Ni som följt mej ett tag vet att min stora dröm är att starta familjehem och ta emot barn som inte kan bo hemma i sina egna familjer. Nu har Junior flyttat och vi har ett rum över... det är dax!Förra veckan var jag inne på Botkyrkas hemsida för att anmäla intresse. Jag fyllde i mina uppgifter och försökte klicka iväg mailet, det gick inte... efter några försök gav jag upp, det var kanske inte dax än? Vi kanske skulle fundera lite till? Vi fundera över helgen och i måndags försökte jag igen och nu gick mailet iväg.
Jag trodde att handläggaren skulle ringa upp efter typ 5 minuter eftersom Botkyrka Kommun skriker efter familjer, men måndagen gick och även tisdagen... men igår ringde de! Handläggaren pratade med en sjungande finsk brytning och var så glad att jag hört av mej. Hon trodde inte att det skulle bli några problem alls att få oss godkända som både familjehem och kontaktfamilj.
För det är där vi vill börja, vi börjar som kontaktfamilj för att testa på lite och se hur det är. Det innebär att vi kommer att ta emot en liten kille eller tjej en helg i månaden och hitta på kul grejer eller bara mysa här hemma. Här i Botkyrka är det tydligen stora problem med ensamstående mammor som har väldigt många barn och därför behöver avlastning. Några av er kanske tycker de får skylla sej själva som inte kiper ihop benen (OBS! Jag tycker inte det)... men det är ju inte barnens fel. Vår uppgift blir att ta hand om barnen, inte att döma föräldrarna. Man är ju två från början, sen kan det hända saker som inte går att kontrollera.
Så redan på torsdag kommer två handläggare från kommunen hit. Då ska vi fylla i papper, godkänna att de får plocka ut uppgifter om oss i brottsregister osv. De ska se hur vi bor och ge oss mer information. Sen är det bara att vänta och det är där ni kommer in i bilden! Sen behöver vi nämligen en massa tummar! Ni får hjälpa oss att hålla både tummar och tår för att vi ska bli godkända så att någon liten kan vara hos oss på helgerna och få lite lugn och ro i sitt liv.
Tänka va?! Redan innan jul kanske vi blir en till i familjen :-)
Jag känner att jag behöver inte ens hålla någon tumme, jag vet, att ni får detta uppdrag! ♥
SvaraRaderaTack, jag hoppas du har rätt :-)
RaderaLite knasigt formulerat kanske. Det är nog inte så att de ensamma mammorna varit ensamma, varit ute och strulat, blivit gravida och behållit alla sina barn trots ensamhet. Många har säkert lämnat/blivit lämnade och kanske inte kommer så bra överens med papporna (kanske levt i bråkiga/stökiga förhållanden). Jag har en kompis som varit ensamstående med ett barn i fem år, pappan har aldrig varit med i bilden. Hon kunde inte med att ta bort sitt barn utan valde att behålla. Hon har ändå fått avlastning någon gång i månaden för att kunna göra vuxna saker (hon har ingen släkt i närheten).
SvaraRaderaNu tror jag inte du menade något med formuleringen utan att den bara blev tokig (eller så tolkar jag den lite negativt)
Jag förstår precis hur du menar och det är inte jag som resonerar så utan många andra. Jag har en kompis som varit ensam med sex barn och har sett hur knepigt det kan vara. Man är ju lixom två från början...
Radera"Några av er kanske tycker de får skylla sej själva som inte kniper ihop benen... men det är ju inte barnens fel.." Vet inte riktigt hur jag ska tolka den? Låter väldigt dömande i mina öron... Som du vet håller Botkyrka kommun på att söka efter en kontakt familj till min son 2 år. Vi har varit berättiga till en familj i 5 månader nu. När jag läste just "... knipa ihop bena..." blev jag illa berörd. Jag har 7 barn betyder det att jag haft svårt att 2knipa ihop mina ben..."? Min tolkning blir att jag tydligen "haft lite mycket kul" och nu inte tar mitt ansvar som mamma? Eller? Det krävs ju ganska mycket för att man ska bli berättigad en kontakt familj. Inte "bara" att mamma inte orkar... I mitt fall (som du vet) ligger det en väldigt massa mer bakom. Jag tror inte att du menar det så som jag tolkar det men ville ändå tala om hur det "träffade" mej. Lycka till med godkännandet. Blir säkert inga problem :)
SvaraRaderaSom sagt; det är inte jag som tycker så - men du vet ju hur folk dömer och anser att de vet allt om alla. Som jag skrev i mitt svar ovan, så har jag ju sett hur svårt det kan vara och man vet ju aldrig vad som händer efter att barnen föds. Det kan vara dödsfall, sjukdomar och en massa annat som ställer till det. Jag dömer inte, vet bara att andra gör det.
RaderaVilken bra sak att hjälpa till med, lycka till! Anna
SvaraRaderaJa, man måste ju göra vad man kan :-)
RaderaÖnskar dig och de dina stort lycka till nu! Tyvärr har jag/vi så bra erfarenhet av sånt där. Men mer om det kanske en annan gång.
SvaraRaderaDet vill jag verkligen höra om!
RaderaDe barnen kommer verkligen till ett varmt hem!
SvaraRaderaJag hoppas att de kommer att trivas här :-)
Raderahärligt det behövs fler som ni
SvaraRaderaTack! Det finns ändå ganska många som vi :-)
RaderaDu är fantastisk stor kram Diana
SvaraRaderaTack! Vi får fira ikväll :-)
Radera