springa eller Curves om det är öppet.
Hundpromenad
Vi bojkottar påsken och käkar sallad till lunch, med ägg till kanske...  :-)
Världens godaste moussaka till middag

Söndag
Hundpromenad
Lunch hos Martins föräldrar
Sallad till lunch

Jag ska försöka städa under veckan och jobba undan så mycket jag kan, så jag kan vara helt ledig lördag och söndag. Det blir nog inte så, men jag ska försöka. Det egentligen inte jobbet som stressar mej, det är vikten och vädret. Det ena kan jag påverka, inte det andra... tyvärr!

Med den här planeringen och Martins hjälp så skulle det väl vara själva F-N om det inte blir ett minus på måndag. Nåt godis blir det säkert, men planen är att bara äta bra mat, ha det lugnt, skratta mycket och motionera. Då brukar det bli minus. Så nu kör vi enligt planen och hoppas på det bästa. Hur ser er påsk ut?

Testat muggkaka!

Idag känns allt mycket bättre och det är precis så jag är, ena dagen är allt nattsvart och nästa är det mesta helt ok igen. Ungefär en dag i kvartalet trillar jag ner rejält i nåt slags hål och behöver hjälp att klättra upp igen. Förr var det betydligt oftare...

Jag satt och jobbade nästan hela dagen igår och fick massor gjort. Nu har jag inte längre panik för en massa jag legat efter med. Det mesta är skrivet och kan läggas ut i magasinet vart efter. Just idag har vi en supergrej ute som alla borde ha hemma.

Så idag när jag vaknade var jag betydligt lugnare. Hela gårdagen sprang jag och kissade stup in kvarten också, så vågen var ett kilo snällare idag. Men det är morgondagens vägning som gäller... Helt klart är iaf att jag haft massor med vätska i kroppen som nu håller på att försvinna. Så det ska iaf inte bli 2 kg plus som jag först befarade.

Morgonen började iaf med en löptur på bandet. Det blev inga 7 km idag, men väl drygt 5. Konstigt det där att jag blir besviken på mej själv för att jag inte orkade lika långt som i tisdag, istället för att bli stolt över att jag faktiskt sprang alls... Jag är min värsta mobbare, så är det bara och det måste ändras!

För att pigga upp oss lite så testade vi att göra mugg-kaka idag. Vi hittade ett recept som såg både enkelt, gott och relativt billigt ut. Billigt i PP alltså. Å det blev faktiskt helt ok, en bra frukost eller som mellanmål. Här är receptet, en mugg är 7 PP. Kanske inte jättebilligt, men ändå...

1 ägg
1/2 banan
1 dl havregryn
4-5 hallon
1/2 tsk bakpulver
1 tsk kokosfett eller smör

Gör så här

Vispa/mosa ihop eller mixa ihop ägg, banan och havregrynen + bakpulvret.
Häll blandningen i en smord (med kokosfett eller smör) mugg som tål mikro.
Toppa med hallon eller jordgubbar och kör i mikron i 90 sekunder.

Nu ska vi snygga till oss och fira min Farmor som fyller 95 år idag. Men det kommer hon inte ihåg och fattar förmodligen inte varför vi kommer eller vilka vi är heller... sorgligt men sant. Å sen ska vi äta middag hos mina föräldrar, innan det bär av hemåt för att ta tag i den där dammsugningen som jag vill ha gjort innan nästa vecka tar vid. Imorrn är det vägning...

Inge bra just nu...

Jag mår inget vidare just nu. Det känns som jag kvävs och bara dras djupare och djupare ner i ett hål som jag inte kommer upp ur. Jag har ingen kontroll och då mår jag inte bra.

Hemmet ser ut som en bomb slagit ner, det ligger saker överallt. I vardagsrummet står grejer som ska testas och skrivas om, på köksbordet ligger grejer från olika visningar och goodiebags som jag inte vet var jag ska lägga plus posten för flera veckor tillbaka. I sovrummet ligger halva min garderob framme eftersom jag alltid letar efter något att sätta på mej när jag ska iväg på olika grejer och jag just nu inte tycker att jag passar i något. Vid datorn hopar sej pappershögarna och på datorn har jag säkert 50 flikar öppna om saker jag ska skriva om.

Jag är en dålig matte som inte hinner gå mer en snabba rundor med hunden, jag hinner inte träna själv och känner hur kroppen blir större och större. 2 kilo upp hittills den här veckan... av stress och dålig mat. Så här mycket har jag inte vägt på ett par år! Kroppen mår inte bra, jag har ont, är trött, ledsen och allmänt ur form. Mina veckoplaneringar havererar rejält varenda vecka.

Martin frågar hur han kan hjälpa mej och jag säger att han gärna får städa sovrummet, dammsuga, plocka hundskit i trädgården, gå med hunden på en LÅNG promenad osv osv. Det finns hur mycket som helst att göra hemma. Jag känner hur paniken är nära, vill ha ordning, vill ha koll!

Utåt syns det säkert inte, själv ser jag hur ögonen är röda och trötta, hur eksemen på händerna blir allt större och hur svullen kroppen är. Jag brukar ju säga att man alltid har ett val och det har man! Men ibland är det svårt att välja och det känns som vad man än väljer så blir det inte bättre. Så är det idag. Väljer jag att vila och ta hand om mej, så kommer jag ännu mer efter. Väljer jag att ta en skrivardag, så blir jag tröttare. Väljer jag att städa, så hinner jag inte skriva... vad jag än väljer så är det fortfarande massor kvar att göra. Å hur jag än gör så förstör jag Martins lediga helg genom att vara på dåligt humör och förstöra hans lediga tid med en massa grejer som han måste göra för min skull.

Jag började iaf dagen med att röja en av stolarna i sovrummet och köra igång en tvätt. Nu har jag precis skrivit ihop förmiddagens text till magasinet, om en tjej jag träffade på mässan igår som har en himla kul idé. Läs här! Martin ska gå med Baileys medan jag försöker att jobba av de där flikarna i datorn. Högen med grejer som ska testas får jag försöka organisera på nåt sätt... Jag måste jobba ikapp och städa för att kunna koppla av och ta hand om mej ordentligt. Ikväll får det bli en löptur, för det mår jag bra av.

Stress är den största boven i mitt liv och för mitt välmående och vikt. På måndag ser det ut att bli 1-2 kilo plus och det känns som ett otroligt misslyckande. Det var ju redan alldeles för mycket plus i måndags och jag var så säker på ett minus. Jag har ändå skrivit upp allt och rör på mej massor, men stressen förstör för mej. Å jag vet inte hur jag ska stoppa det just nu. Allt jag vet är att nattens tidsomställning förstör ännu mer för mej och att jag behöver sol och värme.

Det känns som jag drunkar...

