Nu gör det ont!

Före...

Så var det dax! Ögonbrynen skulle sättas på plats igen. Ögonlocksplastik, pannlyft... kalla det vad man vill. Det som började med en liten remiss till ögonläkaren för att kolla lite gråstarr och hängande ögonlock, slutade i ett pannlyft kanske man kan säga.

Efter att ha röjt hemma, städat av och bytt lakan i sängen så var det dax att duscha av sej, sätta på rena kläder, äta frukost och gå iväg till ögonkliniken. Jag har hela 250 meter att gå ungefär, det ligger bara tvärs över gatan. Men Martin följde med som ledsagare ändå. Jag hade tid 9.30, men vi gick dit i god tid och var där redan strax efter 9. Å tur var väl det! I väntrummet satt min fröken från mellanstadiet och väntade på sin man som gjorde samma grej som jag skulle göra. Hans operation drog ut lite på tiden, så vi hade gott om tid att prata.

Ny sminkning...

10.15 kom maken ut med sin nya ögonbryn och meddelade att det inte var så farligt men att man fick lite ont i nacken av att ligga så länge. Jag gick med Doktor G in, han placerade mej på en stol för att rita lite på mej. Han var verkligen inget vidare på att lägga en snygg  makeup den killen inte... ja, ni ser ju bilden. Han får gå kurs helt enkelt! Men strecken var kanske inte till för att göra mej snygg? Inte just då iaf...

Medan strecken torkade passade Martin på att ta en bild och sen var det på med tossor och mössa och lägga sej till rätta. Jag blev tvättad och fick en getingsvärm i panna, med det menar jag en miljon nålstick med bedövning. DET gjorde ont! Medan bedövningen började ta så fick jag en sån där operationsduk över skallen med hål bara över ögon och panna. Å när jag inte kände Doktor G´s tjyvnyp längre satte han kniven i mej.

... efter!

Nu såg jag ju inte vad han pysslade med, men efteråt såg jag och han berättade lite under tiden. Som ni ser på hans streck så har han ritat en slags kil, den skar han bort. Så nu är jag flera gram lättare! Efter att ha lättat lite på huden, bränt en massa små blodkärl så har han sedan sytt ihop kanterna igen. En och annan rynka borde alltså ha försvunnit på vägen. Två timmar tog alltsammans och sen kunde jag gå ut till Martin med mina nya ögon.

Redan när första ögat var färdig kände jag en otrolig skillnad. Helt plötsligt kändes ögat lätt och jag ville inte bara blunda utan kunde ha ögat öppet utan minsta ansträngning. Jag hade ingen aning om att ögonlocket varit så tungt. Skillnaden var överväldigande faktiskt. Å när båda ögonen var fixade så insåg jag hur mycket mer jag såg och hur ljust det var. Att ha en massa tungt hängande över ögat är mer begränsande än man kan tro och man fattar det inte fullt utan förrän hänget är borta. Så det var en tydlig förändring omedelbart.

Av ingreppet kändes ingenting! När bedövningen väl fanns där så kände jag inte ett dugg, Doktor G kunde skära och sy bäst han ville. Det var lite jobbigt att ligga där i två timmar, benen och rumpan somnade först med dessa kunde jag röra lite på. När bakhuvudet domnad fick jag be honom sluta lite då och då så jag kunde röra lite på skallen och få igång blodet i bakhuvudet igen. Men jag tycker ändå att allt gick väldigt bra.

Med ett gäng förhgållningsorder kunde vi gå hem och placera mej i soffan. Inget blodtryckshöjande på nåt sätt på två dygn (kära barn, håll er på mattan tack!), huvudet i högläge även när jag sover, vila, lugn och ro. Fullständig service alltså! Tur att Martin är hemma hos mej  :-)

Så jag parkerade i soffan, Martin åkte och köpte pizza som jag kunde halvsitta i soffan och äta. Vi åt, kollade på tv och slöade. Medan Martin åkte och handlade tog jag fram en liten spegel och pincett och kunde äntligen börja noppa ögonbrynen lite försiktigt. Bara i underkant förstås, eftersom stygnen sitter i överkant. Men ändå! Den värsta bushen är borta och jag börjar se ut som en människa igen. Där nånstans började bedövningen släppa och nu gör det ganska ont faktiskt. Så det fick bli ett litet ontpiller och ispåse. Det gör ont i hela skallen, inte bara i såret. Så jag ska lägga mej i soffan igen med ispåse på ögonen en stund.

På måndag ska stygnen tas bort och sen är det lite svullet ytterligare en vecka. Men sen så ska man kunna se det slutgiltiga resultatet. Nu ser jag mest förvånad ut tycker Martin, förvånad över att det inte var värre kanske. Jag tycker att jag ser jättekonstig ut, men det är väl bara att vänja sej antar jag. Nu ser jag ju! Världen öppnade sej på nåt sätt och blev mycket större!

Nu när ni vet hur det går till så är det bara att be om remiss från er husläkare om bedömning för era hängande ögonlock. Uppfyller ni kriterierna så är det snart ni som ligger under kniven  :-)