Hjärtat i Afrika

Som ni vet så är det i Afrika mitt hjärta finns. Var jag än är i världen och vad jag är gör, så är det i Afrikas sol jag trivs bäst. Allt är så okomplicerat och härligt, även om livet är svårt för många som lever där. Man kan väl säga att livet är väldigt annorlunda men att i alla våra länder finns problem av olika kategori. Här i Sverige har vi det väldigt bra men problem med rasism, utanförskap och brottslighet. I tex Gambia där jag har mitt hjärta mest, är problemen av en annan karaktär. Där är det svårt med jobb, man är beroende av turisterna och tillgången på rent vatten och bra utbildning kan vara avgörande för hur livet ska bli.

Igår var jag bjuden till en butik vid Slussen, som erbjuder ett lite nytt koncept. Lotta som äger Just Africa har sitt hjärta i Burkina Faso men säljer saker från nästan hela Afrika. Jag gick runt och verkligen insöp alla färger, dofter och tom smaker eftersom jag fick smaka på hibiskusbål. Butiken har som två avdelningar så nu ska det bli pop-upbutik i ena halvan. Där ger Lotta nu utvalda designers och kreatörer med rötterna i Afrika chansen att visa upp sina varumärken. Just nu kan man se LeNoirs fina kläder, om ett par veckor är det någon annans tur. Det fanns mycket fin men jag fastande särskilt för en t-shirt med texten Bosslady.

Kommer ni ihåg när vi var i Gambia? (tryck på länken så kan ni läsa) Då berättade jag om att man varje morgon sa "Morning happy family and Bosslady" å här fanns alltså en tröja med texten. Tror ni att Gambiahjärtat började klappa lite extra? Jösses vad jag längtar tillbaka!

Så nu har jag kikat lite på resor. Som det ser ut så blir det avresa 5/1 och precis som förra gången är alla som vill välkomna att följa med. Jag ska kolla lite till så kommer det ett uppdaterat, fastsatt inlägg högst här uppe inom kort. Bloggresan blev ju inte av pga ebola, men nu är den på g igen. Vi måste ner och hälsa på Smile och familjen, han har tydligen varit med om en olycka och behöver vår hjälp mer än någonsin. Så häng på och få en riktigt härlig upplevelse!

Tills vi kan åka iväg får vi hålla till godo med Lottas butik. Gå dit vettja och få lite africafeeling  :-)

Bloggen fyller 9 år!

Det är faktiskt ganska otroligt! I 9 år har jag bloggat så gott som varje dag, ibland flera gånger om dagen. Om allt och ingenting. Ännu mer otroligt är det att det är så många som läst det jag skrivit. Flera hundra tusen faktiskt... en svindlande siffra för mej, en veckoranson för storbloggarna.

De 9 åren firades med ett stort kalas på Café Opera igår! Kanske inte... men vi var där på kalas (Finest Awards) och det var massor med bloggare där, så jag kan väl få låssas att det var lite för mej  :-)

Från början låg bloggen på Expressen. Vi var ett litet gäng som lärde känna varandra och några av oss träffades i verkliga livet också och har kontakt även idag 9 år senare. Expressen tryckte oneliners i papperstidningen med citat från våra bloggar och på så sätt fick man massor med läsare nästan på en gång. Mej följde de under flera konferenser och pushade för bloggen, särskilt under valet på hösten 2006. Att ha 1000 läsare på en dag bara efter några månader var inget jag reagerade över då, men nu förstår jag hur mycket det faktiskt var.

Men 2008 la Expressen ner sina bloggar och jag fick leta upp en ny portal. Det fanns inte så jättemycket att välja på, hade jag varit smart hade jag ju skaffat min egen domän - men så blev det aldrig och nu trivs jag här på blogspot.

Under åren har jag avhandlat precis allt! Det har varit mycket politik och bakom kulisserna från tingsrätten och andra uppdrag. Jag har lyft fram neuropsykistriska funktionshinder så mycket jag kunnat, samt andra dolda funktionshinder. Det har varit snack om ensamhet, familjeliv och mitt nya liv som sambo med Martin. Ni har varit med till Tanzania, Egypten, London, Krakow, Gambia och en massa andra ställen.

På de här 9 åren har inte bara bloggen utvecklats utan även jag. Jag har gått från att vara en utbränd, ledsen småbarnsmorsa med sjuka barn till en relativt pigg och glad medelålders kvinna med två vuxna grabbar. 7 av åren har tillbringats med Martin och det har förstås förändrat livet enormt mycket och allt har ni fått veta det mesta om. Bloggen som från början var mitt skyltfönster inför Riksdagsvalet 2006 har blivit min ventil och dagbok.

Å nu har bloggen ynglat av sej i ett webbmagasin, helt galet! Att det kunde gå från att skriva om lite politik, till att bara handla om mej för att övergå i allehandla skriverier om ditten och datten och utvecklas till ett helt magasin är ju helt otroligt. Bloggen blev helt enkelt för spretig och då fick magasinet lasta av lite så bloggen kunde bli jag igen. Bloggen fick en lillasysteroch det går faktiskt jättebra!

Allt är er förtjänst. Ni som läser det jag skriver. Så många som jag inte har en aning om vilka ni är, var ni bor, hur ni mår eller vad ni funderar på. Skriv gärna en kommentar och ge er till känna. Några känner jag, men det skulle vara roligare att känna fler. Gilla gärna bloggen på Facebook så vi kan lära känna varandra och få ett ansikte på varandra och/eller följ mej på Instagram så jag kan se era bilder  :-)

Jag vill tacka allra ödmjukast för att ni läser det jag skriver och följer mitt liv med familjen, hunden, vikten, operationer och alla andra tokigheter jag pysslar med. 9 år är en lång tid, men jag har inga planer på att sluta så jag hoppas ni följer med mej även i fortsättningen. Jag har en massa kul att berätta om de senaste dagarnas äventyr med invigning på Aquaria, galan igår och lite om min farmor som åkt in med en förmodad stroke igen. Lilla farmor...

Så häng med! Här händer det alltid saker!

Slut på förfallet!

Igår kände jag att nu får det faktiskt vara slut på det här velandet! Hur svårt ska det va att gå ner de där kilona egentligen? Jag vet ju att jag kan och att det faktiskt inte är så jäkla svårt, bara man bestämmer sej!

I slutet av augusti när jag gjorde min operation vägde jag 58 kilo. Nu väger jag 62. Allt handlar om dålig planering och lathet! Motionen är nämligen helt ok, men det räcker inte för att gå ner vikt. Det spelar ingen roll hur mycket man motionerar om man äter helt fel. Men självklart hade det varit ännu värre om jag även slarvat med motionen.

Ikväll ska vi på gala och jag har haft sikte på en känning som hänger i garderoben. Väl medveten om min vikt gick jag till Lindex och köpte en sån där bodyshaper igår. Inte enbart för att den drar ihop fläsket, utan även för att ge en snygga kroppsform. Hem och prova. Den klänningen blir det inte! Det såg inte så jäkligt ut kanske, men det kändes inte bra. Istället blir det en tråkig svart cocktailklänning, precis som alla andra... Jag som vill ha färg och liv, men jag trivs helt enkelt inte i de klänningar jag har med färg just nu. Å då insåg jag att nu är det nog!

Tyckte sifforna var kul :-)

Nu ska fyra kilo bort! Så dagen började med en tur på löpbandet, en timmes intervaller, springa fem  minuter - gå fem minuter. När jag var klar hade jag sprungit 7 km, det har jag aldrig gjort förut! Så vinterns gympass har iaf visat resultat när det gäller konditionen. Jag behöver inte börja om som jag behövt alla andra vårar. Jag har tränat på Curves 2-3 ggr i veckan, gått med hunden nästan varje dag och gått snabbt på löpbandet så ofta jag hunnit och orkat. Det har lönat sej! Nu är det bara att fortsätta!

Sen var det ju det där med maten... det funkar inte att dricka champagne och ta snittar flera dagar i veckan. För två år sedan hade jag bara duckit champagne ett par gånger i mitt liv, nu är det nästan vardagsmat. Det är dax att göra det till en guldkant igen. Å då ska vi både på invigning och gala ikväll... så nu har jag bestämt att det får bli ETT glas när det är riktigt partaj, i övrigt är det nolltolerans. Godis kan helt enkelt inte köpas hem på ett tag, det får räcka med det jag får i goodiebags och på de olika eventen. OCH allt ska noteras i VV-appen! Inte på ett ungefär, utan exakt!

Tack och lov är det påsk snart och den har vi inga traditioner runt. Nu när ena sonen flyttat hemifrån och den andra åker till Öland, så blir det en helt vanlig helg fast med extra bra mat och mer motion eftersom Martin är ledig några dagar extra. Vi kör träningsläger alltså!

Jag avskyr att tappa kontrollen och känna mej fel i min kropp. Det handlar inte om att vara snygg, utan om att må bra! Jag är 156 cm LÅNG och har övervikt redan vid 61, jag mår dåligt nu vid 62. Känner mej klumpig, kläderna sitter illa, jag sover sämre, får mer värk osv. Jag vet att jag mår mycket bättre bara några kilo lättare. Så jag måste verkligen dra i den där handbromsen på riktigt nu - för MIN skull! Det här är sista dagen med mycket festande, sen är det lugnt en ganska lång tid framöver. Å det känns jätteskönt! Nu ska det bli tid för MEJ igen!

Å apropå det där löpbandet så kommer ni kanske ihåg att jag hade en fotograf hemma hos mej för några veckor sedan? Det var en fotografering till en artikel i Tara om just löpbandet och mej. Tidningen kommer ut nästa vecka, på tisdag tror jag. Läs den vettja  :-)

Tänk på vad du säger!

Ibland ska man nog vara försiktig med vad man säger och framförallt VAR man säger det. Imorse när jag satt på pendeltåget in till stan fick min närmaste medpassagerare ett samtal som uppenbarligen inte kunde vänta.

Vedebörande måste varit nån slags chef på antingen ett departement eller avdelning inom riksdagen. Vi som satt närmast fick nämligen veta en del om en specifikt partis ställningstagande i frågor som ska upp för förhandling på torsdag och som man kommer att vägra att genomföra om de går igenom.

Vi fick också veta att en specifik minister inte tycker att en rapport som just nu läggs pengar på och sammanställs är särskilt viktig och inte kommer att prioriteras. Och att det ska anställs ny personal som 25 personer sökt till men att det redan finns namn på den som man önskar ska tillsätta platsen. De där 25 kommer man alltså inte att ägna något större intresse...

Allt detta och lite till sitter den här personen och berättar högt och tydligt i ett fullsatt pendeltåg, inte så smart kanske...

Det finns en tid och plats för allt och ett fullsatt pendeltåg hör inte dit för att föra den här sortens samtal. För mej som känner till en del av dem hon pratade om, men ffa känner flera som arbetar tillsammans med de som var omtalade, så var det ganska intressant. Hade någon från "motståndarsidan" hört samtalet hade man haft en del att prata om på fikarasten och kanske tom ta ett möte om. Strategier i olika frågor hade kunnat ändras med den här insidesinformationen.

Vissa saker tar man helt enkelt inte upp när man sitter i ett offentligt utrymme. Dit hör specifika partifrågor, skvaller om offentliga personer på sin egen arbetsplats, strategifrågor mm. Det borde man liksom fatta själv! Särskilt som chef eller ansvarig.  Eftersom detta handlar om ett parti som jag inte alls sympatiserar med så skulle jag kunna använda det vederbörande sa till att föra det vidare till de som jag känner i motståndarlägren. Men så lågt tänker jag inte agera. Nu var det ju fler som hörde och jag kan gott tänka mej att kunskapen kan komma att användas på nåt sätt. Här fanns kanske inga scoop, men väl användbar information för en utomstående.

Men vi bör nog tänka oss för alla och envar, VAD vi säger och VAR vi är när vi säger det. Särskilt när man har en roll med makt och sitter i maktens korridorer...

Måndag igen!

Dagarna och veckorna går så himla fort! Jag tycker det är måndag och fredag hela tiden och hinner lixom inte med de andra dagarna alls. Idag är det måndag igen och vägning... jag visste att det skulle bli plus, ett stoooort! Två lakritsorgier sätter spår kan man väl säga...

1 kilo upp blev det. Ungefär allt som jag gått ner i år, har jag nu lyckats gå upp igen. På TVÅ dar!!! Så är min viktresa, lååångsamt lååångsamt ner och sedan trillar jag av banan och går upp hur snabbt som helst. Ni fattar hur jag skulle se ut om jag inte höll koll... hej michelingubbe lixom... dit vill jag inte!!!

Så jag kämpar på, liiite liite ner och massor upp. Men nånstans blir det ändå bra i slutänden, särskilt nu när jag kan röra mej som jag vill. Men igår kunde jag nästan inte röra mej alls, jäkla fibroskit! Det var för kallt och rått för att gå ute, så jag tyckte att löpbandet skulle få jobba lite. Men det gick inte ens 20 minuter förrän ena höften sa ifrån. Den brukar inte göra ont, men just då skulle den förstås göra det. Så det blev inte nåt mer av den motionen. Skit.

Veckan är lite rörig med aktiviteter för magasinet varje dag. Så här ser planeringen ut:

Måndag
Hundpromenad och jobb på förmiddagen.
Quesadillas till lunch
Vinprovning på eftermiddagen
Invigning med buffé på kvällen

Tisdag
Hundpromenad + träna
Sallad till lunch
Modevisning på eftermiddagen
Pasta med laxsås till middag

Onsdag
Hundpromenad + träna
Sushi till lunch
Invigning av en butik + gala på kvällen = skräpmat...

Torsdag
Pressfrukost på Mässan
Nånslags lunch på Mässan
Sallad till middag

Fredag
Hundpromenad + träna
Sallad till lunch
Event på kvällen

Sen är helgen ganska ledig tror jag, sånär som på en födelsedag. Då ska det bli rejält med promenader, bra mat och vila. Jag hoppas jag kan få till ett liiitet minus iaf, men det känns ganska hopplöst att ta sej ner till de där 59 igen... men men, det känns nog bättre imorrn. Som sagt, en michelingubbe vill jag inte bli!!!

Vi är inte överrens!

Jag ligger i en ganska infekterad konflikt just nu. Med vädret!!! Efter att ha ätit frukost ute i solen hela veckan så bestämde sej vädret för att jävlas med mej och göra en helomvändning. Om detta tycker jag inte!

Min kropp säger ifrån på alla punkter. Jag fryser så det gör ont och av värken blir jag trött. Av tröttheten funkar inte skallen, så häromdagen tog jag fram middag tre gånger... Å som grädde på moset känner jag att halsen börjar tjocka till sej och gör lite ont. Jag har verkligen ingen lust att bli sjuk, så jag häller i mej te idag.

Jag är fullt medveten om att det bara är mars och att den där vårkänslan man hade för ett par dagar sedan var ganska tidig och osäker. Men jag gillade det! Snön hade ju försvunnit överallt, blommor började titta upp, folk cyklade och vårkläderna kom fram. Idag när man tittar ut blåser det och snöar på tvären. Det är 1 plusgrad och jag har långkalsonger på mej, inte ens hunden vill gå ut.

Igår var det ännu kallare ute, men då var vi på Lakritsfestivalen hela dagen. Där inne var det varmt och skönt och GOTT! Jag var där för andra gången, medan Martin och Nadja var där för första gången. Martin på en Lakritsfestival!!! Det hade varit helt otänkbart för bara någon månad sedan. Men killarna på Rent a Chef omvände honom, så nu äter han nästan all sorts lakrits han också. Snaaart ska vi göra den där lakritskolapajen som jag suktat efter ett tag.

Jag fick testa lakritsmassage som var superskönt! All massage är iofs skön, så i det här fallet hade nog inte lakritsen så stor betydelse. Nu väntar jag på att Sparadiset ska inviga sitt nya SPA på Östermalm, så kanske man kan ta en hel SPA-dag där. Nån som vill hänga på?

Nu blir det häng i soffan resten av dagen. Vi har några avsnitt av Wallander att kolla på och lite mer lakrits att äta upp. Hunden får ligga mellan oss och mysa. Med datorn i knät kan det nog bli lite jobb gjort också. Måste ju planera nästa vecka också och få till mat, träning och jobb. Måndagsvägningen försöker jag förtränga... gårdagen sabbade en hel del. Det blir ett STORT plus imorrn.

Vad gör du idag?

Det snackas om mej...

Jag gillar inte skitsnack. Kanske gillar jag det exra lite eftersom jag varit föremål för det nästan hela mitt liv och fortfarande är det? Jag vet inte varför, men folk gillar tydligen att snacka en massa goja om mej. Kanske är det för att jag är ganska frispråkig och inte viker mej, jag är heller inte konflikträdd och försvarar gärna andra.

När jag var yngre snackade man mest om mina former och gav mej flera nya namn, bla ett som börjar på H och slutar på ora. Det fick jag heta från jag var kanske12-13 år, bla för att jag nästan bara hade killkompisar och nästan bara umgicks med killar. Då var det enbart tjejer som snackade.

Sen var det väl lugnt medan jag bodde i Gambia, gifte mej och barnen kom, men sen satte det fart igen. När jag var 25 engagerade jag mej politiskt och då var det gubbarna som snackade. Då var jag ett "obstinat kjolstyg" och skulle frysas ut så fort det gick. Man körde härskartekniker som syntes hela vägen upp till partiledarnivå och ledde till ett antal möten och samtal. Som i sin tur inte ledde till något alls. Till slut tog all mobbing så mycket energi att jag inte tyckte att politiken var värd det längre. Ett valfusk ledde till att jag sa ifrån och lämnade allt, även mina föreningsuppdrag där det också snackades.

Sen var det lugnt ett tag, tills för kanske 1-2 år sedan. Nu är det i bloggvärlden snacket går. Jag vet vad som sägs och att allt är osanningar och så mycket konstigt att jag faktiskt inte vet hur man fått ihop vissa saker. Jag vet också vilka det är som pratar... och det är extra intressant att träffa dessa och få kramar av dem. Jag vet, men de vet nog inte att jag vet...

Visst är det väl tråkigt att folk snackar, särskilt som mycket är så långt från sanningen att det nästan är komiskt. Men jag bryr mej faktiskt inte så mycket, jag har varit med om värre saker som är viktigare att lägga energi på. Folk får snacka. Jag vet att de som känner mej och bryr sej om mej vet vad som är sant och vad som inte är det. Jag vet att man inte ska sticka ut näsan om man vill ha ett gott rykte. Samtidigt kan jag inte bara hålla truten när jag hör hur man pratar om andra eller säger saker som är helt uppåt väggarna fel om något eller någon. Så man ser mej säkert som en besserwisser och det är kanske därför man snackar om mej. Men då får det väl vara så då. Hellre det än att inte stå upp för det jag tror på. Men ett rykte kan vi ta död på direkt: det där att jag är sjukskriven och lurar staten på pengar. Jag är INTE sjukskriven och får inte ett öre i sjukpenning. Så är iaf det utklarat!

Jag skulle dock önska lite mer vänskap och kärlek både i verkliga livet och här på nätet. Kanske lite extra i bloggvärlden faktiskt. Man behöver inte vara avundsjuk på varandras besökssiffror, goodiebags eller event. Istället kan man väl glädjas åt varandras framgång och bjuda med varandra när man får. Kanske hjälpa varandra att få upp siffrorna genom att länka till varandra och ge tips och råd. Något jag fått höra flera gånger när man faktiskt umgåtts med mej är "Du ÄR ju faktiskt trevlig!" Precis som det kommer som en överraskning för dem... men det är himla trevligt att höra det. Det krävs nog lite att ändra uppfattning och att våga säga det, så tack ni som gjort det  :-)

Jag har några få som jag litar helt och hållet på, det är bla Annelie, Nadja och Gunilla. Vi försöker att peppa och tipsa varandra och drar med varandra på det vi kan. Just nu är Annelie på väg hem från alperna medan jag, Nadja, Gunilla och Martin går runt på Lakritsfestivalen och njuter. 

Min önskan och uppmaning till er idag är att ge lite bloggkärlek. Länka till dina favoritbloggar idag och skicka ett hjärta till någon som behöver det lite extra. Det kostar så lite och ger så mycket.

Ha en riktigt fin dag idag everyhopa!

Årets godaste helg!

I helgen går världens godaste festival av stapeln! Årets Lakritsfestival är nämligen på g. Helgen då jag slår bägge händerna för öronen och säger lalala för att effektivt glömma allt vad viktväktarna heter.

Redan igår var det provsmakning och lakritsbuffe för press och bloggare, rena rama himmelriket för en lakritsälskare som jag. Vi fick smaka på en mängd olika godisbitar och bekanta oss med utställare. Eftersom det även är Glassfestival i år så blev det lite sånt också. Åsså vin till alltihop. Jag åt säkert för en miljon pp igår om man skulle räkna efter. Men det gör jag inte :-)

Hela lördagen kommer att tillbringas på Globen, smaskandes på en massa olika glass och lakrits. Jag ska få lakritsmassage och vara med på olika smakprovningar. Å på måndag kommer det bli plus på vågen... Men det får det vara värt. Jag får ta en extra lång promenad på söndag. 

Det här är verkligen en festival jag kan rekommendera (läs med om festivalen här) och jag hoppas att ni kommer fram och hälsar om ni ser mej :-)

Enkelt och gott!

Det här börjar bli värsta matbloggen ju! Men nu när jag faktiskt lagar lite mer mat, så upptäcker jag vilka rätter jag gillar och som jag gör ofta. Och om jag gillar dem så kanske andra också gör det. Alltså delar jag med mej  :-)

Eftersom jag inte tycker om att laga mat så ska det vara enkelt, gå snabbt, vara kalorisnålt och hyfsat gott. Då är kycklingwraps kanon! Precis som med taco kan det varieras i all oändlighet och antalet PP anpassas till det man vill göra av med.

Jag brukar ta två tortillabröd, på dessa fördelar jag en stor tomat, sallad, lök, lite riven ost och annat som finns hemma. Jag skär en kycklingfile i mindre bitar, steker på dem och fördelar på brödet. Allt toppas med turkisk yoghurt och nån god krydda. Jag brukar hamna på 10 PP, men vill man komma billigare undan kan man ju ta mindre kyckling eller corn. Eller skippa bröden och äta i stora salladblad istället, då blir det superlite PP.

Det här håller mej mätt länge och det behövs idag eftersom jag strax ska iväg på en lakritsprovning och sedan direkt på möte. Om det blir middag ikväll så blir det sent och då är det bra att ha fyllt på ordentligt med bra mat.

Testa! Det är gott  :-)

Så irriterande!

Veckorna går så himla fort och jag försöker njuta så mycket som möjligt av det härliga vädret. Baileys och jag äter frukost i solen ute på trappen, vi går långa promenader och sitter och njuter på uteplatsen efter lunch. När jag orkar...

Problemet är att jag är så himla trött just nu att jag knappt orkar sätta ena benet framför det andra. Sömnen har varit minst sagt dålig och jag har ont i ryggen/bäckenet. Men tänk så mycket värre det skulle vara utan solen! Nu finns i af den som uppmuntran  :-)

Nu när solen skiner har inte bara naturen vaknat utan även grannarna. Så den här veckan har jag träffat flera av dem och fått frågan om hur det är på jobbet... vad svarar man då? "Jo, tack, jag slutade och så började jag igen, men inte som förut..." Typ? Jag har inte sagt riktigt så utan mer "Martin omskolade sej så vi avslutade vårt samarbete med Viktväktarna 31/5 förra året. Han blev arbetssökande och jag blev hemmafru. Men jag fick en idé och nu är jag redaktör för ett webbmagasin och Martin jobbar numera på ett webbföretag. Men jag tar mest hand om mej :-)"

Sen har jag berättat lite om fibron för de som varit uppriktigt intresserade, vilket faktiskt varit ett par stycken. Jag tycker det är lika bra att berätta som det är eftersom skitsnacket annars breder ut sej. Jag är tydligen en människa som det ska pratas om har jag upptäckt. Jag har den senaste tiden fått höra en massa intressant saker om mej själv som jag inte visste... men mer om det en annan dag.

Har man en sjukdom eller ett handikapp som inte syns så bemöts man ofta med "men du som ser så pigg ut". Ja, jag gör ju det - mina BRA dagar! De dåliga dagarna är det ingen som ser mej eftersom jag inte lämnar hemmet då. Då går jag runt i min onepiece, ligger mest i soffan och vill inte ha kontakt med någon. Jag tror att många känner igen sej i detta. Å det är då det är extra skönt att veta att jag inte har ett fast jobb som jag måste gå till, där jag måste vara trevlig både mot kollegor och kanske kunder. Nu kan jag tillåta mej att säcka ihop, vila och sedan komma igen i min egen takt.

Men det är irriterande! Att inte veta från ena dagen till den andra hur jag mår. Om jag ska orka med eventet som jag är bjuden till eller inte. Att bli besviken när kroppen strejkar och jag faktiskt inte orkade så mycket som jag trodde. Det är då solen är min räddning. Så fort den kommer på vårkanten så mår kroppen så mycket bättre och även om det är en dålig dag så värmer den min frusna kropp och gör att jag mår lite bättre.

Så välkommen solen och våren! Du är mer värd än alla värktabletter i världen!

Första pillret taget

Rååååsa plåster  :-)

Nu är det fyra veckor sedan vi besökte veterinären första gången. Äntligen kan vi påbörja medicinering och se om det blir någon skillnad.

Allt började egentligen redan förra våren. Baileys brukade vara med mej ut och springa och sprang alltid glatt vid sidan om mej. Men en dag la han i handbromsen och lufsade bara bakom mej, i ren protest trodde jag och blev sur på honom... tänk om jag vetat. Så i fortsättningen fick han vara hemma när jag var ute och sprang, vilket kändes himla onödigt och fel. Men ville han inte så ville han inte, mina löpturer skulle han inte få sabba.

Han var väldigt törstig under sommaren och vi var tvugna att ha med vattenflaska på promenaderna. Men det var ju väldigt varmt, så det var väl inte så konstigt... Men han fortsatte att dricka mycket, så pass att mina föräldrar påpekade det.

Under hösten tog vi våra promenader som vanligt, han åt dåligt precis som han brukar, han sov mycket... och han ökade i vikt. Nu började jag reagera, han frös så han skakade under vintern och var inte sej själv. Han var mysko helt enkelt. När Martin fick jobb fick vi råd att kolla upp honom och beställde tid hos veterinären. Jag bad om en helkroppsbesiktning, med prover och vaccinationer.

Det första hon frågade var om han är matglad. Knappast, han äter oftast inte upp maten, ibland äter han inte på hela dagen. Innan vi kastrerade honom åt han inte alls. "Hur är det med motionen?" Han får i snitt en halvmil i tassarna varje dag och på helgerna mer. På somrarna det dubbla. "Han är ganska rund..." Han fryser väldigt mycket berättade jag då, ofta så han skakar. Å han är väldigt slö och dricker mycket. Där nånstans började veterinären fundera på sköldkörteln och tog alla prover som behövdes. Några dagar senare visade det att han låg på 12,9 som är det lägsta normalvärdet. Efter 3 veckor togs det om och då var det 16. Man ska ligga mellan 13-50 och eftersom han ligger så lågt, så ska han nu medicineras, även om han ligger inom normalvärdet. Vi vill ha upp hans värde runt 25-30.

Så nu ska han få 2 tabletter om dagen och om fyra veckor ska vi höras igen och eventuellt ta nya prover. Igår fick han den första tabletten i maten och den slank ner utan problem. Han gillar sina vitaminer, så jag tänkte att denna kunde gå som det - jomnen visst! Tabletten åkte ut lika snabbt som den åkte in... men med kaviar på gick den ner utan problem. Så det blir alltså tablett med kaviar till frukost och tablett i maten till middag. Så får vi se vad som händer.

Imorse vägde han 15,8 mot de 14,5 som han brukar ligga på. Den lilla kroppen har alltså lagt på sej ganska mycket utan förklaring. Nu hoppas vi att han ska orka mer och börja gå ner i vikt. Så nu ber vi om alla tummar ni har! Håll dem så hårt ni kan så hoppas vi se en förbättring inom kort och att vår älskade pälsboll ska bli sej själv igen. Så kanske jag får tillbaka min löparkompis igen  :-)

Alla minus är bra, utom...

...när de är på bankkontot... eller hur? Idag är det måndag och vägning och precis som förra veckan var det ett helt hekto ner... jag håller iaf en stadig nergång  :-)

Det är faktiskt första gången sedan mitten av januari som jag lyckas med minus två veckor i sträck. Bara en sån sak!!! Nu ska jag baske mej göra minus en tredje vecka också. Hur i hela friden det ska gå till med tanke på hur veckan ser ut. Det skulle vara gött att komma ner på 60 igen, men ett halv kilo är nästan omöjligt i min värld just nu. Jag får nöja mej med mina hekton, det blir iaf 52 stycken om man räkna det på ett år. Det är en hel storlek!

Jag har iaf varit och tränat veckans första pass. Jag har ont i ryggen idag, så jag försökte att mjuka upp ryggen så mycket som möjligt och jobba mycket med de muskelgrupper som stärker hela korsetten. Jag hade en lite fundering på att ta mej ut opch springa, men misstänker att ryggen kommer att kännas sämre då. Vi får se hur det blir... Ni som är med mej på Instagram får veta allt om allt först!

Så nu blir det ett snabbt klädbyte, en sväng med hunden och lunch. Innan en massa måsten tar vid efter lunch (ärenden i centrum, mail som ska skrivas, brev som ska skickas mm). Sen blire jobb för hela slanten resten av eftermiddagen och kvällen.

Hur går det för er? Ni som kämpar med vikten alltså  :-)

Lite middagstips

Självklart tittade även vi på melodifestivalen igår och rätt låt vann ju för en gångs skull  :-)

Det var bara Martin, Jag, Senior och mina föräldrar som tittade tillsammans. Vi dukade upp med taco och gott att dricka och till efterrätt hade vi Triumfglass ekologiska nyheter som skulle provsmakas till magasinet. Vi åt, pratade, åt ännu mer och tittade på mellon.

Idag planerar vi för nästa vecka. Jag ska iväg på pressvisningar nästan varje dag, så hundvakt och mat måste planeras lite extra noga. Pressvisningar innebär mycket gott att äta, ofta vin och smarriga snittar eller frukostar med supergott bröd och härliga ostar. Svårt att stå emot... men vinet väljs bort och de andra godsakerna kan nog uppvägas av alla steg jag får mellan visningarna. Jag går nästan alltid mellan alla grejer, för att få lite motion och för att det är skönt.

Så här ser veckan ut:

Måndag
Träna + Hundpromenad
Sallad till lunch
Mousakka till middag (klicka på länken så får du receptet)

Tisdag
Träna + Hundpromenad
Quesadilla
Pressvisning av en ny klädkollektion på kvällen

Onsdag
Snabb hundpromenad
Dubbla pressluncher, båda med grillat.
Löpbandet får jobba
Sallad till middag

Torsdag
Träna + Hundpromenad
Sallad till lunch
Pressträff inför Lakritsfestivalen med provsmakning
Sallad till middag

Fredag
Pressfrukost
Hundpromenad
Sallad till lunch
Löpbandet eller springa ute
Färsbiffar med raita till middag(klicka på länken för recept)

Lördag
Lakritsfestivalen hela dagen
Sallad till middag

Söndag
Hundpromenad
Sallad till lunch
Löpbandet
Currykyckling till middag (klicka på länken för recept)

Det gäller att planera när schemat kör ihop sej. Att planera in både träning, mat och allt annat som ska fixas. Den här veckan kommer hemmet att förfalla, det prioriteras inte. Och som vanligt börjar jag väl jobba först vid 15-tiden på dagarna om jag inte stupar i soffan och somnar.

När vi äter sallad så är det förståss inte bara grönsallad, tomater och gurka. Vi lägger i någon slags protein som rostfbiff, skinka eller räkor och kolhydrater i form av couscous, pasta eller ett bröd vid sidan om. Då blir det en helt ok mlåtid som är komplett med allt man behöver för att hålla sej mätt en bra stund.

Ska bli skönt med påskveckan som är helt fri från allt utom träning och mat. Då ska Martin och jag prioritera oss och ha vårt eget träningsläger  :-)

Härliga vårdagar!

Vi har precis kommit hem efter en härlig långpromenad med hunden. Att gå tillsammans är verkligen att få kvalitetstid tillsammans och en stund då man hinner prata ordentligt utan att något kommer emellan. För oss är det otroligt viktigt att få prata med varandra och ämnena verkar aldrig ta slut. Att känna så efter 7 år tillsammans är så otroligt skönt.

Jag hörde någon säga att en del par är rädda för att prata allvar med varandra, tex att fråga om varandras drömmar. För om de drömmer om olika saker är det rädda för konsekvenserna... sorgligt! Även om man inte drömmer om samma saker, så kanske man kan hjälpa varandra att nå sin dröm och ingå i varandras drömmar. Så försöker iaf vi att göra. Martin drömmer om dykning och jag drömmer om sol, alltså kan vi kombinera detta med en resa där jag ligger på stranden hela dagen medan han åker iväg och dyker. Han drömde om att omskola sej och jag om att sluta jobba, jag stöttade honom under studierna och nu är det helt ok för honom att ensam försörja oss. Man måste ju hjälpas åt om man älskar varandra och vill vrandras bästa.

Just den här promenaden avhandlades påsken och våra förutsättningar att ta hand om oss. Martin har gått upp ganska mycket i vikt och vill komma i form igen. Så påsken kommer att gå åt till bra mat och motion. Det är dax att börja springa ute och köra Röhnisch Running School igen. Målet är att först och främst springa 5 km i behagligt tempo utan att dö och mitt nästa mål är 10 km. Martin nöjer sej nog med 5, men jag vet faktiskt inte... Får fråga honom på nästa promenad  :-)

Idag såg vi också hur naturen vaknar. Till och med blåsipporna har kommit fram. Snart kommer vägkanterna att lysa gula av tussilago, min favoritblomma. Då vet man att våren har kommit för att stanna och att ett halvårs sol och värme ligger framför en. Idag är en bra dag, det märks va?

Har du koll?

En bra natt...

Igår var det Sömnapnédagen som bla vill uppmärksamma oss på hur viktigt det är att ha koll på sin sömn. Jag skrev om detta så sent för bara några dagar sedan, men vill än en gång uppmärksamma er på hur viktig vår sömn faktiskt är för oss.

Den som har dålig sömnkvalitet riskerar bla fetma, hjärtproblem och en massa annat. Man är också mer olycksbenägen både i jobbet och privat OCH man riskerar att dö i förtid. Mer olyckbenägen pga att koncentrationen är lägre förstås, fetma för att trötthet bla triggar igång vårt sockersug.

Jag sökte hjälp för 5-6 år sedan. Då gick jag till min närmaste vårdcentral och sa att jag var oförklaring dödstrött dygnet runt och behövde hjälp. Svaret från läkaren var att "alla är lite trötta ibland"... tyvärr nöjde jag mej med det just då och fick alltså ingen hjälp. När jag fick fler konstiga svar för andra saker jag sökte för, så bytte jag vårdcentral och blev omedelbart skickad på sömnutredning. Det är INTE normalt att vara trött när man vaknar och somna på möten, då SKA man utredas!

Först fick jag göra ett hemmatest, där jag själv fick koppla ihop mej med en apparat och sova med en natt. Men den visade absolut ingenting, inte ens det den normalt ska visa. Så man skickade vidare mej till sömnlabb på Huddinge Sjukhus där jag fick sova en natt uppkollad med en miljon sladdar, videoövervakning och en massa annat. Där visade det grejer minsann... det visade att jag aldrig kom ner i djupsömn och att jag sover 93 % på magen eller sidan. Och det värsta av allt, att jag hade en livsfarlig mängd andningsuppehåll som riskerade mitt liv.

Jag hade en solklar sömnapné utan att ha någon övervikt, utan att snarka och utan att sova på rygg. Detta gör också att den inte är behandlingsbar, än så länge... forskning om just min apné pågår och man tror att den har med min fd utbrändhet att göra.  Mitt enda recept blev att jag ska sova när jag är trött, en lur efter lunch eller sovmorgon eftersom jag sover bäst runt 7 på morgonen. Bara vetskapen om att jag hade en diagnos och inte bara var lat hjälpte mej massor! Att med gott samvete kunna sova middag gjorde susen. Nu är jag iaf pigg ibland! Dessutom började jag rasa i vikt när jag började sova bättre.

De flesta med sömnapné är överviktiga och går de bara ner i vikt så släpper apnén, under tiden får de hjälp av en andningsmask sk CPAP. Men den hjälper alltså inte mej, bla för att jag sover nästan enbart på magen.

Jag hade ingen aning om att jag faktiskt riskerade att dö i sömnen, jag tyckte att jag sov ganska bra. Så jag råder alla er som är onormalt trötta att be om en sömnregistrering. Ni har inget att förlora, tvärtom... det kan rädda ert liv!!!

Till att börja med kan ni göra det här testet och se hur ni ligger till. Det är några enkla frågor och ni får svaret direkt om ni är i riskzon eller ej. Gör testet och be om hjälp om det visar att ni är i riskzon - för er egen skull!!!

Så snuskigt gott!

Igår var vi på en boklansering på Lakritsroten. Alltså handlar det om en lakritsbok  :-)

Jag älskar lakrits och tackar inte nej till varken nya böcker, godisbitar, bakverk, maträtter eller recept. Under kvällen fick vi smaka på en pumpasoppa, även om det var lakrits i soppan och den var god så var det inte den som jag fastnade för. Till soppan skulle man nämligen ha en liten klick med kräm... Det blev först en liten klick och sen en STOR klick! Den krämen var så snuskigt god att varenda smaklök kom igång. Martin och jag kom på en massa rätter som den skulle passa perfekt till; en härligt grillad kötbitt och så låta den där krämen smälta över köttet... mmmmm, eller en laxbit som sås till. DET är precis vad vi ätit ikväll; Lax med kokt potatis och lakritskräm.

Receptet är jätteenkelt och funkar även för oss som ska gå ner i vikt, man får göra om det lite bara. Istället för Creme Fraish tog vi Turkisk Yogurt och lättmajonnäs. Gott som tusan!!!

1,5 dl Creme Fraish
1 msk Majonnäs
Lite salt
1/2 - 1 msk Lakritspulver
Färk persilja

Men vi fick även smaka en lakritskladdkaka med en lakritskolasås som också var så där himelskt god. Så god att det fick bli tre bitar... opppsss... Recpetet finns i boken Lakritsrecept och Kuriosa som är väl värd att köpa om man är intresserad av lakrits. Boken kommer att finnas till försäljning på Lakritsfestivalen som går av stapeln nästa helg. Självklart ska vi dit!!! Martin och jag kommer att vara där hela lördagen och jag ska tydligen få testa lakritsmassage... rapport kommer  :-)

Dålig dag idag...

Jag har haft några jobbiga dagar med värk, trötthet och varit riktigt frusen. Min sömn har varit ok och solen skiner, så allt borde vara bra - men det är det inte. Problemet med fibromyalgi är att inget är logiskt. Man har ont på konstiga ställen ena dagen och nästa dag är det bra igen. Man sover gott men är aldrig pigg. Det mesta är bara konstigt i kroppen.

De senaste dagarna har jag frusit något enormt. Mina fingrar och tår har varit iskalla och de har inte gått att tina upp ens i badet. Minsta lilla drag eller utomhusvistelse har varit en ren plåga. Nu när solen skiner vill Baileys gärna ligga på trappen och då är ju dörren öppen. Jag drar upp temperaturen inne men fryser ändå som en tok. Mina uppvärmningsbara tofflor används flitig!

Men det är tröttheten som är värst. Inatt var jag bara vaken 10 gånger, mot 20-30, och ändå är jag så trött att ögonen går i kors. Att jag kom iväg och tränade imorse är en bragd! Det tog säkert två timmar bara att fixa frukost, ta på sej kläder och orka åka iväg. Medan jag tränade var jag faktiskt varm, men så fort jag satte mej i bilen så frös jag igen. Hem, duscha och gå med hunden, den hundpromenaden lockade inte ett dugg. Men det var ett måste förstås.

När Martin fick höra hur jag mådde sa han ifrån. Jag hade på agendan att åka och handla, men det sa han åt mej att låta bli. Så nu har jag faktiskt inga måsten kvar att göra, bara en massa borden... som att tömma diskmaskinen, städa av lite och dammsuga. Men det får vara. För att döva samvetet imorse körde jag igång en tvätt och den har jag iaf hängt. Så brukar jag göra. Har man bara tvättat så känns det iaf som man gjort något bra  :-)

Funderar på om jag ska linda in mej i en filt och sätta mej i solen en stund. Det var skönt ute direkt efter träningen, men nu känns det kallt igen. Eller också tar jag med mej pälsbollen och går och lägger mej en stund. Så kanske jag orkar jobba sen. Jag misstänker att det är väderomslagen som ställer till det för mej. Det här med kallt på nätterna och varmare på dagarna funkar lixom inte. Men snart ska det väl vara varmt dygnet runt?

Just idag är jag väldigt tacksam att jag inte har ett jobb att gå till. Jag hade inte varit till någon nytta alls, om jag ens lyckats ta mej dit. Nu blir ingen lidande av att jag sitter här och glor. Gonatt på en stun, jag väljer sängen!

Galen i taco!!!

Jag erkänner, jag är galen i taco! När detta ställs fram på bordet finns inga begränsningar eller hämningar. Nästan alla säger att taco är en himla bra mat när man ska gå ner i vikt eftersom man kan ta mycket grönsaker... hmmm... varför är det då nästan bara köttfärs och guacamole på min???

Å för att köttfärsen ska bli så där god så behövs det krydda och den är ganska fet. Därför gör Martin en egen krydda som är bättre på alla sätt och vis. Här är receptet:

1,5 tsk salt
1 tsk vitlökspulver
2 tsk chilipulver
1 tsk spiskummin
2 krm cayennepeppar
2 tsk paprikapulver
1 tsk majsstärkelse
1 tsk lökpulver.


Den här blandningen blir till och med godare än den köpta, den är nyttigare och man sparar pengar - visst är det bra?

Många andra har som standard att äta taco på fredagarna, det kan inte jag eftersom det inte finns något stopp i mej. Så här blir det var 4-6 vecka bara, och nu på lördag är det dax! Då är det svenska finalen på melodifestivalen, så då ska vi mumsa lite extra. Jag kommer njuta då och sen blir förbaskad när jag väger mej på måndag. Jaja, vem har sagt att livet är enkelt  :-)

Småputtrigt på Ombonat

Jag gillar små butiker. Å det ska vara mycket grejer! Så där så man knappt kan vända sej om. Om ni har besökt Christina Schollins Änglabutik så vet ni vad jag menar. Igår hade jag förmånen att besöka en precis lika mysig butik som Christinas, nämligen Ombonat i Bromma. Där var också en miljon grejer på ett mycket litet utrymme  :-)

Karin som driver butiken (plus ett par butiker till) är en frisk fläkt, söt och trevlig som bara den! Hon har själv handplockat alla varor för att de ska passa in perfekt i hennes sortiment. Här hittar du bla Lexington, Edblad, Gerbera, Stockholms Glasbruk, Yankee Candle, ChillNorway, Branting, Fancy Fanny, Tina Woodstrup, Calou, Ajlajk, Isay, Love Forever mfl. Det mesta alltså.

Butiken är som sagt ganska liten, så det blev lite trångt när ett gäng bloggare skulle in och titta på allt fint, få en liten modevisning och mingla. Bloggare är ju dessutom flitiga med kameran, så det var att ta sej fram försiktigt för att inte ha ner något. Men det ska nästan vara så i en sån butik tycker jag.

Vi gick alltså runt och tittade på allt fint, tog bilder och fick se massor med fina kläder. Där fanns en riktigt fin klänning, som skulle sitta perfekt på mej. Om jag var 20 cm längre. Alla snygga maxiklänningar är ju för långa för en smurf som jag. Det finns lixom inga som passar någon som bara är tre äpplen hög. Men den satt skitsnyggt på en av de andra tjejerna, som hade längden inne. Så nu åker hon och klänningen till Las Vegas, tror jag hon sa...

Jag köpte alltså inget, men hade en trevligt stund ändå. Fick en och annan ny bekantskap faktiskt. Vi har setts i vimlet, men aldrig pratat med varandra. Nu är vi du med varandra och har både namn, ansikte och instgramalias.

Jag åkte med Gunilla, så när hon hade shoppat klart åkte vi hem. Men vi har bestämt att vi ska besöka Karins andra butik som ligger i Bromma Blocks. Då kommer jag förmodligen att köpa ett och annat doftljus, för det fanns det gott om. Och jag älskar doftljus!!! Här hemma har jag nästan alltid ljus tända och oftast är det doftljus. Favoriten är när det doftar svagt av vanilj i hela huset, eller kokos - då kan jag nästan lura mej själv att jag ligger på en solig strand insmord med någon kokosdoftande sololja.

Ett besök i Karins butik Ombonat kan jag alltså rekommendera, där finns typ allt! Å kan ni inte åka dit, så finns butiken även på som webbshop  :-)

1900 spänn i sjön?

Två härligt soliga vårdagar har vi haft. Pälsbollen och jag har varit ute massor och bara njuuuutit. Naturen vaknar och helt plötsligt har man grannar igen. Undrar om de också går i ide...? Det verkar så eftersom man aldrig ser dem på vintern  :-)

Vi har fått in den dagliga rutinen med träning, hundpromenader och jobb. Jag lyckas vara en hel del hemmafru faktiskt, samtidigt som jag tar hand om mej och magasinet. Tvättkorgen hålls efter, köket är hyfsat undanplockat för det mesta och till och med blommorna får viss omvårdnad. Jösses!

Igår var Martin ute med jobbet för första gången. De spelade bowling, käkade middag och hade allmänt trevligt. Eftersom han jobbar i Uppsala, så var det där de höll till. Vilket skulle visa sej vara lite problematiskt. Tåget från Uppsala till Tumba går iofs direkt, men inte så ofta. Han satsade på att hinna med sista tåget och sa tack och godbye strax efter 23. När han sitter på tåget hör han från högtalaren att tåget inte kommer att åka eftersom det är något kabelfel eller strömavbrott eller nåt sånt. Så där sitter han och har två alternativ; gå tillbaka till kontoret och sova på soffan eller ta en taxi.

Kvinnan på stationen rekommenderar taxi, SL står ju för kostnaden. Han ringer mej och vi beslutar tillsammans att han ska ta en taxi och sedan skicka in kvittot till SL för kompensation. På hemsidan står det att SL ersätter max 800 kr om det inte föreligger särskilda skäl. Är att ställa in sista direkttåget från Uppsala till Tumba ett sånt skäl tro? Taxin gick nämligen på 1900 kr.

Frågan är nu om alla 1900 är kastade i sjön eller om vi får tillbaka dem? Eller har vi bara kastat bort 1100? Det ska bli väldigt intressant att se. Martin ska skicka in kvittot och berätta vad som hänt idag, så får vi se hur långt tid det tar innan vi vet något. Men jag kan väl säga som så; om vi inte får tillbaka allt - så har de gett sej på fel person... Tåget var inställt, pengarna ska tillbaka!

Det hade alltså varit billigare att ta in på hotell, men det hade vi ju fått stå för själva och han var inte alls förberedd för en natt borta. Vad hade ni gjort? Och hur tror ni att det blir med kompensationen? Får vi tillbaka allt, 800 eller inget?